Under veckorna 28–31 har kansliet begränsad bemanning, vilket kan innebära lite längre svarstider än vanligt. Vi finns fortsatt tillgängliga på info@samhallsbyggarna.org och återkommer så snart vi kan. Ha en riktigt fin sommar!

Phoenix borgmästare (andra från vänster) berättar om stadens utmaningar med datacenter i en borgmästarpanel på SXSW. SXSW i Austin fyller fyrtio år. Festivalen är fortfarande en stor fest med filmstjärnor, tech-kändisar och toppolitiker på scenen, men den har krympt sedan pandemin och blivit mer sansad – och kanske också mer relevant. Per Ankersjö rapporterar från årets upplaga, där AI inte längre var en skärmsak utan en fråga om mark, el och vatten. Mitt i staden Austin gapar ett stort hål. Där, centralt i Texas festival-Mecka brukade Austin Convention Center stå. Runt den gigantiska kratern av sand tornar hotellens skyskrapor upp sig. De största är byggda på 2000-talet då musik-media-samhälls- och tech-festivalen South by Southwest upplevde sin storhetstid i den nu rivna byggnaden. Idén till SXSW tog form 1986 vilket gör årets upplaga till den fyrtionde. Jag minns när jag besökte SXSW första gången, kan det ha varit tio år sedan? SAS flög en specialinsatt direktflight till Austin för svenskarna som åkte dit. Det var DJ och bubbel vid gaten på Arlanda och planet var fullt av medelålders män och kvinnor, många i cowboyhattar och läderarmband, som festade hela vägen över Atlanten. På plats i Austin hade Stockholm en egen paviljong, svenska startups visade upp sig på mässgolvet och på huvudscenen stod Elon Musk och Arnold Schwarzenegger. Där någonstans nådde SXSW sin topp. Sedan kom pandemin och evenemangsdöden drabbade även SXSW. Häromåret fick festivalledningen sparken efter att i decennier ha satt sin prägel på evenemanget. Festivalen är fortfarande både relevant och rolig, men ungefär som Almedalen efter pandemin har den blivit mer sansad på 20-talet. I väntan på ett nytt festivalpalats prövas nya vägar och årets upplaga var utspridd på hotell och klubbhus som samlade deltagarna efter specialintressen. Det märktes i innehållet. AI var överallt, men inte som teknikuppvisning. Snarare som ett nytt grundlager under ekonomi, ledarskap och samhällsutveckling. Futuristen Amy Webb, NYU-professor och upphovsperson till en av världens mest spridda årliga teknikrapporter, myntade i årets upplaga begreppet "Compute Shock". Den beräkningskraft som AI kräver binder tekniken till fysiska platser med el, kylning och vatten. Det digitala blir infrastruktur på riktigt. För oss samhällsbyggare är det ett viktigt skifte. Tech kan inte längre behandlas som ett immateriellt lager ovanpå staden. Datacenter kräver mark, effekt, nätkapacitet och politiska beslut. Ett större AI-datacenter kan kräva 100–500 MW kontinuerlig effekt. I Phoenix, Arizona, har borgmästaren Kate Gallego krävt att delstaten avskaffar vad hon kallar föråldrade skatteincitament efter att stora fönsterlösa anläggningar med enormt elbehov etablerats mitt i bostadsområden. AI-ekonomin tvingar nu fram frågor om effektbalans, planberedskap och markanvändning. Det finns risk att datacenter blir som vindkraften. Något vi behöver, men som gärna får ligga någon annanstans. SXSW är som bäst när stadsutveckling kopplas till politik och megatrender. I South Downtown, Atlanta, pågår en storskalig omvandling av äldre byggnader genom återbruk. En spännande kontrast till de massiva satsningarna på nybyggnation som skett runtom i staden kopplat till årets världsmästerskap i fotboll. De ansvariga berättade om allt ifrån social hållbarhet till robothundar som vaktar byggarbetsplatserna. För mig som arbetar med kommunikation, politik och samhällsbyggnad är SXSW fortfarande högst relevant. Det är en av få mötesplatser som inte bara hänförs av ny teknik, utan kritiskt granskar hur den påverkar människor och städer. Eller som forskarna Sandra Peter och Kai Riemer från University of Sydney formulerade det på scenen: förra året pratade vi om allt vi skulle använda AI till – i år pratar vi om vad vi inte ska använda AI till. Text: Per Ankersjö Grundare av PR-byrån A Beautiful Soup och styrelseledamot i Samhällsbyggarnas styrelse för region Stockholm.

Social hållbarhet är ett begrepp som många använder, men som ofta är svårt att konkretisera. Vad innebär det i praktiken att skapa socialt hållbara bostäder och samhällen? För att göra det tydligare och mer mätbart har Skanska tagit fram ett index som mäter socialt värdeskapande i bostadskvarter. Christina Ingelsten är affärsutvecklare med fokus på socialt värdeskapande på Skanska. Hon har länge arbetat med bostadsutveckling och socialt värdeskapande insatser. Idén att kunna mäta och sätta samman olika aspekter av socialt värdeskapande i utvecklingen av bostadsprojekt har hon haft länge och det blev till slut verklighet. År 2021 inledde Skanska tillsammans med Lunds kommun och Tyréns forskningsprojektet Sociala värden hela vägen med finansiering från Vinnova. Christina var styrgruppsrepresentant i forskningsprojektet och tillsammans med de andra arbetade de fram ett ramverk som är till för att stötta arbetet med att inkludera social hållbarhet i den fysiska planeringen. Ramverket är tänkt att skapa förståelse för kopplingarna mellan de sociala värdena, den fysiska miljön och den sociala hållbarheten. Därtill har det som syfte att förankra arbetet i forskning, kunna användas av olika aktörer och i olika faser av plan- och byggprocessen, från att göra en nulägesanalys och identifiera åtgärder till att dokumentera och följa upp. Aspekter kring ljus, grönska, trygghet och mötesplatser är viktiga i utformningen av utemiljön. Med ramverket som utgångspunkt arbetade Skanska, med Christina som huvudansvarig, fram ett socialt värdeskapandeindex för kvarter med hyresbostäder. Indexet består av 82 parametrar fördelade på 15 indikatorer inom fyra olika kategorier, från den egna bostaden till samhället i stort. Parametrarna kan handla om siktlinjer, flexibel möblering och takhöjd i bostäderna till medborgardialog, konst i utemiljön och nya övergångsställen. Indexet är en checklista där parametrarna ger poäng, vilket gör det möjligt att mäta varje enskilt projekt och jämföra projekt med varandra. Christina nämner även att checklistan gör det lättare att tänka på alla aspekter. Vi lever i en värld som inte bara är svart eller vit, beskriver Christina, men där det finns ett intresse av att mäta och definiera. Hon menar att det gör det värdefullt att skapa samsyn och gemensamma metoder för uppföljning. Indexet sammanfattar vad Skanska gör idag, lyfter Christina fram och beskriver att Skanska under flera år har gjort mycket inom socialt värdeskapande men att detta är ett sätt att mäta och visa upp vad som görs i de olika projekten. – Vi kan tydligare svara på frågan: hur arbetar vi med socialt värdeskapande och social hållbarhet i vår kvartersutveckling? säger Christina. Hon förklarar att de nu lättare kan förstå effekter av åtgärder, följa upp arbetet över tid och visa kunderna hur social hänsyn tas i specifika projekt. Indexet främjar inte bara bostaden utan även utvecklingen av stadsdelen och samhället i stort. En av fördelarna med att indexet lyfter fram parametrar inom de olika kategorierna bostad, byggnad, utemiljö och samhälle är att det omfattar olika typer av socialt värdeskapande. Det kan till exempel handla om god skyltning och belysning vid entréer likväl som samverkan med kommuner för ökad sysselsättning eller bostäder med varierade upplåtelseformer. I utvecklingen av det enskilda bostadskvarteret bidrar det på så sätt till skapandet av socialt värde för flera olika målgrupper och inkluderar samhället i stort. De olika målgrupperna är kunden som köper, äger och driver kvarteret; de boende i fastigheten som är slutkunden; samt samhället i stort vilket inkluderar kommuner och allmänheten. En utmaning under framtagandet av indexet, berättar Christina, var dock att olika aspekter ibland hamnade i målkonflikt med varandra, vilket ledde till djupare samtal och längre diskussioner. Även om fler samtal behövs i vissa enskilda situationer, menar Christina att det är viktigt att flera inkluderar det större perspektivet i sitt arbete med att skapa socialt värde i olika projekt. Hon lyfter vikten av att inte bara skapa trevliga gårdar och bra bostäder utan ser en stor potential för att bostadsprojekt kan ge en hel del till samhället i stort. Christina framhåller därtill att verktyget blir självreglerande genom att svåra poäng för ett projekt inom en kategori kan kompenseras genom poäng inom andra. På så sätt breddas möjligheterna då det finns fler potentiella aspekter att ta hänsyn till och förbättra. Christina Ingelsten var huvudansvarig för framtagandet av Skanskas nya index för socialt värdeskapande. Skanska implementerar indexet i arbetet med alla framtida kvarter med hyresbostäder men också i alla befintliga. Den initiala reaktionen både från kunder, kommuner och andra i samhällsbyggnadsbranschen har varit god. På många sätt är detta dock bara startskottet på arbetet, för samtidigt som Christina tar upp att de nu har möjlighet att bättre förstå och följa upp sitt arbete, beskriver hon även att de har mer att lära sig. Hon förklarar att det är först nu, med redskapet på plats, som de har möjlighet att se om några av indikatorerna borde bytas ut eller om det är något som saknas. – När man vet vad som är målsättningen kan man börja gå. Vet du inte vart du ska så är det svårt att veta vart du ska gå, säger Christina och betonar vikten av att formulera och definiera det för sig själva innan det går att sätta mål för framtiden. Hon beskriver detta som en förutsättning för att kunna utmana sig själva men även utmana branschen, och har en förhoppning om att detta kan inspirera andra och skapa ringar på vattnet. Christina menar att stadsutvecklingsprojekt kan vara en starkare drivkraft för den urbana transformationen än de är idag och betonar att med en stor möjlighet att påverka kommer även ett stort ansvar. Christina ser socialt värdeskapande som något vi generellt behöver diskutera mer i branschen. Hon lyfter att ingen aktör ensam kan lösa alla samhällets utmaningar men att möjligheterna är stora och med hjälp av rätt verktyg, samverkan och aktivt arbete kan vi tillsammans skapa ett bättre samhälle. Text: Julia Nordholm | Foto: Skanska

-med värdering som gemensam grund Per och Gustaf Skrealid. Foto: Patrik Svedberg Att arbeta tätt tillsammans med sin familj är för många en utmaning. För Per och Gustaf Skrealid är det i stället en styrka. I det egna bolaget Winna Fastighet AB förenar de erfarenhet och nya perspektiv med ett gemensamt mål: att skapa trygghet och riktning i komplexa fastighetsaffärer. Per Skrealid är civilingenjör från Chalmers tekniska högskola och har en bakgrund som byggare. Efter många år i branschen, med roller på stora byggbolag, startade han för drygt tio år sedan Winna Fastighet AB. – Jag har alltid gillat kombinationen av teknik, affär och människor. Efter många år som anställd kände jag att jag ville göra det på mitt sätt, säger Per. Verksamheten började i liten skala, men växte successivt, inte minst när sonen Gustaf kom in i bolaget. Gustaf, som är utbildad lantmätare i Lund, hade först andra planer. – Jag tänkte nästan göra en liten revolt och bli arkitekt. Men insåg ganska snabbt att det är fastighetsägaren/byggherren som bestämmer utformningen. Jag är mer tekniskt lagd och drogs mot helheten – juridik, ekonomi, fastigheter och lantmäteri var den perfekta kombinationen, säger han. Efter en tid i Stockholm och en pandemi som förändrade planerna, började han på Winna hösten 2020. – Pappa sa: “Testa. Tycker du det är kul satsar jag på dig.” Det var ett ganska rakt erbjudande. I dag är också Gustaf auktoriserad fastighetsvärderare och arbetar sida vid sida med sin pappa. – Vi har alltid pratat om affärer hemma, fastigheter, investeringar, bilar. Nu får vi betalt för samma snack, säger han och skrattar. Två perspektiv – samma slutsats I dag täcker Winna Fastighet stora delar av södra Sverige, med bas i Jönköping och Malmö. Uppdragen varierar med allt från industrifastigheter och kontor till vingårdar, LSS-boenden och utvecklingsprojekt. – Ena dagen är man i ett gjuteri som levererar till gruvindustrin, nästa dag hos en vinproducent. Det är en enorm bredd, säger Per. Trots att Per och Gustaf i grunden gör samma typ av uppdrag, närmar de sig dem från olika håll. – Per tänker ofta nerifrån och upp, vad är marken värd, hur fungerar byggnaden tekniskt. Jag börjar i andra änden, med finansiering, räntor och detaljplaner. Vi landar ofta på samma nivå, men via olika vägar, säger Gustaf. Det är just den kombinationen som blivit bolagets styrka. Diskussionerna fungerar som en naturlig kvalitetssäkring. – All värdering innehåller en bedömning. Då är det viktigt att också utmana varandra, säger Per. ”Per tänker ofta nerifrån och upp, vad är marken värd, hur fungerar byggna - den tekniskt. Jag börjar i andra änden, med finansie - ring, räntor och detaljpla - ner. Vi landar ofta på sam - ma nivå, men via olika vägar.” Från familj till kollegor Att gå från far och son till kollegor kräver tydliga ramar. Inför samarbetet satte de gemensamma spelregler. – Vi var noga med att skilja på rollerna. Jag ville inte att vi skulle fastna i smådiskussioner om tider eller ledighet. Ansvar och frihet går hand i hand, säger Per. För Gustaf handlade den största utmaningen i början om att bygga sin egen trovärdighet utåt. – Jag ville bevisa för mig själv och kunder att jag hör hemma här av rätt skäl. Det tog ett par år att bygga upp den självsäkerheten. Men idag ser han bara fördelar. – Många träffar sina föräldrar ett par gånger om året. Vi ses eller hörs nästan dagligen och trivs med det. Samtidigt har geografisk distans hjälpt. – Att vi sitter i olika städer gör att vi inte sitter i knät på varandra hela tiden. Det skapar en bra balans, säger Per. Närvaro i verklighet är en central del av värderingsarbetet. Foto: Privat När värdering gör skillnad I rollen som oberoende värderare befinner de sig ofta mitt i avgörande skeden. – I vissa projekt blir det inget utan oss. Banken kräver en värdering, och utan finansiering stannar allt, säger Per. Men värdet av deras arbete handlar inte bara om siffror. – I början när marknaden var uppåtgående och allt var guld och gröna skogar kunde jag känna: vad gör vi egentligen? Är vårt jobb bara att observera? Men sen såg vi många konkreta case där vår expertis gjorde en stor skillnad för våra kunder i pengar, tid och myndighetskontakt, säger Gustaf. Särskilt viktig blir rollen i mötet med mindre aktörer. – En privatperson som investerat allt i en fastighet har inte samma resurser som stora bolag. Där kan vi gå in och bidra med kunskap, nätverk och ett oberoende perspektiv, säger han. Per fyller i: – Ibland är det nästan som att vara psykolog. Entreprenörer och fastighetsägare kan ibland vara ganska ensamma i sina beslut. De beskriver sig själva som en neutral part i ett ofta laddat läge. – Säljaren ser inga problem, köparen ser bara risker. Vår roll är att förklara hur det faktiskt ser ut, säger Per. En bransch som behöver rörelse Både Per och Gustaf ser tydliga utmaningar i samhällsbyggnadsbranschen. – Det är för mycket regler och för långa processer. Att ändra en detaljplan kan ta upp till tio år, säger Per. Gustaf lyfter också problemet med att varje kommun ställer egna krav. – Det gör att vi inte kan standardisera och pressa kostnader. Resultatet blir dyrare bostäder och färre som har råd. De efterlyser mer handlingskraft och mycket mindre byråkrati. – Vi måste våga göra mer och utvärdera längs vägen, i stället för att fastna i utredningar, säger Gustaf. Per och Gustaf Skrealid är båda auktoriserade fastighetsvärderare av Samhällsbyggarna. Foto: Privat Nätverk, kunskap och legitimitet För Per har medlemskapet i Samhällsbyggarna varit en självklar del av yrkeslivet. – Auktorisationen är central för oss. Den ger en tyngd och legitimitet i mötet med banker och domstolar. Men lika viktigt är nätverket. – Att kunna ringa någon och fråga: “Hur gjorde du här?” är ovärderligt, säger han. Gustaf lyfter vikten av att koppla ihop rätt kompetenser. – Vår roll handlar inte bara om att skriva ett värdeutlåtande. Det handlar även om att hjälpa kunder smidigt framåt med nätverk och erfarenhet. Vi är en del i det större projektet av att få rätt personer och parametrar på plats så att projekt faktiskt blir av. Blicken framåt Om fem till tio år ser de inte nödvändigtvis ett större bolag, men ett mer specialiserat. – Vår styrka är att vi är snabba, kompetenta och kan den lokala marknaden. Det ska vi fortsätta bygga på, säger Per. Teknikutvecklingen kommer också att spela en roll, men inte ersätta det mänskliga omdömet. – AI kan hjälpa oss att bli mer effektiva, men med AI så kommer det bli ännu mer nödvändigt att vi åker ut och bildar oss en egen uppfattning för att säkerställa hur verkligheten ser ut, säger Gustaf. – Vi sätter vår signatur på varje värdering. Det ansvaret går inte att automatisera. Vi har tittat på detta i över tre år och först nu börjar det komma så långt att vi kan ha riktig nytta av AI för främst effektivisering. I framtiden kan säkert AI bidra ytterligare, fyller Per i. Mindre papper, mer verkstad I en tid där regelverk, marknadsförutsättningar och teknikutveckling snabbt förändras blir behovet av oberoende kompetens allt tydligare. För Per och Gustaf innebär det att fortsätta utveckla sitt erbjudande, utan att tumma på det som är kärnan i deras arbete: närvaro, lokalkännedom och professionellt omdöme. De är inte störst och har heller inga ambitioner att bli det. I stället ligger fokus på att vara snabba, tillgängliga och träffsäkra i sina bedömningar. Och kanske är det just i den kombinationen som deras långsiktiga styrka ligger. Avslutningsvis är deras budskap till branschen tydligt. – Mindre papper – bygg mer, säger Gustaf. – Agera hellre än att sitta och utreda, säger Per. Text: Ellen Norman

Exempel på återbruk av tegel, Kristinebergs strand. Foto: Johnny Kellner Sedan den industriella revolutionen råder en linjär ekonomi som hittills har varit dominerande och som bygger på råvaruuttag, produktion, konsumtion och avfall. Det är en linjär modell som fungerat bra så länge man antar att jordens resurser alltid är tillgängliga och oändliga. Den cirkulära ekonomin bygger på att värdet på produkter, material och resurser kvarhålls i ekonomin så länge som möjligt genom återanvändning och återvinning. Linjär ekonomi är i dag helt dominerande. Uppskattningsvis 96 procent anses i dag vara linjär enligt Circulatiry Gap Report Sweden. Om det skulle gå att cirkulera drygt 20 procent av alla material inom EU, anses det möjligt att spara cirka 630 miljarder US dollar per år enligt konsultföretaget McKinsey. Sverige förlorar årligen 600 miljarder kronor till följd av dagens linjära “slit-och-släng”-ekonomi, där produkter designas för kort livslängd och sällan återanvänds. Beloppet motsvarar att en femtedel av det totala värdet går förlorad på grund av linjära principer som skapas i Sverige det visar rapporten Circularity Gap Report (CGR) som tagits fram av RISE i samarbete med Circle Economy. Byggsektorn är den bransch som genererar mest avfall vilket motsvarar cirka 40 procent av allt avfall i Sverige. Till exempel återvinns endast tre procent av allt fönsterglas efter rivning, resten går till deponi. Trots höga ambitioner visar mätningar att endast 3,4 procent totalt från den svenska ekonomin inom EU kommer från återvunna eller återanvända källor. Längst har Nederländerna kommit med hela 24,5 procent. Det globala genomsnittet uppskattas till 8,6 procent. Vi har med andra ord fortfarande långt kvar till att nå upp till en cirkulär ekonomi vilket kommer vara nödvändigt för att vi i framtiden ska kunna behålla vår välfärd. ”Det är viktigt att Sverige uppfyller EU:s åtaganden men att våra politiska krav inte sätts högre så att det riskerar att bli ett hinder och leder till minskad konkurrenskraft för svenska företag.” I en cirkulär ekonomi är målet att produkter och material ska användas så länge som möjligt. Produkterna utformas för en lång livslängd och är hållbara, reparerbara och uppgraderingsbara. När produkterna inte längre kan användas ses materialen som resurser som återbrukas till nya produkter. Ju mer en produkt kan behålla sin ursprungliga form, desto mer behåller den sitt värde. Goda exempel är fyllnadsmassor som förädlas i Värtahamnen i Stockholm och som återanvänds i Norra Djurgårdsstaden. En generell begränsning är dock långa transportsträckor. Vi kommer sannolikt aldrig att kunna bli helt cirkulära. Men för att snabbare bli mer hållbara som samhälle, behöver man veta vad vi menar och vad som är möjligt samt vad det får kosta att uppnå vissa mål. Övergången till den cirkulära ekonomin kräver ett paradigmskifte som kommer att kräva grundläggande förändringar i hur näringslivet ser på material, design och användning av produkter samt hur affärsmodeller utformas för att generera intäkter, det vill säga sätta ett värde på material som ska kunna cirkuleras jämfört med nytt material. Det är i dag billigare att köpa nytt material (råvaror) än att samla in, återanvända och bearbeta begagnat material. Omställningen kräver stora investeringar i ny teknik och infrastruktur för återvinning och återbruk. Vi behöver cirkulära nycklar för att identifiera de avgörande metoder och åtgärder från en linjär till en cirkulär ekonomi. För att lyckas måste det även ske genom en logistik och samverkan med EU. Hinder I dag står ett antal tekniska och ekonomiska hinder i vägen för den cirkulära ekonomin. Det främsta hindret består i att uppnå en för EU-gemensam logistik och hur man sätter ett värde på material som ska återbrukas. Att transportera och lagra återbrukat material är kostsamt och logistiskt krävande jämfört med att beställa nytt. Det saknas ofta standardiserade garantier och tekniska krav för återbrukat material. En grundläggande förutsättning är att projektera byggnader vid nyproduktion och ombyggnad så att det vid rivning möjliggör demontering och separering av byggmaterial för att kunna återbrukas. Ett annat hinder för att nå en cirkulär ekonomi är att det är nödvändigt att känna till innehållet av farliga ämnen i det material som ska återbrukas och att kvalitetskraven och säkerhet uppfylls. Enligt Boverket får byggprodukter ingå i byggnadsverk endast om de är lämpliga för avsedd användning. Boverkets konstruktionsregler, EKS, fastställer vilka krav som gäller för klassificering vid återbruk av till exempel konstruktionsvirke. Byggprodukter ska ha en europeisk teknisk bedömning enligt European Technical Assessment (ETA) och vara CE-märkta för att få säljas. Spårbarhet är väsentlig för att se att kraven uppfylls. Exempel på möjligheter och svårigheter Bra exempel på återbruk inom byggsektorn är glasullsisolering där 70 procent kommer från glas varav en betydande del är returglas som redan använts tidigare. Världens stålframställning baseras 40 procent på återvunnet material. Stål är lätt att sortera ut från andra metaller då det är magnetiskt. I exempelvis konservburkar är stålet täckt med en hinna av tenn. Detta kan lösas upp kemiskt och på så vis frigöra stålet. Vid återvinning av stål sparas 75 procent av energin jämfört med att framställa stålet ur järnmalm. Huvuddelen av all byggarmering är från återvunnet stål. Andra exempel är tegel som går att återanvända men kräver en mekanisk bearbetning. Rent gips är ett annat exempel som dock måste separeras från annat material så som tapeter och lim och inte vara rötskadat för att kunna materialåtervinnas till nya gipsskivor. När det gäller plast så återvinns endast 8–10 procent av all plast till nya plastprodukter enligt Naturvårdsverket. Huvuddelen av plasten energi återvinns. Leasing är en del av en cirkulär ekonomi Men cirkulära affärsmodeller kan även handla om delningsekonomi där konsumenten, i stället för att köpa och äga produkten, betalar för produktens funktion genom att låna den, ett leasingförfarande. Priset för konsument blir något dyrare men ger en ökad trygghet. När produkten är uttjänt ska den vara anpassad för att kunna demonteras/plockas isär och materialåtervinnas på ett enkelt och säkert sätt. I dag är det oftast dyrare att laga till exempel en tv jämfört med att köpa en ny. Att få vitvaror reparerade är dyrt där konsumenten även här ofta väljer att köpa nytt. Varför inte leasing av vitvaror åt vanliga konsumenter? Med leasing är företagens affärsmodell att produkten ska hålla så länge som möjligt. Solceller är ett exempel som lämpar sig utmärkt till leasing. Undercentraler till bostadsrättsföreningar är ett annat exempel. Över 80 procent av överskottmassorna tas till vara i Norra Djurgårdstaden och återanvänds. Foto: Stockholms stad Är Sveriges egna miljökrav ett hinder för att uppfylla cirkulär ekonomi Det är viktigt att Sverige uppfyller EU:s åtaganden men att våra politiska krav inte sätts högre så att det riskerar att bli ett hinder och leder till minskad konkurrenskraft för svenska företag. Sverige bör ändå kunna få en framträdande internationell plats med sitt goda know how. Därför är det väsentligt att med en EU-gemensam logistik och en värderingsmodell. Vissa produkter är enkla att sätta ett värde på så som metaller och trä. Problemen är sammansatta produkter som kräver separering. Omnibus förslaget Den 26 februari 2025 presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Omnibus, ett förslag som syftar till att förenkla hållbarhetslagstiftningen och minska rapporteringsbördan för europeiska företag framför allt för medelstora företag. Målet är att stärka europeiska företags konkurrenskraft – utan att kompromissa med EU:s övergripande klimatmål. Den 9 december 2025 nådde EU:s institutioner en preliminär överenskommelse. Omnibus-paketet syftar även till att främja övergången till en cirkulär ekonomi. Några exempel är: Förenkla utökat producentansvar (EPR): Företag behöver inte längre utse en auktoriserad representant i varje medlemsstat där de säljer produkter, vilket underlättar gränsöverskridande handel med återanvända eller reparerade produkter. Digitalisering av produktdata: Databasen för farliga ämnen i produkter (Substances of Concern in Products) fasas ut och ersätts av effektivare verktyg som Digitala Produktpass. Förenklad avfallsrapportering: Rapporteringskraven om produkter och data kring insamling/behandling av avfall minskas, med en begränsning till maximalt en gång per år. Snabbare tillståndsprocesser: Miljöbedömningar för projekt som bidrar till resurseffektivitet och cirkularitet strömlinjeformas för att påskynda investeringar. Kritiker menar att de föreslagna förenklingarna riskerar att urvattna miljölagstiftningen och bromsa omställningen. Risken finns dock att kritiska röster kan försena och i stället bromsa omställningen till en cirkulär ekonomi inom unionen. ”En ny EU-lagstiftning (CEA) som avser cirkularitet förväntas också antas under 2026. Syftet är att etablera en gemensam marknad för sekundära råvaror, förbättra tillgången på återanvänt material och främja efterfrågan.” Kan EU-lagstiftning göra cirkulär ekonomi lönsamt Vid årsskiftet infördes EU:s koldioxidtullar CBAM. Det innebär nya kostnader och skärpta krav för europeiska byggföretag som importerar insatsvaror från länder utanför EU. En ny EU-lagstiftning (CEA) som avser cirkularitet förväntas också antas under 2026. Syftet är att etablera en gemensam marknad för sekundära råvaror, förbättra tillgången på återanvänt material och främja efterfrågan på sådana resurser. Men trots all EU-lagstiftning kommer cirkulär ekonomi endast bli genomförbar och skalbar när de cirkulära alternativen kan konkurrera med den linjära ekonomins effektivitet och kostnader. Det kommer att kräva en brytpunkt där kostnaden för råmaterial och miljöpåverkan överstiger kostnaden för nya material. Det kommer att ta sin tid och kräver sannolikt en råmaterialkris. I dag bär inte råvarutag av material sina egna miljökostnader. I dagsläget motverkas detta av att det saknas tillräckliga ekonomiska incitament för att minimera materialanvändning, men utvecklingen drivs på av både politiska beslut inom EU och ökande resursknapphet. Förhoppningsvis kan detta motivera forskare i cirkulär ekonomi i världen till att få Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Foto: Ingar Lindholm. Johnny Kellner Energi-och klimatstrateg Tidigare verksam hos SWECO, JM och Veidekke Referenser: [1] Svensk Näringsliv 2024. Styrmedel och åtgärder för ökad resurseffektivitet. [2] EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi, Meddelande från Europeiska kommissionen. [3] SBUF 14053. Cirkulära tjänster som främjar återbrukande i installationsbranschen. [4] IVA, Resurseffektivitet Policyutveckling mot 2050. [5] Den cirkulära ekonomin - en kraftfull kraft för begränsning av klimatförändringarna. [6] Delegationen för cirkulär ekonomi - ett rådgivande organ till regeringen med syfte att underlätta och driva på näringslivets omställning till en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi.

Varje år lyfter Samhällsbyggarna fram personer som gör verklig skillnad i branschen. Det handlar om innovation och engagemang, från unga talanger till erfarna experter som driver utvecklingen framåt. Priserna är inte bara en hyllning, utan också ett sätt att synliggöra förebilder och inspirera nästa generation samhällsbyggare. Har du en kollega, samarbetspartner eller branschprofil som gjort avtryck inom samhällsbyggandet? Skicka in en nominering och var med och lyft fram förebilderna i vår bransch! Tre priser, tre sätt att göra avtryck: Branschens klarast lysande stjärna - Årets Samhällsbyggare Den eller de som lyft och utvecklat samhällsbyggandet i stort får titeln "Årets samhällsbyggare". Utmärkelsen kan gå till en enskild person, ett företag/organisation eller ett projekt. Ung inspiratör och samhällsbyggare - Clarence Morberg-priset För den yngre yrkesverksamma som är en förebild för andra och visar vägen i branschen kan få ta emot Clarence Morberg-priset. Storartad ingenjörskonst - Excellence in Civil Engineering Den som med sitt tekniska kunnande utvecklat samhällsbyggnadssektorn blir mottagare av Excellence in Civil Engineering. "Jag kände mig hedrad, ödmjuk och väldigt glad att få ta emot priset. Det gav mig mer inspiration, väldigt mycket motivation och en stor energiboost" - Mustafa Sherif, pristagare 2022.

Den 3 juni 2026 presenterade KTH studenter sina aktuella examensarbeten inom fastighetsekonomi och finans på KTH under ett webbinarium arrangerat av SEPREF (the Swedish Property Research Forum) sektionen för fastighetsanalys och marknad inom Samhällsbyggarna. Moderator: Agnieszka Zalejska Jonsson, Fastigheter och byggande, KTH Program Data Center Establishments in Sweden. Decision Points, Bottlenecks and Feasibility in Site-Bound Investments. Viktoria Edholm & Matilda Husbom Evaluating the Energy Performance Gap. A Case Study Comparing Predicted and Realised Energy Outcomes in Social Real Estate Properties. Jesper Doherty & Carl Brander Gustafsson Pricing Flood-Related Physical Climate Risk in the Cost of Equity and Debt. An Empirical Analysis of Listed Swedish Real Estate Companies. Florian Constantin Carstens & Philip Martin Zechner Beyond Implementation: Culture, Resistance, and The Realities of Digitalization in Facility Management. Clara Fangel & Catharina Stegare Evaluating Digitalisation Initiatives in Residential Property Management. A Framework for Connecting Digitalisation to Organisational Value. Amanda Foster & Klara Rundgren Klasson Explaining the Price Gap in the Stockholm Condominium Market. Determinants, Pricing Strategies and Municipal Variation. Ana Cvijetic & Noah Skogward KTH:s studenter gör ett examensarbete i slutet av utbildningen där de får möjlighet till fördjupning och att tillämpa sina kunskaper på frågor i praktiken. Examensarbetena handleds av lärare/forskare på KTH och utförs under vårterminen för att vara klara i början på juni. Inom fastighetsekonomi och finans görs cirka 40 arbeten på masternivå och ett 50-tal på kandidatnivå. Tillsammans med handledare på KTH väljs de mest intressanta arbetena för er som researchers för detta webbinarium.

Håkan Olsson skriver i Samhällsbyggaren nr 3/2025 om konsumentskydd för ägarlägenhetsfastigheter (ägarlägenheter). Han påstår att ägarlägenheter håller på att bli ett vanligare inslag på bostadsmarknaden. Den större aktören i Sverige är JM som bygger relativt sett många ägarlägenheter och främst inom Stockholmsregionen. Håkan framför att det saknas ett regelverk som garanterar insyn och ekonomisk kontroll av en samfällighetsförening. Artikeln bygger på en diskussion hos Structor Projektutveckling AB med flera om Håkan Olssons debattinlägg. Vi har en annan uppfattning som framgår nedan. Vid bildandet av ägarlägenheter är det obligatoriskt att bilda gemensamhetsanläggningar för till exempel fasaden, stommen, hissar och trappor med mera. Det sker en noggrann beskrivning av vad som ingår i den egna ägarlägenheten och vad som ska förvaltas gemensamt via en samfällighetsförening. Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter tydliggör och reglerar förvaltningen av dessa gemensamma anläggningar. Samfällighetsföreningen är en egen juridisk person som styrs av de som har andel i gemensamhetsanläggningen. Förvaltningen sker via en styrelse som valts av delägarna. Uppgifter om en samfällighetsförening ska föras i Samfällighetsregistret som Lantmäteriet svarar för. Att det skulle saknas kontrollmöjligheter för förvaltningen av ägarlägenheter är svårt att förstå. Fungerar inte samfällighetsföreningens styrelse kan den avsättas. Är nuvarande krav på årsredovisning för samfällighetsföreningar för höga? Nuvarande regler fungerar – delägarna och styrelsen har koll på verksamheten. Hårdare redovisningskrav komplicerar och fördyrar verksamheten. Fastighetsägarna till en ägarlägenhet har ingen skyldighet att rapportera till Bolagsverket. Det ska noteras att varje ägarlägenhet har andel i samfälligheten. På samfällighetsföreningens stämma beslutas om allt som har med budget och ekonomi att göra. Det är en större insyn jämfört med Bostadsrätter, där styrelsen som regel beslutar i ekonomiska frågor. Håkan påstår att köpare av ägarlägenheter inte får insyn i fastighetens skick och ekonomi. Det är svårt att förstå. Är det bara vid förstagångsförsäljning från byggaren/exploatören? Sker köpet från en lägenhetsinnehavare? Konsumentskydd är för konsumenter som köper av näringsidkare, inte privatpersoner. Enligt vår mening finns redan fungerande bestämmelser i jordabalken. Frågan är om Håkan beaktat lag (1973:1150) om förvaltning av Samfälligheter – den nämns inte i hans artikel. Det finns ett generellt behov av att höja allmänhetens kunskap om samfällighetsföreningar och hur till exempel kommande underhållsbehov ska hanteras. Det är en uppgift för både byggare, lantmätare och mäklare. När samfällighetsföreningen är i drift finns följande möjligheter att få hjälp: Även om styrelsen inte kallar till stämma kan man begära att Länsstyrelsen kallar till stämman Länsstyrelsen kan även utse en syssloman om det inte finns någon styrelse i samfällighetsföreningen Det finns lagkrav på underhålls- och förnyelseplan samt fondering när det gäller ägarlägenheter som förvaltar en samfällighetsförening. Det är svårt att förstå att det kan krävas mer regler och bestämmelser. Håkan föreslår att Samfällighetsregistret skall överföras till Bolagsverket. Lantmäteriet och Bolagsverket har kommit överens om att registringen ska göras i Lantmäteriets register då uppgifterna som ska registreras skapats i lantmäteriförrättningar. Bolagsverket får en aktuell kopia av Samfällighetsregistret från Lantmäteriet. Ingegerd Hedmark, lantmätare, Structor Projektutveckling AB samt intygsgivare för Brf:er, utsedd av Boverket Anders Åberg, lantmätare, sekreterare Samhällsbyggarnas seniorsektion

Det finns något djupt imponerande i den samlade yrkeskunskap som ryms inom samhällsbyggnadssektorn. Varje dag, i projekt över hela landet, omsätts denna kunskap i konkreta resultat i byggnader, infrastrukturer och miljöer som formar våra liv. Med ny teknik, nya arbetssätt och en ständig vilja att utvecklas lyckas vi gång på gång tänja på gränserna för vad som är möjligt. Det är lätt att ta det för givet. Men stannar vi upp en stund blir det tydligt: det vi tillsammans åstadkommer är faktiskt ganska häftigt. Nyligen hade jag förmånen att delta i ett studiebesök hos VBK i Göteborg, där Andreas Lindelöf, konstruktör för Karlatornet, gav oss en inblick i konstruktörens perspektiv i ett av Sveriges mest uppmärksammade byggprojekt. Det som slog mig var inte bara komplexiteten i uppdraget, utan hur skickligt det förmedlades. På ett pedagogiskt och tillgängligt sätt lyckades han översätta avancerad teknik till något begripligt även för oss som inte arbetar med konstruktion till vardags. ”En dryg vecka senare kom stormen Dave och då rapporterades det i media om hur tornet svajade så pass att vissa boende upplevde det som obehagligt och blev sjösjuka.” Han beskrev också hur byggnaden beter sig i verkligheten, inte minst under kraftiga vindar. En dryg vecka senare kom stormen Dave och då rapporterades det i media om hur tornet svajade så pass att vissa boende upplevde det som obehagligt och blev sjösjuka. Det är en påminnelse om de krafter som faktiskt verkar på våra konstruktioner och om den avancerade ingenjörskonst som krävs för att både hantera dem och samtidigt skapa trygga, fungerande miljöer. Med mig var en grupp studenter, och vi delade alla samma känsla: en nyvunnen respekt och fascination för vad en samhällsbyggare faktiskt kan göra. Det blev tydligt att den kompetens som finns inom våra olika discipliner är både djup och avgörande samtidigt som den, när den delas med andra, kan inspirera långt utanför den egna yrkesrollen. Men detta påminner oss också om något viktigt. För trots att vi arbetar mot samma mål har vi ofta begränsad insyn i varandras yrkesmässiga vardag. Vi vet vad vi själva bidrar med, men inte alltid vad andra gör, eller vilka överväganden och avvägningar som ligger bakom deras beslut. Här finns en tydlig möjlighet. Genom att bli bättre på att förklara våra perspektiv och mer nyfikna på andras kan vi stärka både förståelsen och samarbetet i våra projekt. Det kräver också en öppenhet: att lyssna aktivt, att vilja förstå även sådant som inte direkt ligger inom det egna ansvarsområdet eller på det egna bordet. När vi tar oss tid att sätta oss in i varandras verklighet skapas fler ingångsvärden, fler perspektiv och därmed bättre förutsättningar för välgrundade beslut. I en komplex bransch som vår är det sällan en enskild disciplin som sitter på hela lösningen. Tvärtom växer kvaliteten i våra projekt när olika kompetenser får mötas och komplettera varandra. När vi lyssnar på varandra och delar med oss av vår kunskap bygger vi inte bara bättre lösningar, utan vi bygger också större respekt för varandras roller. Kanske behöver vi oftare påminna oss själva om vilken kraft som finns i vår samlade kompetens. Att vi tillsammans har förmågan att förverkliga idéer som annars hade stannat på ritbordet. Att varje roll, från tidiga skeden till färdigställande och förvaltning, är en avgörande pusselbit i helheten. Så låt detta vara en klapp på axeln till alla er som varje dag bidrar till samhällsbyggandet. Till er som räknar, ritar, planerar, samordnar, bygger och förvaltar. Er kunskap gör skillnad. Och tillsammans skapar vi inte bara det byggda utan också förutsättningar för ett gott och innovativt framtida samhälle. Joanna Messmer Vd, Samhällsbyggarna

Nu är årets andra nummer av Samhällsbyggaren ute. I detta nummer möter du personer, projekt och perspektiv som formar och utmanar samhällsbyggandet. Läs om aktuella frågor i branschen, nya forskningsinsikter och inspirerande exempel från både studenter och yrkesverksamma. Dessutom: stor profilintervju med Adam Tyrcha. Porträtt: Adam Tyrcha Redan som barn siktade Adam Tyrcha mot Cambridge University och lyckades bli antagen bara 17 år gammal. Idag är han en av de tyngsta rösterna i den nordiska fastighetsbranschen. Förutom det djupa intresset för samhällsbyggnad, siffror och analyser, har han också en reslust som fört honom till USA:s samtliga delstater och 83 andra länder i världen. Sila snacket i branschen Byggbranschen har länge haft en hård jargong som inte alltid upplevs som inkluderande. Sila Snacket startades för att förändra detta och har vuxit till en organisation som hjälper företag att förbättra sin arbetskultur. Fehmarn Bält-förbindelsen – en ny ryggrad i norra Europas transportsystem Fehmarn-Bält-förbindelsen är ett av Europas största infrastrukturprojekt, där en 18 kilometer lång sänktunnel ska knyta samman Skandinavien med Centraleuropa. Projektet markerar ett tekniskt kraftprov och ett skifte i hur vi planerar transporter och regional utveckling. Dessutom: Kunskapsutbyte i Göteborg Medlemsintervju: Far och son Skrealid Digital tvilling visar vägen för Örebro Vilka vill du lyfta fram? Ägarlägenheter och bostadsrätter Standarder som bygger samhället Värderingscase för studenter Cikulär ekonomi kräver logistik Krönika: Stockholm kan bättre Digitala tvillingar Att mäta det omätbara Replik: "Konsumentskydd för ägarlägenheter" Krönika: Hur robust är vår järnväg? Exjobb: Se människan - möt behoven Exjobb: Biobaserad isolering Aktuell juridik: Bestämning av gränser Aktuell juridik: Avstyckning av bostadshus När tech blir samhällsbyggnad Foto: Rosie Alm Samhällsbyggaren skickas till alla medlemmar och prenumeranter. Vill du också få kommande nummer i din brevlåda? Prenumerera på tidningen eller bli medlem i Samhällsbyggarna.

Stärker bredden i samhällsbyggnadssektorn Styrelsen 2026 består av Mattias Gretzer (vice ordförande), Joanna Messmer (vd), Caroline Szyber, Åsa Jarder, Victoria Tatti, Mattias Tegefjord och Dag Björklund (ordförande). Ej med på bild: Helena Dalhamn och Pontus Gruhs. Vid Samhällsbyggarnas årsmöte har en ny styrelse valts för verksamhetsåret 2026. Valberedningen har i sitt arbete haft fokus på att styrelsens sammansättning ska spegla både föreningens breda medlemsbas och samhällsbyggnadssektorns olika perspektiv geografiskt, kompetensmässigt och organisatoriskt. Valberedningen har lagt särskild vikt vid att få in kompetens och förankring inom akademi, offentlig sektor och den tidigare SVR-grenen. Ambitionen har också varit att sätta samman en engagerad styrelse med bred representation från samhällsbyggnadssektorn och personer som kan bidra till att stärka föreningens roll och synlighet i branschen. Till ordförande omvaldes Dag Björklund. Även Helena Dalhamn, Mattias Gretzer, Mattias Tegefjord och Victoria Tatti omvaldes som ledamöter. Tre nya ledamöter valdes in i styrelsen: Caroline Szyber, jurist och rådgivare med lång erfarenhet från bostads-, bygg- och fastighetssektorn samt strategisk kommunikation. Pontus Gruhs, strateg på Trafikverket med fokus på hållbart och demokratiskt samhällsbyggande i samverkan mellan offentlig och privat sektor. Åsa Jarder, utvecklingsledare inom seriositet på Skanska Sverige med lång erfarenhet av förändringsarbete, hållbarhet och branschsamverkan. Samtidigt lämnar tre ledamöter styrelsen: Helena Markgren, Ida Karlsson och Bita Almasian. Samhällsbyggarna riktar ett varmt tack för deras stora engagemang och värdefulla arbete för föreningen under deras tid i styrelsen. Den nya styrelsen tillträdde i samband med årsmötet 25 maj 2026 och kommer fortsätta arbetet med att utveckla Samhällsbyggarna som en samlande kraft för hela samhällsbyggnadssektorn.

"Digitalisering, AI, automatisering och datadrivna arbetssätt förändrar hela samhällsbyggnadsprocessen, från planering och projektering till byggande, drift och förvaltning. Verktyg som digitala tvillingar, avancerad modellering och AI-stöd i beslutsfattande blir snabbt vardag."Foto: FS/Open AI Samhällsbyggnadsbranschen står mitt i en omställning där förutsättningarna förändras snabbare än någonsin. Klimatförändringar, digitalisering, energifrågor, säkerhetshot och demografiska skiften påverkar inte bara vad som ska byggas utan hur, av vem och med vilka kompetenser. Samhällsbyggandet alltmer komplext. Projekt kan inte längre förstås isolerat, utan är delar av större system där tekniska, ekonomiska, juridiska, sociala och miljömässiga dimensioner hänger tätt samman. För branschen innebär det att kraven på nyutexaminerade samhällsbyggare förändras. Djup teknisk kunskap är fortsatt avgörande, men den behöver kompletteras med systemförståelse, samverkansförmåga och professionellt omdöme. När branschaktörer från näringsliv, offentlig sektor, myndigheter och akademi blickar framåt återkommer fem övergripande framtidsutmaningar som är särskilt avgörande för samhällsbyggandets kompetensbehov. Fem framtidsutmaningar för samhällsbyggnadsbranschen 1. Teknikskiften och digitalisering Digitalisering, AI, automatisering och datadrivna arbetssätt förändrar hela samhällsbyggnadsprocessen, från planering och projektering till byggande, drift och förvaltning. Verktyg som digitala tvillingar, avancerad modellering och AI-stöd i beslutsfattande blir snabbt vardag. Branschen efterfrågar därför inte bara teknisk kompetens, utan en förståelse för hur digitalisering påverkar ansvar, risk, roller och beslutsprocesser i verkliga projekt. 2. Hållbarhet, cirkularitet och motståndskraft Hållbarhet är inte längre en avgränsad fråga. Den genomsyrar hela samhällsbyggandet. Fokus har breddats från klimatpåverkan till att även omfatta resurseffektivitet, cirkularitet och robusthet över tid. Samhällsbyggare behöver kunna väga klimatmål mot ekonomi, säkerhet och funktion samt förstå hur val i tidiga skeden påverkar samhällets motståndskraft mot framtida störningar och extremhändelser. 3. Affär, styrning och ansvar Samhällsbyggande sker i komplexa samverkansformer där tekniska lösningar alltid är beroende av affärsmodeller, juridiska ramar, upphandling och styrsystem. Branschen pekar på ett växande behov av samhällsbyggare som förstår ekonomi, ansvarsfördelning och beslutslogik och som kan navigera mellan teknik, regelverk och verksamhetsmål. 4. Tvärdisciplinärt och sektorsöverskridande arbete Framtidens samhällsbyggnadsprojekt genomförs i gränslandet mellan teknik, politik, miljö, säkerhet och samhällsstyrning. Förmågan att samarbeta över professions- och sektorsgränser blir därför en kärnkompetens. Det handlar om att kunna förstå andra aktörers perspektiv, kommunicera över disciplinerna och bidra till gemensam problemlösning i projekt där målkonflikter är snarare regel än undantag. 5. Kompetensförsörjning och livslångt lärande Pensionsavgångar, kompetensbrist och ökade krav på omställningsförmåga ställer nya krav på hur branschen arbetar med kompetensförsörjning. Behovet ligger inte i smalare specialisering, utan i mer flexibla kompetensprofiler, breddad rekrytering och möjligheter till kontinuerlig utveckling genom hela yrkeslivet. Från problemlösning till professionellt omdöme En tydlig slutsats är att många av de utmaningar samhällsbyggare möter inte har enkla eller entydiga lösningar. Klimatomställning, stadsutveckling, infrastrukturplanering och samhällssäkerhet är exempel på komplexa problem där mål står i konflikt med varandra och där varje beslut förändrar förutsättningarna framåt. För branschen innebär detta ett skifte i synen på kompetens. Det räcker inte att kunna räkna rätt eller följa givna processer. Framtidens samhällsbyggare behöver också kunna hantera osäkerhet, väga olika intressen mot varandra och fatta beslut utan facit med förståelse för konsekvenser bortom den egna specialiteten. Mot ett nytt utbildningskontrakt Sammantaget pekar branschens inspel mot ett behov av samhällsbyggare som kombinerar teknisk spets med systemförståelse, samarbetsförmåga och lärandekapacitet. Utbildning blir därmed en strategisk fråga för hela samhällsbyggandet och en del av samhällets långsiktiga motståndskraft. Hur detta kan omsättas i praktiken och hur utbildning och arbetsliv tillsammans kan ta ansvar för framtidens kompetensförsörjning är frågor som nu utforskas vidare i flera initiativ. Vill du läsa mer om hur dessa behov konkretiseras i utbildningsutveckling? Samhällsbyggarna är medlem i Samhällsbyggnadslänken vid KTH, föreningen för samverkan mellan akademi och samhällsbyggnadsbransch. Samhällsbyggnadslänken samlar organisationer och företag inom samhällsbyggnadssektorn och arbetar tillsammans med KTH för att: fånga upp branschens behov och förändrade kompetenskrav, bidra till utveckling av utbildningar inom samhällsbyggnad, stärka kopplingen mellan utbildning, forskning och bransch, samt skapa underlag genom dialoger, workshops och undersökningar. Läs hela artikeln hos Samhällsbyggnadslänken vid KTH: De insikter som lyfts i artikeln bygger bland annat på Samhällsbyggnadslänkens rapport, KTH:s dialogarbete om framtidens ingenjörsutbildning samt inspel från aktörer inom näringsliv, offentlig sektor och myndigheter. Text: Ellen Norman & Joanna Messmer