Kraften i vårt samhällsbyggande där varje roll räknas

Det finns något djupt imponerande i den samlade yrkeskunskap som ryms inom samhällsbyggnadssektorn. Varje dag, i projekt över hela landet, omsätts denna kunskap i konkreta resultat i byggnader, infrastrukturer och miljöer som formar våra liv. Med ny teknik, nya arbetssätt och en ständig vilja att utvecklas lyckas vi gång på gång tänja på gränserna för vad som är möjligt. Det är lätt att ta det för givet. Men stannar vi upp en stund blir det tydligt: det vi tillsammans åstadkommer är faktiskt ganska häftigt.

Nyligen hade jag förmånen att delta i ett studiebesök hos VBK i Göteborg, där Andreas Lindelöf, konstruktör för Karlatornet, gav oss en inblick i konstruktörens perspektiv i ett av Sveriges mest uppmärksammade byggprojekt. Det som slog mig var inte bara komplexiteten i uppdraget, utan hur skickligt det förmedlades. På ett pedagogiskt och tillgängligt sätt lyckades han översätta avancerad teknik till något begripligt även för oss som inte arbetar med konstruktion till vardags.

”En dryg vecka senare kom stormen Dave och då rapporterades det i media om hur tornet svajade så pass att vissa boende upplevde det som obehagligt och blev sjösjuka.”

Han beskrev också hur byggnaden beter sig i verkligheten, inte minst under kraftiga vindar. En dryg vecka senare kom stormen Dave och då rapporterades det i media om hur tornet svajade så pass att vissa boende upplevde det som obehagligt och blev sjösjuka. Det är en påminnelse om de krafter som faktiskt verkar på våra konstruktioner och om den avancerade ingenjörskonst som krävs för att både hantera dem och samtidigt skapa trygga, fungerande miljöer.

Med mig var en grupp studenter, och vi delade alla samma känsla: en nyvunnen respekt och fascination för vad en samhällsbyggare faktiskt kan göra. Det blev tydligt att den kompetens som finns inom våra olika discipliner är både djup och avgörande samtidigt som den, när den delas med andra, kan inspirera långt utanför den egna yrkesrollen.

Men detta påminner oss också om något viktigt. För trots att vi arbetar mot samma mål har vi ofta begränsad insyn i varandras yrkesmässiga vardag. Vi vet vad vi själva bidrar med, men inte alltid vad andra gör, eller vilka överväganden och avvägningar som ligger bakom deras beslut.

Här finns en tydlig möjlighet. Genom att bli bättre på att förklara våra perspektiv och mer nyfikna på andras kan vi stärka både förståelsen och samarbetet i våra projekt. Det kräver också en öppenhet: att lyssna aktivt, att vilja förstå även sådant som inte direkt ligger inom det egna ansvarsområdet eller på det egna bordet. När vi tar oss tid att sätta oss in i varandras verklighet skapas fler ingångsvärden, fler perspektiv och därmed bättre förutsättningar för välgrundade beslut.

I en komplex bransch som vår är det sällan en enskild disciplin som sitter på hela lösningen. Tvärtom växer kvaliteten i våra projekt när olika kompetenser får mötas och komplettera varandra. När vi lyssnar på varandra och delar med oss av vår kunskap bygger vi inte bara bättre lösningar, utan vi bygger också större respekt för varandras roller.

Kanske behöver vi oftare påminna oss själva om vilken kraft som finns i vår samlade kompetens. Att vi tillsammans har förmågan att förverkliga idéer som annars hade stannat på ritbordet. Att varje roll, från tidiga skeden till färdigställande och förvaltning, är en avgörande pusselbit i helheten.

Så låt detta vara en klapp på axeln till alla er som varje dag bidrar till samhällsbyggandet. Till er som räknar, ritar, planerar, samordnar, bygger och förvaltar. Er kunskap gör skillnad. Och tillsammans skapar vi inte bara det byggda utan också förutsättningar för ett gott och innovativt framtida samhälle.

Joanna Messmer

Vd, Samhällsbyggarna