top of page

Cirkulär ekonomi kräver en gemensam logistik inom EU för att lyckas

  • för 4 dagar sedan
  • 6 min läsning
Ett hus med tegel i olika färger som skapar ett mönster.
Exempel på återbruk av tegel, Kristinebergs strand. Foto: Johnny Kellner

Sedan den industriella revolutionen råder en linjär ekonomi som hittills har varit dominerande och som bygger på råvaruuttag, produktion, konsumtion och avfall. Det är en linjär modell som fungerat bra så länge man antar att jordens resurser alltid är tillgängliga och oändliga. Den cirkulära ekonomin bygger på att värdet på produkter, material och resurser kvarhålls i ekonomin så länge som möjligt genom återanvändning och återvinning.

 

Linjär ekonomi är i dag helt dominerande. Uppskattningsvis 96 procent anses i dag vara linjär enligt Circulatiry Gap Report Sweden. Om det skulle gå att cirkulera drygt 20 procent av alla material inom EU, anses det möjligt att spara cirka 630 miljarder US dollar per år enligt konsultföretaget McKinsey. Sverige förlorar årligen 600 miljarder kronor till följd av dagens linjära “slit-och-släng”-ekonomi, där produkter designas för kort livslängd och sällan återanvänds. Beloppet motsvarar att en femtedel av det totala värdet går förlorad på grund av linjära principer som skapas i Sverige det visar rapporten Circularity Gap Report (CGR) som tagits fram av RISE i samarbete med Circle Economy.


Byggsektorn är den bransch som genererar mest avfall vilket motsvarar cirka 40 procent av allt avfall i Sverige. Till exempel återvinns endast tre procent av allt fönsterglas efter rivning, resten går till deponi. Trots höga ambitioner visar mätningar att endast 3,4 procent totalt från den svenska ekonomin inom EU kommer från återvunna eller återanvända källor. Längst har Nederländerna kommit med hela 24,5 procent. Det globala genomsnittet uppskattas till 8,6 procent. Vi har med andra ord fortfarande långt kvar till att nå upp till en cirkulär ekonomi vilket kommer vara nödvändigt för att vi i framtiden ska kunna behålla vår välfärd.


”Det är viktigt att Sverige uppfyller EU:s åtaganden men att våra politiska krav inte sätts högre så att det riskerar att bli ett hinder och leder till minskad konkurrenskraft för svenska företag.”

 

I en cirkulär ekonomi är målet att produkter och material ska användas så länge som möjligt. Produkterna utformas för en lång livslängd och är hållbara, reparerbara och uppgraderingsbara. När produkterna inte längre kan användas ses materialen som resurser som återbrukas till nya produkter. Ju mer en produkt kan behålla sin ursprungliga form, desto mer behåller den sitt värde. Goda exempel är fyllnadsmassor som förädlas i Värtahamnen i Stockholm och som återanvänds i Norra Djurgårdsstaden. En generell begränsning är dock långa transportsträckor.


Vi kommer sannolikt aldrig att kunna bli helt cirkulära. Men för att snabbare bli mer hållbara som samhälle, behöver man veta vad vi menar och vad som är möjligt samt vad det får kosta att uppnå vissa mål. Övergången till den cirkulära ekonomin kräver ett paradigmskifte som kommer att kräva grundläggande förändringar i hur näringslivet ser på material, design och användning av produkter samt hur affärsmodeller utformas för att generera intäkter, det vill säga sätta ett värde på material som ska kunna cirkuleras jämfört med nytt material. Det är i dag billigare att köpa nytt material (råvaror) än att samla in, återanvända och bearbeta begagnat material. Omställningen kräver stora investeringar i ny teknik och infrastruktur för återvinning och återbruk. Vi behöver cirkulära nycklar för att identifiera de avgörande metoder och åtgärder från en linjär till en cirkulär ekonomi. För att lyckas måste det även ske genom en logistik och samverkan med EU.

 

Hinder

I dag står ett antal tekniska och ekonomiska hinder i vägen för den cirkulära ekonomin. Det främsta hindret består i att uppnå en för EU-gemensam logistik och hur man sätter ett värde på material som ska återbrukas. Att transportera och lagra återbrukat material är kostsamt och logistiskt krävande jämfört med att beställa nytt. Det saknas ofta standardiserade garantier och tekniska krav för återbrukat material. 

 

En grundläggande förutsättning är att projektera byggnader vid nyproduktion och ombyggnad så att det vid rivning möjliggör demontering och separering av byggmaterial för att kunna återbrukas. Ett annat hinder för att nå en cirkulär ekonomi är att det är nödvändigt att känna till innehållet av farliga ämnen i det material som ska återbrukas och att kvalitetskraven och säkerhet uppfylls. Enligt Boverket får byggprodukter ingå i byggnadsverk endast om de är lämpliga för avsedd användning. Boverkets konstruktionsregler, EKS, fastställer vilka krav som gäller för klassificering vid återbruk av till exempel konstruktionsvirke. Byggprodukter ska ha en europeisk teknisk bedömning enligt European Technical Assessment (ETA) och vara CE-märkta för att få säljas. Spårbarhet är väsentlig för att se att kraven uppfylls.  


Exempel på möjligheter och svårigheter

Bra exempel på återbruk inom byggsektorn är glasullsisolering där 70 procent kommer från glas varav en betydande del är returglas som redan använts tidigare. Världens stålframställning baseras 40 procent på återvunnet material. Stål är lätt att sortera ut från andra metaller då det är magnetiskt. I exempelvis konservburkar är stålet täckt med en hinna av tenn. Detta kan lösas upp kemiskt och på så vis frigöra stålet. Vid återvinning av stål sparas 75 procent av energin jämfört med att framställa stålet ur järnmalm. Huvuddelen av all byggarmering är från återvunnet stål. Andra exempel är tegel som går att återanvända men kräver en mekanisk bearbetning. Rent gips är ett annat exempel som dock måste separeras från annat material så som tapeter och lim och inte vara rötskadat för att kunna materialåtervinnas till nya gipsskivor.


När det gäller plast så återvinns endast 8–10 procent av all plast till nya plastprodukter enligt Naturvårdsverket. Huvuddelen av plasten energi återvinns.


Leasing är en del av en cirkulär ekonomi

Men cirkulära affärsmodeller kan även handla om delningsekonomi där konsumenten, i stället för att köpa och äga produkten, betalar för produktens funktion genom att låna den, ett leasingförfarande. Priset för konsument blir något dyrare men ger en ökad trygghet. När produkten är uttjänt ska den vara anpassad för att kunna demonteras/plockas isär och materialåtervinnas på ett enkelt och säkert sätt. I dag är det oftast dyrare att laga till exempel en tv jämfört med att köpa en ny. Att få vitvaror reparerade är dyrt där konsumenten även här ofta väljer att köpa nytt. Varför inte leasing av vitvaror åt vanliga konsumenter? Med leasing är företagens affärsmodell att produkten ska hålla så länge som möjligt. Solceller är ett exempel som lämpar sig utmärkt till leasing. Undercentraler till bostadsrättsföreningar är ett annat exempel. 


Gul Volvo hjullastare vid blå krossutrustning och grushög i ljus industrisal med takfönster.
Över 80 procent av överskottmassorna tas till vara i Norra Djurgårdstaden och återanvänds. Foto: Stockholms stad

 

Är Sveriges egna miljökrav ett hinder för att uppfylla cirkulär ekonomi

Det är viktigt att Sverige uppfyller EU:s åtaganden men att våra politiska krav inte sätts högre så att det riskerar att bli ett hinder och leder till minskad konkurrenskraft för svenska företag. Sverige bör ändå kunna få en framträdande internationell plats med sitt goda know how. Därför är det väsentligt att med en EU-gemensam logistik och en värderingsmodell. Vissa produkter är enkla att sätta ett värde på så som metaller och trä. Problemen är sammansatta produkter som kräver separering.

 

Omnibus förslaget

Den 26 februari 2025 presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Omnibus, ett förslag som syftar till att förenkla hållbarhetslagstiftningen och minska rapporteringsbördan för europeiska företag framför allt för medelstora företag. Målet är att stärka europeiska företags konkurrenskraft – utan att kompromissa med EU:s övergripande klimatmål.  Den 9 december 2025 nådde EU:s institutioner en preliminär överenskommelse. Omnibus-paketet syftar även till att främja övergången till en cirkulär ekonomi. Några exempel är:

 

  • Förenkla utökat producentansvar (EPR): Företag behöver inte längre utse en auktoriserad representant i varje medlemsstat där de säljer produkter, vilket underlättar gränsöverskridande handel med återanvända eller reparerade produkter.

     

  • Digitalisering av produktdata: Databasen för farliga ämnen i produkter (Substances of Concern in Products) fasas ut och ersätts av effektivare verktyg som Digitala Produktpass.


  • Förenklad avfallsrapportering: Rapporteringskraven om produkter och data kring insamling/behandling av avfall minskas, med en begränsning till maximalt en gång per år.


  • Snabbare tillståndsprocesser: Miljöbedömningar för projekt som bidrar till resurseffektivitet och cirkularitet strömlinjeformas för att påskynda investeringar.

 

Kritiker menar att de föreslagna förenklingarna riskerar att urvattna miljölagstiftningen och bromsa omställningen. Risken finns dock att kritiska röster kan försena och i stället bromsa omställningen till en cirkulär ekonomi inom unionen.


”En ny EU-lagstiftning (CEA) som avser cirkularitet förväntas också antas under 2026. Syftet är att etablera en gemensam marknad för sekundära råvaror, förbättra tillgången på återanvänt material och främja efterfrågan.”
 
Kan EU-lagstiftning göra cirkulär ekonomi lönsamt

Vid årsskiftet infördes EU:s koldioxidtullar CBAM. Det innebär nya kostnader och skärpta krav för europeiska byggföretag som importerar insatsvaror från länder utanför EU. En ny EU-lagstiftning (CEA) som avser cirkularitet förväntas också antas under 2026. Syftet är att etablera en gemensam marknad för sekundära råvaror, förbättra tillgången på återanvänt material och främja efterfrågan på sådana resurser.  Men trots all EU-lagstiftning kommer cirkulär ekonomi endast bli genomförbar och skalbar när de cirkulära alternativen kan konkurrera med den linjära ekonomins effektivitet och kostnader. Det kommer att kräva en brytpunkt där kostnaden för råmaterial och miljöpåverkan överstiger kostnaden för nya material. Det kommer att ta sin tid och kräver sannolikt en råmaterialkris. I dag bär inte råvarutag av material sina egna miljökostnader. I dagsläget motverkas detta av att det saknas tillräckliga ekonomiska incitament för att minimera materialanvändning, men utvecklingen drivs på av både politiska beslut inom EU och ökande resursknapphet. Förhoppningsvis kan detta motivera forskare i cirkulär ekonomi i världen till att få Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. 



Johnny Kellner
Foto: Ingar Lindholm.

Johnny Kellner

Energi-och klimatstrateg

Tidigare verksam hos SWECO, JM och Veidekke










Referenser:

[1]   Svensk Näringsliv 2024. Styrmedel och åtgärder för ökad resurseffektivitet.

[2]   EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi, Meddelande från Europeiska kommissionen.

[3]   SBUF 14053. Cirkulära tjänster som främjar återbrukande i installationsbranschen.

[4]   IVA, Resurseffektivitet Policyutveckling mot 2050.

[5]   Den cirkulära ekonomin - en kraftfull kraft för begränsning av klimatförändringarna.

[6]   Delegationen för cirkulär ekonomi - ett rådgivande organ till regeringen med syfte att underlätta och driva på näringslivets omställning till en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi.

 

bottom of page