När trådalger tar över – vad styr utvecklingen i våra dagvattendammar?
- för 2 dagar sedan
- 2 min läsning
Flera dagvattendammar i Uppsala kommun har de senaste åren haft återkommande problem med kraftig tillväxt av trådalger. Förutom att påverka det estetiska intrycket försvårar algmattorna skötseln och riskerar att avsevärt öka underhållskostnaderna. Vi genomförde därför en studie under våren 2025 inom ramen för RISE-projektet SODA – Samverkan för hållbart omhändertagande av dagvatten och skyfall på kvartersmark – för att undersöka varför vissa dammar drabbas hårt medan andra förblir relativt opåverkade.
Studien omfattade fyra dagvattendammar samt en referensdamm utan noterade algproblem. Genom fältobservationer, vatten- och algprovtagning, laboratorieanalyser och litteraturstudier analyserade vi sambanden mellan vattenkvalitet, fysisk utformning, ekologiska faktorer och skötselrutiner.
Resultaten visar att överdriven algtillväxt inte kan förklaras av en enskild orsak. I stället handlar det om ett samspel mellan flera faktorer. Hög fosforhalt i vattnet framträdde som en viktig drivkraft, särskilt i kombination med låg förekomst av akvatiska växter som kan ta upp lösta näringsämnen. Vissa fysiska egenskaper, såsom onaturlig form, botten av sten eller betong samt begränsad vegetation runt dammarna och i grunda zoner, verkar också vara parametrar som kan förstärka algtillväxten. Det är dock viktigt att poängtera att trådalger ofta inte påverkar dagvattendammarnas funktion som partikelavskiljande sedimentationsbassänger – deras primära syfte i dagvattenreningen.
Vattenvegetationen spelar en viktig roll som konkurrent om näring och ljus och bidrar samtidigt till att stabilisera ekosystemet. Dammar med rikligare växtlighet uppvisar generellt mindre algproblem, vilket pekar på betydelsen av biologisk mångfald och genomtänkt utformning. Våra analyser visar också att artsammansättningen i algsamhällena varierar och att vissa arter trivs även i sura miljöer, vilket ytterligare försvårar planeringen av lämpliga skötselåtgärder.
Studien har dock haft vissa begränsningar. Variationer i dammarnas ålder, konstruktion och avrinningsområden, liksom en begränsad provtagningsfrekvens, har försvårat jämförelser mellan anläggningarna. Trots detta ger arbetet värdefulla indikationer för framtida planering och förvaltning.
Rekommenderade åtgärder omfattar utformning av dammar med vegetationsklädda skyddszoner och införande av adaptiva underhållsstrategier, där åtgärder anpassas efter lokala förutsättningar. Därutöver är tydlig kommunikation mellan berörda aktörer och strukturerade skötselrutiner avgörande för långsiktig funktion. Att samtidigt öka kunskapen om dagvattendammarnas funktion och utforma dem så att de samspelar bättre med hur människor använder miljön kan bidra till mer hållbart beteende och bättre långsiktig funktion.
En central slutsats är att dagvattendammar inte enbart bör betraktas som tekniska anläggningar, utan som ekologiska system. För att minska risken för algblomning krävs ett helhetsperspektiv där hydrologi, näringsflöden, växtsamhällen och drift samspelar. Vi hoppas att kunskapen från studien kan bidra till mer robusta och hållbara dagvattenlösningar – och i förlängningen dammar som både fungerar bättre och kräver mindre akut underhåll.
Text: Margarita Judina och Monica Andrea Vargas-Solla, KTH
