Med kärlek till stadens rum, ljus och proportioner

"Stockholms unika karaktär består i hur staden byggts i det dramatiska landskapet" - Henrik Nerlund, sekreterare och kanslichef för Skönhetsrådet.

Under drygt hundra år har Skönhetsrådet slagit vakt om Stockholms utformning och dess estetiska värden. Som rådets sekreterare och kanslichef är Henrik Nerlund en betydelsefull person när det kommer till att bevara stadens unika karaktär. Nyligen blev hans ansikte också känt för den stora allmänheten när han var en återkommande expert i SVT-serien ”Så byggdes Sverige”.

Text: Lo Bäcklinder | Foto: Rosie Alm

Just den dag som Henrik tar emot för intervju och fotografering har kylan släppt taget om Stockholm efter ett par veckors vargavinter och snön rasar i stora sjok från taken på Hantverkargatan. Himlen är grådaskig och den grusiga snömodden ligger i drivor över hela Kungsholmen. Tanken på att fotografera Henrik i ett krispigt, vintrigt och vackert Stockholm får stryka på foten och det gäller att snabbt tänka ut en reservplan.

Henrik behöver dock inte fundera länge innan han föreslår att vi förflyttar oss från den gamla glasbruksbyggnad från 1700-talet där Skönhetsrådet, eller ”Rådet till skydd för Stockholms skönhet” som det officiella namnet lyder, har sitt kontor. I stället tar han med oss tvärs över gatan till Stockholms stadshus. Där tror han att vi kan hitta bra miljöer för fotografering och det visar sig vara ett snilledrag. Inte bara finns här magnifika bakgrunder och fotogeniska vrår, Henrik visar också prov på sitt djupa intresse för arkitektur genom att bjuda på en passionerad guidning av lokalerna.

Stockholms gudomlighet

Henrik Nerlunds djupa kunnande om arkitekturhistoria går inte att ta miste på när han pekar ut arkitektoniska detaljer i rummen och salarna i Stockholms stadshus.

Med raska steg går han före och berättar om rummens olika funktioner, hur arkitekt Ragnar Östbergs tankar gick när han ritade byggnaden och om det mödosamma byggandet som tog tolv år. Många av ursprungsidéerna fick modifieras och ge vika för nya anpassningar under byggprocessen, men resultaten blev en byggnad som imponerar på många sätt.

En bit in i rundvandringen hamnar vi i ett hörnrum med marmorgolv och väggmålningar från golv till tak.

– Här är mitt absoluta favoritrum, säger han och kliver in i det skimrande Blå rummet, samtidigt som han berättar:

– Väggmålningen heter ”Apoteos över Stockholm som sjöstad” och är en seccomålning gjord Axel Törneman. Den föreställer Stockholm avbildad som Venus och som dras av hästar på Riddarfjärden. Man kan säga att den illustrerar Stockholms gudomlighet.

Han vänder blicken upp mot den vackra målningen som är gjord direkt på väggens puts. Det milda dagsljuset silar in genom gardinen och ger verkligen bilden ett magiskt skimmer. Och kanske är det mot just den bakgrunden som man ska se Henriks engagemang i att utveckla staden med stor hänsyn till dess befintliga karaktär. Alltså att det finns en näst intill övernaturlig karaktär i staden som ska värnas.

Bevarar stadens skönhet

Henriks djupa kunnande om arkitekturhistoria går inte att ta miste på när han pekar ut mängder av arkitektoniska detaljer i rummen och salarna vi passerar. Men att han dessutom har ett brinnande engagemang i att hållbara värden ska råda även framöver, står också snabbt klart. Men vad är det som driver honom i arbetet?

– Att arbeta för världens vackraste stad är en god motivation. Rådets uppdrag är att värna de värden som finns, men också att väcka uppslag till framtida värden. Det är en arbetsbeskrivning som gör att jag knappast har det tråkigt på jobbet.

Och även om skönheten som bekant återfinns i betraktarens ögon, finns det en hel del faktiska omständigheter att ta hänsyn till när man ska bedöma vilken typ av stadsutveckling som ska ske.

– Stockholms unika karaktär består i hur staden byggts i det dramatiska landskapet. Här möts tre övergripande naturliga strukturer: det öst-västliga vattenrummen, den nord-sydliga åsen och Södra bergens brant. Resultatet av dessa stora element är en stad som man blickar ut över och tittar på, på ett sätt som är unikt, förklarar han och fortsätter:

– Därför påverkas stora delar av staden av till exempel höga byggnader på ett sätt som plattare städer inte gör. Detta betyder inte att det är omöjligt att bygga nytt eller spektakulärt i Stockholm, men det innebär att vi måste vara mer rädda om karaktären här än var andra städer behöver. Det är ett av skälen till att Stockholm har ett skönhetsråd. 

"Det har varit roligt att bidra till ”Så byggdes Sverige”, och jag tycker det är fint att SVT storsatsat på en serie om stadsbyggnad och arkitektur."

Granskar alla detaljplaner

Som ett fristående expertorgan, organiserat under Stockholms stad, har Skönhetsrådet ett finger med i att säga sitt om det mesta som byggs i staden.

– Alla planärenden som innebär förändringar kommer till oss, vilket gör att vi granskar alla detaljplaner och en del bygglov. Rådets ledamöter får ta del av alla handlingar och åker ofta ut på plats och tittar i förväg. Sedan har vi som enda remissinstans alltid möte med stadsbyggnadskontorets ansvariga planhandläggare som föredrar ärendet för oss.

Skönhetsrådet är alltså en rådgivande remissinstans, men fattar inga beslut. Deras arbete bygger på att de 13 ledamöterna har olika erfarenheter och kompetenser inom arkitekturområdet och konstnärligt arbete, vilket gör att de tillsammans har ett brett perspektiv som de använder för att landa i gemensamma resultat.

– Vi kan också själva initiera frågor. Ett exempel är det framtida arbete kring området runt Bromma flygplats, som vi har gjort kommunfullmäktige uppmärksamma på att de bör börja titta på redan nu. I planeringssammanhang är 2038, då Swedavias hyresavtal för marken går ut, väldigt nära, man behöver börja tänka redan nu.

Hur tungt väger era ord när ni yttrar er?

– Det är svårt att mäta exakt inflytande, men vi har betydelse både genom den löpande dialogen med tjänstemännen och genom våra yttranden. Ibland får vi genomslag, ibland inte. Men även när vi inte får det, blir våra synpunkter ofta en tankeställare för politiker och tjänstemän, genom att de behöver förhålla sig till varför de valde att inte gå på våra rekommendationer. På så sätt är vi med och kvalitetssäkrar stadens utveckling.

Förutom att Stockholm har sin specifika karaktär som man måste ta hänsyn till när staden ska vidareutvecklas, finns det också gemensamma kvaliteter som kännetecknar god arkitektur över tid?

– Ja, det tycker jag. I dagens debatt fastnar man ofta i stilfrågor, vilket jag kan tycka är olyckligt. Det intressanta är snarare de mer tidlösa värdena, det vill säga rumslighet, proportioner, volymer, samspelet mellan ljus och skugga, materialitet och det taktila. Det är eviga kvaliteter som används olika väl i olika tider och projekt.

Henrik beskriver hur han anser att god arkitektur egentligen handlar om att i grunden skapa rum för mänsklig aktivitet, och att om man ser det ur detta perspektiv finns det definitivt bestående värden. Samtidigt får man inte vara för rigid utan det behöver alltid finnas plats för innovation.

Han resonerar också kring hur dagens planeringsprocesser ser helt annorlunda ut jämfört med hur de till exempel såg ut runt förra sekelskiftet då Stockholm till stora delar gick från att vara en småstad till att bli en storstad. Han lyfter fram stadsplaneraren Albert Lindhagen som en av dem som var med och präglade staden.

– Om vi tittar historiskt, till exempel på Lindhagenplanen, så fattade man beslut om ganska enkla, generella och långsiktigt hållbara regler. Man bestämde gatubredd, hushöjd och stadsstruktur, men inte exakt hur husen skulle se ut, säger han och fortsätter:

– Under en relativt kort period byggdes stora delar av Stockholms innerstad, med många olika stilar men inom samma ramverk. Den strukturen fanns kvar ända in på 1930-talet. I dag saknar vi ofta den typen av långsiktigt sammanhållna idéer. I stället arbetar vi med många små projekt som ska pressas in i redan bebyggda miljöer. Det blir sällan särskilt bra. Det finns naturligtvis mycket fin arkitektur i dag, men den sammanhållna stadsidén saknas ofta. Det är också det som skapar många konflikter, eftersom varje projekt måste bära hela frågan om platsens identitet.

Att arbeta för världens vackraste stad är en god motivation, säger Henrik Nerlund

Är det en av farorna du ser i dagens stadsutveckling?

–  Absolut. Vi har arbetat mycket med Stockholms ytterstad under de senaste åren. Det är där de största förändringarna sker, men de får ofta mindre uppmärksamhet än stora prestigeprojekt. Förtätning i ytterstaden är inte fel i sig, men frågan är hur man gör det, vilka principer man utgår ifrån och vilka kvaliteter man vill skapa. Det är vardagsarkitekturen som är den viktigaste. Det är den vi lever med varje dag, och det är också där vi lägger mest arbete.

På frågan om han kan nämna något exempel, funderar Henrik en stund. Han vill inte peka ut något som han inte tycker har fungerat så bra, men ganska snart kommer han på ett föredömligt exempel.

– Nordvästra Kungsholmen är en plats där man har lyckats skapa en tät stadsdel med god vardagsarkitektur. Det är inget spektakulärt, men välgestaltat. Tätheten ger liv, utan att solen försvinner. Ett kvitto på hur bra det fungerar är strandparken utmed vattnet som lockar människor från hela staden.

Han menar att bra offentliga rum används hårt och att det är viktigt att skapa fler sådana platser, särskilt i ytterstaden. Även om god stadsplanering inte kan lösa alla samhällsproblem, kan en genomtänkt stadsstruktur bidra till att människor möts och staden hålls samman.

Tidigt intresse för arkitektur

Själv är han uppväxt i den så kallade ABC-staden Vällingby och det var redan där hans första fascination för kartor och att rita hus formades, utan att han haft någon familjemedlem som inspirerat honom. Att detta också skulle bli hans yrkesbana stod klart ganska snart när han började sina högskolestudier.

– Jag är arkitekturhistoriker och har en licentiatexamen, specialiserad på förändringsprocesser inom 1900-talets arkitektur och planering. Innan jag fick min nuvarande tjänst arbetade jag med stadsbyggnads- och kulturmiljöfrågor i egen verksamhet för både privata och offentliga beställare. Min doktorsavhandling som handlar om hur Stockholms förorter materialiserats från idé till byggt resultat är tänkt att läggas fram nästa år.

Nu bor han med sin familj i parhus i Gamla Enskede, en plats som passar både familjens vilja att ha lite mer utrymme och en enkel trädgårdstäppa, men ändå nära staden. som kontrast till det tidigare livet på Södermalm.

– Det är en tidig trädgårdsstad, och jag forskar också en del om just sådana miljöer. Det arbetet korsbefruktar mitt dagliga arbete i rådet och tvärtom.

Känd från tv

Även om Henrik har varit en viktig faktor för hur staden utformats under mer än tio år, är det först under senaste året som hans ansikte blivit bekant för den stora allmänheten. Genom sin medverkan i SVT:s tv-serie ”Så byggdes Sverige” har han varit med och folkbildat kring varför Sverige ser ut som det gör idag.

– Det har varit roligt att bidra till ”Så byggdes Sverige”, och jag tycker det är fint att SVT storsatsat på en serie om stadsbyggnad och arkitektur. Det har varit viktigt att kombinera ett faktaspäckat innehåll med ett brett tilltal. Tittarsiffrorna visar att grupper som kanske inte visste att de hade ett arkitekturintresse bjudits in och engagerats av programmet. 

Men han har fler strängar på sin lyra. Nyligen blev han också invald som ledamot i styrelsen för Moderna museet.

– Jag är hedrad över att ha blivit utnämnd till ledamot i Moderna Museets nya styrelse. För mig är det viktigt att se den nya organisationen som ett nytt museum, vilket kommer att samla och visa såväl modern konst och skulptur som arkitektur och design. Jag är särskilt mån om att de över fyra miljoner föremål som finns i arkitektursamlingen tillgängliggörs för både forskare och allmänhet samt att museet kan fungera som en arena för debatt om vår byggda miljö.  

Fascinerande fakta

Efter drygt en och en halv timme är vi åter i receptionen efter att ha vandrat igenom alla salarna. Då har vi fått höra berättas om bland annat Blå hallen som aldrig blev blå eftersom Ragnar Östberg fascinerades av teglets vackra färg och ville behålla det omålat. Han lät dock murarna handmejsla det maskingjorda teglet för att ge det ett mer hantverksmässigt utseende. Vi har också vandrat igenom Prinsens galleri, med sin utsikt mot Mälaren på ena långsidan. På den andra långsidan finns en målning av samma utsikt, tolkad av Prins Eugen, och däremellan höga kolonner i manligt och kvinnligt utförande, med kantiga sidor respektive rundade former.

I Gyllene salen har Henrik beskrivit hur konstnären influerats av södra Europas estetik i utförandet, men pekar ut all tänkbar svensk historia som finns invävd bland den gyllene mosaiken. Viktiga historiska personer finns namngivna och porträtterade uppåt väggarna och många av Stockholms typiska platser är avbildade.

Med smittande entusiasm har han också berättat och pekat ut knappt synliga kuriosadetaljer såsom hålet i den jättelika målningen av August Malmström som pryder konferensrummet Bråvallasalen. Det tillfogades målningen av konstnären själv när han i frustration tvekade över hur han skulle gå vidare med konstverket.

Pratar gärna arbete

Tillbaka bakom de tjocka murade väggarna i det gamla glasbruket berättar Henrik om hur det är att arbeta med något som de allra flesta invånare har bestämda åsikter om. Ibland går diskussionernas vågor heta såväl i media som bland allmänheten kring stora centrala byggprojekt. Ett exempel är diskussionen kring det planerade Nobelcentret som har pågått i mer än 100 år. Andra gånger är det något mer perifert projekt i något av stadens ytterområden som väcker känslor och engagemang. Men inget av detta bekymrar Henrik i någon större utsträckning.

–  Jag tycker att det är väldigt spännande och roligt att få prata om mitt arbete. Jag och mina kollegor arbetar med något som alla människor upplever och känner ägarskap över. Det väcker starka känslor, både positiva och negativa. Vår roll är att bidra med historisk kunskap och förståelse för platsens sammanhang. När man börjar en diskussion i den änden blir det ofta bra samtal, även om människor är arga från början. Men visst, ibland får man helt enkelt enas om att man inte är överens.

Vad ligger på bordet just nu i rådet?

– Vi följer konjunkturen tydligt, vilket betyder att när det inte byggs så mycket, då minskar vår arbetsbörda. Det ger oss i sin tur mer utrymme för att arbeta med framtidsfrågor. Men rent konkret just nu håller vi till exempel på att arbeta med en stor plan för Ulvsunda, där ett industriområde ska omvandlas till bostadskvarter.

Till slut, hur hoppas du att Stockholm upplevs om 20 till 30 år?

– Jag hoppas att stadens grundläggande struktur finns kvar, det vill säga de stora vattenrummen, den sammanhållna innerstaden och tydliga landmärken. Det kommer säkert att tillkomma höghus, men de måste placeras med stor omsorg. Det handlar inte om att vara emot höghus, utan om hur och var de byggs.

– Jag hoppas också att ytterstaden har blivit bättre sammanlänkad och mer genomtänkt planerad, med nya noder, bättre offentliga rum och högre ambitioner, även längre ut. Stadens struktur kan bidra till att binda samman människor och där finns fortfarande mycket att göra.

Fakta

Namn Henrik Nerlund

Familj Gift med Lina Goldman som är arkitekt. Tre barn: 14, 11 och snart 6 år gamla. 

Utbildning Fil. lic. i arkitekturhistoria.

Jobb Kanslichef och sekreterare för ”Rådet till skydd för Stockholms skönhet”.

Aktuellt Expert i SVT-serien ”Så byggdes Sverige”, ny ledamot i styrelsen för Moderna Museet.

Fritidsintressen Läsning, matlagning, längdskidor.

Tre favoritplatser i Stockholm Pålsundsparken vid Söder Mälarstrand, Triangelplatsen i Gamla Enskede, Kungsgatan vid Kungstornen.

Fakta Rådet till skydd för Stockholms skönhet

• Skönhetsrådet fungerar som ett fristående expertorgan i Stockholms stad som granskar och kvalitetssäkrar stadsbyggandet.

• I rådet sitter 13 experter med olika bakgrund som ger staden en ”second opinion” på alla planer inför politikernas beslut.

• I rådets uppdrag finns också att föra stadsbyggnadsdebatt och komma med egna förslag.