Att ha ansvar och att ta ansvar är inte nödvändigtvis samma sak i praktiken

Marianne Hedberg, Miljöbygge.

Vi har alla ansvar för vårt liv och de beslut vi fattar, det känns i allmänhet självklart. Vi kan också ha ansvar för våra barn, våra åldrande föräldrar, ett husdjur, ett arbete eller räkenskaperna i en förening, mer eller mindre aktivt beslutade ansvarstaganden. Bara för att ta några exempel. 

Vart vill jag nu komma med detta? Jo, så klart är det självklart att göra allt som står i vår makt för att våra barn ska må bra, växa och utvecklas. Vi ser dem nära och är ofta en del av deras erfarenheter både när det skiner som solar av att ha lyckats eller vrålar frustrerat av misslyckande. Mer eller mindre angenämt att ta del av som förälder. 

Vad har nu det med miljö och hållbarhet att göra? Gilla läget, vi är alla en del av miljön, ekosystemet jorden, och som art har vi enorma möjligheter att påverka tack vare, eller på grund av, vår förmåga till teknisk utveckling. Moder jord kanske gärna hade sett att just den här arten fått lite mer av sengångargener och inte alltid skuttade iväg utan eftertanke. Det har blivit många ”hoppsan så det blev” genom åren och vi påverkar vår egen livsmiljö mer eller mindre drastiskt genom oförsiktig användning av de tekniska landvinningarna.

Riskvärdering och konsekvenstänk borde haft starkare förespråkare så att skadliga effekter förebyggts redan på konstruktionsstadiet. Missförstå mig rätt nu, jag är inte teknikfientlig utan jag vill att de fantastiska möjligheter vår förmåga till utveckling, uppfinning och tänkande ska användas fullt ut. Skapa framsteg utan bakslag för miljö och hälsa, inbyggd riskminimering, det borde vara möjligt! 

Som det nu är har vi att hantera baksidorna av en lång rad tekniska framsteg. Vem ska ta ansvar för att rätta till, sanera, bota hälsoeffekter eller städa bort? Rimligtvis borde den som tjänat pengar på framsteget ta ansvar även för andra effekter än de från början avsedda, även om det minskar vinsten. Den kortsiktiga vinsten. Vad kostar lidande, sjukdom och omöjlig livsmiljö för dem som inte på minsta sätt haft del i vare sig ekonomin eller framsteget? De som ska ta ansvar för sitt liv utan att ha kunnat påverka. 

Ofta har jag stött på tanken att ”det som är lagligt är riskfritt”. Det hade ju varit toppen! Tyvärr kommer lagstiftning med förbud eller försiktighetsmått in först när något bevisats vara farligt för oss, riktigt farligt och utan minsta tvekan jättefarligt. Då ska frågan utredas och efter diskussion kan beslut om lagkrav komma till. Diskussionen kan innebära att just de som tjänar pengar på att inte ta hela ansvaret framhåller hur viktigt det är att få fortsätta förorena eller förstöra, det är starka röster till skillnad från dem som faktiskt drabbats av negativa effekter. Är det ansvarstagande? Javisst är det att ta ansvar för aktieägarnas utdelning, ekonomiska vinster och självklart även de positiva effekter som ”produkten” har med sig. Det är inte att ta ansvar för miljö, hälsa i stort och långsiktig hållbarhet! 

" Fatta dina beslut så att du kan stå för dem sju generationer framåt."

Vänta inte på lagstiftning utan tänk själv, skaffa kunskaper och fatta egna beslut. Bland Nordamerikanska ursprungsfolk har tanken om seven generations funnits. Fatta dina beslut så att du kan stå för dem sju generationer framåt. En vettig grundprincip tycker jag. 

Långsiktigt hållbar utveckling ger oss det vi behöver i dag utan att förstöra framtidens möjlighet att också få det den behöver. Många pratar om den utvecklingen och säger sig ta ansvar för den och nu är det dags att walk the talk. Förändra i grunden hur vi tar ansvar för helhet och det stora perspektivet för DET är att ta ansvar för oss själva, våra barn och allt det som ligger närmast våra hjärtan. Sluta blunda för dina möjligheter att påverka med din plånbok, din röst och dina beslut. Det är troligen inte alltid bekvämt och enkelt så ta ett djupt andetag och ge dig ut på resan, att just du tar ansvar spelar roll! 

Marianne Hedberg

Miljöbygge