När avfallet blir en fastighetsfråga

Fastighetsnära insamling 2027

Vi i Sverige är bra på att sortera - men inte tillräckligt och det ska det bli ändring på, genom införande av fastighetsnära insamling (FNI). Senast den 1 januari 2027 ska kommunerna ha infört fastighetsnära insamling av förpackningar i hela landet. Huvudregeln är att insamlingen ska ske på fastigheten, men regelverket medger även andra lösningar när detta inte är möjligt. De nya bestämmelserna innebär en av de största förändringarna i svensk avfallshistoria, och fastighetssektorn står mitt i förändringen.

Många fastighetsägare har redan en fullt utbyggd källsortering på plats. De har ytorna och vetskapen om att källsortering är en uppskattad service bland hyresgästerna. I Stockholm har exempelvis cirka 67 procent av hushållen som bor i lägenhet redan fastighetsnära insamling av förpackningar.

Bakgrunden är den nya förordningen om producentansvar för förpackningar som trädde i kraft 2023. Regelverket är en del av Sveriges arbete för att nå EU:s återvinningsmål och syftar till att öka materialåtervinningen genom att göra sorteringen enklare för hushållen. Forskning och plockanalyser visar att återvinningsgraden ökar när insamlingen sker nära hemmet, vilket är en viktig drivkraft bakom reformen.

För fastighetsägare innebär förändringen nya möjligheter men också betydande praktiska utmaningar.

Producentansvar med kommunal insamling

Olika bestämmelser träder i kraft vid olika tidpunkter. Sedan 2024 ansvarar kommunerna för insamlingen av hushållens förpackningsavfall, både den som sker fastighetsnära och från dagens återvinningsstationer. Tidigare låg det operativa ansvaret hos producenterna genom insamling från återvinningsstationerna. Under perioden 2024 till 2026 bygger kommunerna successivt ut systemen för fastighetsnära insamling inför den slutliga övergången 2027.

Kommunerna ansvarar numera för att tillhandahålla insamlingssystem av pappers-, plast-, glas- och metallförpackningar från såväl hushåll som samlokaliserade verksamheter, det vill säga verksamheter som delar avfallslösning med hushållen i en fastighet och som aktivt har valt kommunal insamling. Från 2027 ska lättillgängliga insamlingsplatser framför allt användas för skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast. I vissa särskilda situationer kan de även användas tillfälligt för annan förpackningsinsamling.

För hushållen innebär förändringen i praktiken att mjölkpaketet, kaviartuben, syltburken och gurkans plastfilm inte längre ska transporteras till en återvinningsstation. I stället ska sorteringen kunna ske i anslutning till hemmet.

Ett limbo av krav

Lagstiftningen bygger på flera regelverk, däribland miljöbalken, avfallsförordningen och förordningen om producentansvar för förpackningar. Huvudregeln är att avfallet ska samlas in från den fastighet där det uppstår. Om det inte är möjligt med hänsyn till trafiksäkerhet, fastighetens utformning eller lokalisering kan insamlingen i stället ske så nära fastigheten som möjligt, dock högst 400 meter från fastighetsgränsen. Även en sådan lösning räknas som fastighetsnära insamling.

Hushållen är skyldiga att sortera sitt avfall och fastighetsägaren behöver medverka till att den avfallslösning som gäller för fastigheten kan fungera. Kommunen ansvarar samtidigt för att tillhandahålla insamlingssystemet för förpackningsavfallet. Kommunen kan ställa krav på hur befintliga avfallsutrymmen och anordningar ska användas och skötas, men kan inte genom sina avfallsföreskrifter generellt kräva att nya avfallsutrymmen eller andra anordningar inrättas i det befintliga bostadsbeståndet. Kravet på utsortering innebär därför inte i sig att fastighetsägaren måste bygga om fastigheten för att skapa plats för FNI. Det finns alltså inte något generellt stöd för att kräva långtgående eller kostsamma ombyggnader enbart för att skapa plats för förpackningsinsamlingen.

Producentansvaret ska finansiera insamlingen

Förpackningsavfall ligger under producentansvar medan hushållens mat- och restavfall ligger under kommunalt avfall och en grundläggande princip är att kommunens hantering av förpackningsavfall inte ska finansieras genom den kommunala avfallstaxan. Kostnaden ska i stället bäras av producenterna, det vill säga de företag som sätter förpackningar på marknaden.

Kommunerna får därför ersättning för bland annat insamling, transport och behandling av förpackningsavfall. Ersättningen omfattar bland annat kärl, insamling från flerfamiljshus, drift av lättillgängliga insamlingsplatser samt skötsel och underhåll av dessa. Ersättningsmodellen förklaras som teknikneutral, vilket innebär att kommunerna själva kan välja vilka insamlingssystem som ska användas.

Grundprincipen är att producenterna ska finansiera kommunernas insamling av förpackningsavfall. Producentansvaret omfattar inte generellt fastighetsägarens kostnader för exempelvis om- eller tillbyggnad av avfallsutrymmen. I praktiken ser ersättningsmodellerna olika ut mellan kommunerna. Vissa kommuner ger direkta ersättningar till fastighetsägare medan andra använder miljöstyrande taxor där fastigheter som erbjuder fler sorteringsmöjligheter får lägre kommunala avfallskostnader. Ett problem är samtidigt att producenternas schablonersättning inte alltid motsvarar kommunernas faktiska kostnader. När producentansvaret inte fullt ut finansierar insamlingen finns en risk att kostnader i stället vältras över på avfallstaxan och därmed på fastighetsägare och boende.

Platsbristen är den stora knäckfrågan

För de som ännu inte har fastighetsnära insamling på plats återfinns viljan, men den stora utmaningen är hitta utrymme på fastigheten nu när flera fraktioner ska hanteras i nära anslutning till fastigheten. För en fastighet som i dag enbart har mat- och restavfall kan det innebära att antalet fraktioner ökar från två till sju. 

Många fastighetsägare arbetar för fullt med att inventera sina befintliga ytor, analysera avfallsflöden och se över möjligheterna att förändra användningen i befintliga bestånd. När sorteringen förbättras minskar ofta behovet av restavfallskapacitet, vilket kan frigöra utrymme för andra avfallsfraktioner.

Vad gäller för fastighetsägare som inte har plats för sortering av förpackningar på fastigheten?

Att all insamling ska kunna ske på den fastighet där avfallet uppstår är varken möjligt eller rimligt överallt. Regelverket tar därför höjd för att fastigheters förutsättningar ser olika ut. Huvudregeln är att kommunen ska samla in förpackningsavfallet från den fastighet där det uppstår. Om det inte är möjligt med hänsyn till trafiksäkerhet, fastighetens utformning eller lokalisering kan insamlingen i stället ske så nära fastigheten som möjligt, dock högst 400 meter från fastighetsgränsen. Även en sådan lösning räknas som fastighetsnära insamling.

Därutöver finns särskilda möjligheter att använda en upphämtningsplats som inte räknas som fastighetsnära insamling, exempelvis när fastigheten ligger glest eller ensligt, saknar farbar väg eller när andra omständigheter gör fastighetsnära insamling synnerligen svår. Vilken lösning som är lämplig behöver därför bedömas utifrån den enskilda fastighetens förutsättningar.

Genom att kartlägga fastighetens förutsättningar, undersöka alternativa placeringar och samverka med närliggande fastigheter kan många problem lösas innan lagkraven träder i kraft fullt ut. Om det saknas rimliga förutsättningar för insamling på den egna fastigheten bör fastighetsägaren därför tidigt kontakta kommunen. Kommunen ansvarar för att tillhandahålla insamlingssystemet och behöver tillsammans med fastighetsägaren bedöma vilken lösning som är möjlig utifrån den aktuella fastighetens förutsättningar.

Många kommuner arbetar samtidigt intensivt för att få systemen på plats till 2027. En tidig dialog mellan kommunen och fastighetsägaren är därför viktig för att hitta praktiskt genomförbara och proportionerliga lösningar.

Hushållens avfall är en strategisk förvaltningsfråga

Fastighetsnära insamling handlar i grunden om betydligt mer än fler kärl i miljörummet. Reformen påverkar fastigheternas ytanvändning, driftnetto, underhåll- och investeringsplan, hållbarhetsarbete och sist men inte minst kundnöjdhet bland de boende.

Avfallshanteringen är och bör hanteras som ett strategiskt förvaltningsarbete som ständigt behöver följas upp, utvärderas och revideras så att antal kärl, hämtningsfrekvenser är anpassade till de boendes avfallsströmmar.

Text:

Elvira Andersson

Förvaltningsexpert Fastighetsägarna

Fastighetsnära insamling i korthet

• Fastighetsnära insamling blir krav senast 1 januari 2027.

• Mat-, rest- och de aktuella förpackningsfraktionerna ska som huvudregel samlas in fastighetsnära. När hämtning på fastigheten inte är möjlig kan insamlingen under vissa förutsättningar ske på annan plats. Hushåll och samlokaliserade verksamheter (verksamheter som valt att använda samma insamlingssystem som hushållen) omfattas.

• Endast kommunen, kommunens upphandlade eller godkända entreprenörer får hämta förpackningsavfallet.

• Kommunerna får schablonbaserad ersättning som finansieras av producenterna för den insamling som omfattas av producentansvaret.

• Insamlingen ska vara gratis för hushållen men kommunen har rätt att ta betalt för extra tjänster.

• Förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommuner, därför behöver fastighetsägare som redan har eller planerar för implementering av fastighetsnära insamling sätta sig in i hur insamlingen är organiserad i resp. kommun med fastighetsinnehav i.

Olika sätt att samla in förpackningar från 2027

• På fastigheten – FNI - Huvudregeln är att papper, plast, metall samt färgat och ofärgat glas samlas in från den fastighet där avfallet uppstår.

• Nära fastigheten, högst 400 meter – fortfarande FNI - Om insamling på fastigheten inte är möjlig på grund av trafiksäkerhet, fastighetens utformning eller lokalisering kan insamlingen ske så nära fastigheten som möjligt, dock högst 400 meter från fastighetsgränsen.

• Upphämtningsplats utanför FNI - I särskilda fall, exempelvis vid gles eller enslig bebyggelse, avsaknad av farbar väg eller andra omständigheter som gör FNI synnerligen svår, kan kommunen använda en upphämtningsplats som inte räknas som fastighetsnära insamling.

• Lättillgänglig insamlingsplats, LIP – för skrymmande förpackningar - Från 2027 ska kommunen tillhandahålla LIP för skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast, exempelvis stora emballage som inte ryms i kärlen för FNI. LIP kan vara stationära eller mobila och även kommunens återvinningscentraler kan ingå i systemet.