Biobaserad isolering: Bäst val?

Visste du att upp till en fjärdedel av en byggnads totala klimatavtryck kan bero på isoleringen? Alla människor finner trygghet i det välkända och därav är omställningen till förnybara material inte helt lätt.  Men nu visar det sig att isolering tillverkad av träfiber, hampa och lin inte bara är ett klimatvänligt alternativ, deras förmåga att ta upp fukt ur luften kan också vara en fördel. Dessutom kan isoleringsmaterialens förmåga att ta upp fukt modifieras med hjälp av salter. Kan vi nu ta ytterligare ett steg mot ett mer hållbart byggande – utan att kompromissa med inomhusmiljön?

Eftersom byggsektorn är en stor bov när det kommer till Sveriges koldioxidutsläpp är det viktigt att hitta alternativ till de konventionella isoleringsmaterialen. Biobaserade material har flera fördelar i detta sammanhang. De är inte bara förnybara, utan de har också ett lågt koldioxidavtryck och egenskaper som leder till behagligare inomhusklimat. Men för att komma ett steg närmare de klimatmål Sverige antagit krävs en ökad förståelse för hur dessa material faktiskt fungerar i relation till fukt.

Den största skillnaden mellan förnybara material och konventionell isolering är att de är hygroskopiska – ett svårt ord för en väldigt smart funktion: de kan nämligen ta upp och avge fukt beroende på luftens relativa fuktighet. Ett hygroskopiskt material kan ta upp fukt från luften när den är väldigt fuktig och sedan släppa ifrån sig den igen när luften blir torrare, som att materialet andas med omgivningen. Det är just denna egenskap som gör att hygroskopiska material kan jämna ut luftfuktigheten och skapa ett behagligare inomhusklimat. Dock är det även materialets förmåga att binda stora mängder fukt som många fruktar. För visst kan tanken slå en, fukt innebär väl en risk för mögel?

Syftet med detta examensarbete har varit att öka förståelsen för biobaserade isoleringsmaterials fuktegenskaper. Vi undersökte också vidare hur de biobaserade isoleringsmaterialen eventuellt kan fungera ännu bättre med hjälp av saltimpregnering. I arbetet har sorptionsisotermer, som visar hur materialen tar upp och avger fukt från luften tagits fram för träfiber-, hampa- och linisolering samt för saltimpregnerade träfiber. Sorptionsisotermerna användes sedan för att simulera hur materialen fungerade i en väggkonstruktion i simuleringsprogrammet WUFI. Den relativa fuktigheten i väggens isoleringsskikt studerades och jämfördes mot den kritiska relativa fuktigheten med avseende på mögeltillväxt.

Simuleringarna visade att de biobaserade isoleringsmaterialen agerade mer fuktutjämnade än mineralull, där höga fuktkvoter i sorptionsisotermerna visade sig vara gynnsamma för utjämningseffekten. Genom impregnering med olika salter kunde materialens förmåga att ta upp fukt påverkas ytterligare, vilket öppnar möjligheter till förbättrad fuktprestanda och ökad potential för biobaserade isoleringsmaterials användning i byggnader. Samtidigt visade datorsimuleringarna låg risk för mögel i väggkonstruktionen.

Vi hoppas nu att vår studie kan leda till en ökad användning av biobaserade isoleringsmaterial samt inspirera fler till vidare forskning inom området. För trots att dessa alternativa material finns, sker idag valet av isoleringsmaterial allt för ofta av gammal vana.

Text:

Emma Gotting & Alice Sköld,

Lunds Tekniska Högskola

Läs hela examensarbetet Fuktegenskaper hos biobaserade isoleringsmaterial och deras funktion i en yttervägg.