"Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, och nu får jag bidra maximalt för Sverige." – Johan Dozzi, chef för försörjningsberedskap på MSB. Efter 30 år i samhällsbyggnadssektorn, med tunga chefsroller på Sweco och Tyréns, valde Johan Dozzi att byta bana. Han har gått från att bygga hus, broar och vägar till att bygga upp Sveriges civila beredskap. Som ny chef för avdelningen för försörjningsberedskap på MSB tar han sig an ett av samtidens mest angelägna områden – att se till att försörjningsberedskapen och viktiga samhällsfunktioner är motståndskraftiga vid nästa kris. Text: Karin Cedronius | Foto: Rosie Alm   Det har varit en intensiv start för Johan Dozzi i den nya rollen på MSB. I takt med ett försämrat säkerhetsläge i vår omvärld har frågan om Sveriges beredskap blivit alltmer angelägen. Det märks, både i samhällsdebatten och i hans nya uppdrag.   – På samma sätt som man pratar om AI eller hållbarhet är beredskap numera ett ämne som alla vill prata om. Beredskap är högt upp på agendan överallt, och det är bra, säger MSB:s nya avdelningschef för försörjningsberedskap.   Att beredskap blivit hett är tydligt, men för Johan Dozzi är det inget nytt att arbeta med samhällskritiska frågor. Det har han gjort i hela sitt yrkesliv – om än från andra håll än hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. I nära 30 år har han varit konsult inom bygg- och infrastruktursektorn, senast som koncernchef för Tyréns, där han ledde verksamheten i nästan sju år. Innan dess hade han en rad ledande positioner på Sweco under drygt två decennier.   Den 1 januari 2025 klev han in i rollen som chef för den nystartade avdelningen för försörjningsberedskap på MSB.   – Jag hade varit samhällsbyggnadskonsult i 30 år, arbetat på alla nivåer, och kände att det var dags för något annat. Jag har alltid intresserat mig för samhällsfrågor och med tanke på hur vår omvärld ser ut ville jag söka mig till något där jag kunde bidra maximalt och göra skillnad. Att arbeta på MSB är både kul, spännande och viktigt, säger Johan Dozzi.   Hur är det att lämna näringslivet efter så många år för att arbeta med beredskap på en myndighet?   – Faktum är att skillnaden är mindre än jag trodde. Medarbetarna här på MSB är också högutbildade, även om det är betydligt färre ingenjörer och desto fler jurister, stats- och samhällsvetare, och de arbetar med avancerade analyser och utredningar som resulterar i rapporter eller presenteras på konferenser. Vi utbildar, stöttar och driver utveckling. Den stora skillnaden är att kunden nu är Sverige och dess invånare, snarare än ett företag eller en kommun, säger Johan Dozzi som också sitter i myndighetens ledningsgrupp.   Han ser sitt nya uppdrag som en förlängning av det han tidigare ägnat sitt yrkesliv åt - att bygga och stärka samhället.   – Det civila försvaret är ju allt utom det militära – alltså 95 procent av Sveriges omsättning. Och det består av samma samhälle som jag arbetade med att utveckla som samhällsbyggare. Beredskap måste också vara en del av samhällsbyggandet.   Något som har en direkt koppling till samhällsbyggnadssektorn är beredskap för och förmåga att reparera både militär och civil infrastruktur.   Att utveckla samarbetet mellan myndigheter och företag är en central del av Johan Dozzis arbete på MSB. – Vi ser i Ukraina hur civila mål attackeras och hur förmågan att skyndsamt genomföra reparationer är helt avgörande både för samhällets funktion och försvarsviljan. Det är detta vi kallar byggnads- och reparationsberedskap. Med sig från sitt tidigare arbetsliv som konsult tar han bland annat förmågan att arbeta i projekt men också att ställa frågor och våga utmana de invanda arbetssätten.   – Vi utför många viktiga uppgifter, men ibland kan vi kanske göra saker mer effektivt. Mitt bidrag är att ifrågasätta och föreslå andra arbetssätt. Samtidigt måste saker och ting få ta sin tid, det är en del av den demokratiska processen.   – Jag är dessutom en projektmänniska och har med mig det sättet att tänka och organisera hit till MSB. Det ger en tydlighet och gör det lättare att mäta det vi gör, så vi vet att vi gör rätt.     Vad innebär egentligen försörjningsberedskap i praktiken?   – Det handlar om att vi som land ska ha förmågan att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner och kunna förse befolkningen med de varor och tjänster som vi inte klarar oss utan – som livsmedel, energi, dricksvatten, läkemedel, kommunikation och transporter – vid allvarliga samhällsstörningar och ytterst i krig, förklarar Johan Dozzi.   MSB har pekat ut ett sextiotal viktiga samhällsfunktioner, och ansvaret för att dessa ska fungera vid kris och i krig har tilldelats drygt 60 myndigheter och länsstyrelser, samtliga så kallade beredskapsmyndigheter. Till exempel har Trafikverket ansvar för transporter, Energimyndigheten för drivmedel och Livsmedelsverket för mat och vatten.   – Vår uppgift på MSB är att stötta och ge inriktning och vägledning till de här myndigheterna så att de kan säkerställa Sveriges försörjning, säger Johan Dozzi.   Vilken är den vanligaste missuppfattningen kring MSB:s roll i samhället? – Jag stöter ibland på personer som tror att det är MSB som ska ansvara för att praktiskt hantera alla typer av kriser som kan uppstå i samhället. Så är det inte. Vår uppgift är just att stötta de myndigheter som har det operativa ansvaret och se till att de samordnar sig, så att alla har den information de behöver för att kunna prioritera och ta väl genomtänkta beslut, säger Johan Dozzi och exemplifierar: – Den som har ansvaret för en verksamhet i vardagen har det också i en kris. Det är så den svenska ansvarsprincipen är uppbyggd. Om bilar har stått insnöade på en motorväg i tre dygn är det inte vi på MSB som forslar bort dem. Däremot ser vi till att Trafikverket, Polisen, Länsstyrelsen och andra inblandade har förutsättningar att agera, till exempel genom att samordna insatser och sprida lägesbild. Vid situationer när händelsen är mycket stor, komplex eller långdragen har MSB förstärkningsresurser inom olika områden som kan användas. Vid årsskiftet väntar en större förändring för myndigheten. Dels byter de namn och heter från den 1 januari 2026 Myndigheten för civilt försvar, men framför allt kommer de att få ett utvidgat uppdrag. – Vi får en tydligare och mer övergripande roll i att leda och samordna arbetet. Tidigare har myndigheter kunnat tacka nej till vårt stöd, men nu kliver vi fram och tar på oss ledartröjan för att driva utvecklingen. Det handlar om att hålla ihop inriktningen, säkerställa helheten och ta ansvar för de tvärsektoriella frågor som till exempel är avgörande för Sveriges försörjningsberedskap. "Jag tycker det är spännande att jobba i tora projekt med många inblandade kompetenser." Att valet föll på just ingenjörsbanan och en examen inom väg och vatten vid KTH var ganska självklart för den unge Johan som var duktig på de tekniska och naturvetenskapliga ämnena i skolan, men han funderade även på en annan, parallell bana – som lärare. – Min mamma var lärare och jag tyckte det verkade spännande. Sedan blev det ändå ingenjörsspåret eftersom jag hade läst den typen av ämnen på gymnasiet och det kändes som rätt väg att gå. Men när jag var på väg att bli klar på KTH 1992 var det byggkris och dåliga tider så då kom faktiskt tanken tillbaka på att studera pedagogik och ge mig in på lärarbanan. Men Johan fick efter examen jobb som konstruktör på företaget där han hade sommarjobbat året innan, dåvarande VBB, som så småningom blev en del av Sweco. Det blev starten på en 24 år lång karriär inom Swecokoncernen, i början i roller som teknikansvarig och projektledare, så småningom som gruppchef och till sist som vd för Swecos dotterbolag Sweco Civil.   – Jag har arbetat med en mängd stora infrastrukturprojekt som Östra och Södra länken, Förbifart Stockholm, Citybanan, Öresundsbron och Malmö citytunnel. Jag tycker det är otroligt spännande att jobba i stora komplexa projekt med många inblandade kompetenser.   Vid knappt fyllda 30 år blev Johan Dozzi chef för första gången, vilket var ungt på den tiden. Då var successionen snarare sådan att när en chef gick i pension fick den som var näst äldst ta över.   – Jag hade fyra tidigare chefer i min grupp, som alla hade starka synpunkter, inte sällan skilda från varandra. Det gjorde att jag var tvungen att vara väldigt inlyssnande vilket jag tror bidragit till mitt sätt att leda. Men trots min relativa ungdom accepterades besluten jag tog eftersom de visste att jag hade ett brett beslutsunderlag.   Efter 30 år inom samhällsbyggnadssektorn har Johan Dozzi tagit steget till myndighetsvärlden, där hans erfarenhet används för att bygga upp Sveriges civila beredskap. Efter drygt 20 år inom Sweco tog Johan Dozzi 2017 beslutet att lämna ”moderskeppet” och ta klivet över till branschkollegorna Tyréns där han axlade rollen som vd och koncernchef.   – Det var förstås jobbigt att lämna Sweco eftersom det var både som mitt hem och familj. Jag kom in där som ung ingenjör och utvecklades både som konsult och chef. Samtidigt hade jag haft samma roll i nästan tio år och kände att jag gick på övertid. En tidigare chef på Sweco hade sagt att cirka sex år är lagom i en roll och jag kände att det stämde. Det var helt enkelt dags att byta och att då få frågan från Tyréns, som var företaget alla talade så gott om med deras höga tekniska nivå och innovationskraft, kändes väldigt kul.   Du har haft många ledande roller inom samhällsbyggarsektorn. Vad i din bakgrund har format dig mest i ditt ledarskap?   – Jag har alltid haft förmånen att vara omgiven av duktiga och självgående kollegor, samtidigt som jag själv har fått stort ansvar av mina chefer. Det har format mig på så sätt att jag som chef värdesätter att också ge mina medarbetare stort ansvar, men samtidigt alltid finnas där och coacha dem. Om alla får tänka eget och komma på nya idéer, samtidigt som vi löser svåra uppgifter tillsammans, så flyttar vi oss framåt mycket snabbare, både som medarbetare och grupp. Nyfiket, coachande och samarbetsinriktat är de ord Johan Dozzi väljer när han får frågan att beskriva sitt eget ledarskap. Varför just dessa tre?  – Laget, och att arbeta i grupp, har alltid varit viktigt för mig. Att vi gör saker gemensamt och lyckas tillsammans, eller misslyckas för den delen. Som chef vill jag aldrig att någon av mina medarbetare ska känna att de är ensamma med en uppgift, utan att vi drar nytta av de kompetenser som finns och att vår gemensamma kunskap tar oss framåt. Det finns också ett stort lärande i att jobba tillsammans. – Sedan är jag nyfiken av mig och vill alltid lära mig nya saker, vilket jag verkligen får nu i min roll här på MSB. Det är spännande, utmanande och framför allt viktigt. Att få vara i den här miljön och få lära mig nya saker varje dag är otroligt inspirerande. "Som chef vill jag aldrig att någon av mina medarbetare ska känna att de är ensamma med en uppgift, utan att vår gemensamma kunskap tar oss framåt."  Just nu ligger fokus för Johan Dozzi och hans medarbetare på MSB bland annat på att utveckla myndigheternas samarbete med näringslivet. För i dag ser verkligheten helt annorlunda ut än för 50 år sedan, då staten stod för mycket av det som i dag sköts av privata aktörer – till exempel elförsörjning, telekommunikation och läkemedelsdistribution.   – Jag ser det som en av våra allra viktigaste uppgifter just nu: att stärka samverkan mellan det privata och det offentliga. I dag levererar privata företag en stor del av samhällets mest kritiska varor och tjänster och det gör dem avgörande för Sveriges försörjningsberedskap. Nu när många företag själva vill förstå mer om hur de kan bidra, måste vi på MSB bli ännu bättre på att möta dem och på att tydliggöra deras roll, säger Johan Dozzi. För att möta näringslivet på ett mer strukturerat sätt arbetar MSB med flera konkreta insatser. Det handlar bland annat om att utveckla arbetet med försörjningsanalyser, att ta fram vägledning för hur myndigheter kan samverka med företag, att tydliggöra hur upphandling och avtalad beredskap bör fungera och att informera företag om deras roll i det civila försvaret.   – Vi förbereder också en särskild kontaktpunkt för företag när det gäller exempelvis produktionsomställning, regellättnader och certifiering. Det är ett resultat av pandemin då det var många företag som ville hjälpa till, men inte visste vart de skulle vända sig och det offentliga hade svårt att möta dessa erbjudanden när de väl inkom till en offentlig aktör. Det vill vi ändra på, säger Johan Dozzi.   Arbetet sker i nära samverkan med både privata och offentliga aktörer, i gemensamma forum där man utvecklar området tillsammans och lär av varandra.   – Eftersom vi aldrig vet när nästa kris kommer och inte kan planera för varje enskild kris, måste vi angripa arbetet brett och kontinuerligt så att vi är så beredda som möjligt. Det gäller förstås även företagen, säger Johan Dozzi och ger ett konkret tips:   – Gå in och titta på MSB:s hemsida för råd kring hur ni som företag kan förbereda er och vad ni ska tänka på när det gäller krishantering.   När arbetsdagarna till stor del handlar om att förbereda vårt land för det värsta tänkbara – hur påverkas man då som person? Har din inställning blivit mörkare sen du klev in i beredskapens hetluft?   – Man skulle kanske kunna tro att det är tungt men jag känner precis tvärtom. För mig är det en positiv tanke att vara så väl förberedd som möjligt och att ha en känsla av att göra verklig samhällsnytta. Det var en av de bitar som lockade mig när jag sökte mig hit, säger Johan Dozzi och påpekar att han aldrig varit någon ”prepper” själv – och inte är det nu heller – men att han har blivit betydligt mer medveten sen han började på MSB.   – Jag får regelbundna föredragningar om läget i Sverige och världen, och det gör något med ens blick. Många av de händelser vi följer – sabotage mot undervattensledningar, störningar i vatteninfrastruktur, IT-överbelastningsattacker – hamnar så småningom i medierna, men vi ser dem direkt och ser mönstren. Det ger en särskild tyngd åt jobbet och en påminnelse om hur viktig rollen är.   När han nu, efter tre decennier i samhällsbyggarvärlden, har tagit klivet in i en ny fas av sitt yrkesliv är drivkraften ändå densamma: att bidra och att göra nytta. Men i stället för att bygga infrastruktur och byggnader handlar det om att bygga motståndskraft i ett alltmer osäkert omvärldsläge. – När jag en dag ser tillbaka vill jag kunna säga att jag var med och gjorde skillnad – att jag bidrog till att stärka Sveriges försörjningsberedskap och gjorde vårt land starkare, avslutar Johan Dozzi. Johan Dozzi Ålder: 56 år Gör: chef på avdelningen för Försörjningsberedskap på MSB Bor: Ekerö Familj: fru, två utflugna barn, två hundar, två katter Fritid: ”Jag gillar allt som har med bollar att göra. Sedan ett antal år tillbaka har jag tagit upp tennis igen vilket jag ägnade all min tid åt när jag var tonåring. Målet är att träna och tävla minst tre dagar i veckan”.

Triangeln i Malmö. Foto: Martin Olson/ Vasakronan Privata fastighetsbolag har länge varit centrala aktörer i stadens utveckling, men deras roll är i förändring. Det räcker inte längre att bygga och förvalta. Idag förväntas bolagen också bidra till social hållbarhet. Men vad innebär det i praktiken, när lönsamhet och samhällsansvar ska kombineras? Otto Granboms masteruppsats Commercial real estate companies as urban developers - social and financial responsibilities in conjunction vid Malmö universitet undersöker hur det här ser ut i verkligheten. Studien fokuserar på Vasakronan, ett av Sveriges största fastighetsbolag, med en affärsmodell som bygger på att långsiktigt äga och utveckla kommersiella fastigheter i de största stadskärnorna. Vasakronan upplever, likt många andra företag, en förväntan på ett större socialt ansvarstagande, men påverkas också av att ämnet, ur ett fastighetsföretags perspektiv, är tämligen nytt. Företagets medarbetare upplever ofta att det är enkelt att formulera strategiska mål, men att det är svårare att förstå hur man ska omsätta dessa mål till de vardagliga beslut som egentligen präglar företagets samhällspåverkan. De frågor uppsatsen utgår från är följande: Om det är så svårt att omsätta kraven på socialt ansvarstagande till faktiska, konkreta åtgärder, vad driver då egentligen fastighetsbolagens ambitioner att delta i stadsutvecklingen? Och hur hänger deras insatser ihop med vad vi i praktiken menar med en socialt hållbar stad? Att investera i helheten Vasakronan äger inte bara enstaka byggnader, utan ibland stora delar av hela kvarter. De flesta av deras fastigheter ligger i centrala lägen, nära kollektivtrafik och andra funktioner. Det är en medveten strategi – inte minst för att skapa synergier mellan olika innehåll, och därmed höja områdets attraktionskraft. Det är just detta som är kärnan i Vasakronans sätt att tänka stadsutveckling. Ett område som upplevs som tryggt, tillgängligt och levande genererar rörelse, vilket i sin tur ökar konsumtion, efterfrågan och fastighetsvärden. Därför har Vasakronan incitament att investera i mer än själva byggnaden: det handlar om hela miljön runt omkring. Om trottoaren, parken, bottenvåningarna och flödena mellan dem. Detta innebär också att företaget ibland prioriterar verksamheter som inte är mest lönsamma per kvadratmeter, men som skapar värde i det större perspektivet. Det kan handla om att prioritera restauranger, kulturverksamheter eller aktörer och funktioner som bidrar till trygghet och folkliv. För kontorshyresgästen är området lika viktigt som kontoret. Begreppen “attraktivitet” och “social hållbarhet” - relaterade, men inte synonyma Mot bakgrund av föregående stycke har Vasakronan alltså fullt legitima skäl att investera i de områden de verkar i, för att göra dem så attraktiva som möjligt. En attraktiv stadsmiljö uppfattas som något positivt, och trygghet, funktionsblandning, arkitektonisk variation och levande gaturum är exempel på stadskvaliteter som uppskattas av såväl fastighetsbolag och kommuner som av invånare. Genom att främja dessa kvaliteter kan Vasakronan därför anses bidra till en mer attraktiv stad. Samtidigt finns det begränsningar för i vilken utsträckning denna attraktivitet bidrar till social hållbarhet, då det finns fall där attraktivitet faktiskt inte är detsamma som social hållbarhet. Ett konkret exempel som kan användas för att illustrera attraktivitetsbegreppets begränsning är hemlöshet. I fallet Vasakronan är det som vore mest attraktivt, och mest ekonomiskt gynnsamt, att skapa ytor och områden hemlösa inte kan vistas i. Detta är såklart inget socialt hållbart förhållningssätt. På liknande sätt kan begreppet gentrifiering användas för att synliggöra skillnaderna i begreppen: Gentrifiering leder till högre hyror och är således, utifrån ett fastighetsbolags perspektiv, så gott som alltid attraktivt. Ur ett socialt hållbarhetsperspektiv är begreppet betydligt mer komplext. Studien visar således att socialt ansvarstagande kan kombineras med affärsmässighet, men att intressena, för det ekonomiskt rationella företaget, begränsas. I vissa fall sammanfaller de – till exempel när ökad trygghet gynnar både fastighetsvärden och boendemiljö. I andra fall gör de inte det. Abedissan i Malmö. Foto Martin Sörbo/Vasakronan Vad är bolagens roll – och var går gränsen? Studien ger inte några enkla svar, men pekar på att Vasakronan – och bolag med liknande förutsättningar – redan i praktiken agerar som stadsbyggare. När de planerar, utvecklar och positionerar sina kvarter, sker det med hänsyn till rörelsemönster, verksamhetsmix, trygghetsfrågor och kopplingar till kollektivtrafik. Vasakronans affärsmodell innebär också att företaget arbetar långsiktigt med sina områden - ofta mer långsiktigt än kommunerna, vars politiker vill bli omvalda vart fjärde år. Frågan blir hur långt ansvaret ska sträcka sig. Ska det vara upp till varje bolag att avgöra vad som är ett socialt hållbart område? Eller bör det finnas en tydligare fördelning mellan offentligt ansvar, marknadens drivkrafter och medborgarnas intressen? Och vad händer med de områden där det saknas kommersiella intressen? Det offentliga äger inte längre all mark, särskilt inte i centrala lägen. Samtidigt är det just där mycket av den sociala dynamiken utspelar sig – på gator och torg mellan kontor, butiker och restauranger. När fastighetsägare i praktiken utformar dessa rum, uppstår ett demokratiskt underskott om inte samhället sätter upp tydliga spelregler. Slutsats: möjligheter och skav Fastighetsbolag som Vasakronan har både verktyg och incitament att bidra till kvalitativa stadsmiljöer. Deras affärsmodell bygger på långsiktighet, och de har både kapital och kompetens att agera strategiskt. Men det är viktigt att förstå på vilka grunder deras samhällsengagemang vilar – och att det inte alltid sammanfaller med allmänintresset. Ska vi skapa städer som är både attraktiva och rättvisa krävs ett samspel. Bolagen behöver tydligare riktlinjer och incitament för att integrera sociala värden i projekten, och vissa företag, som inte är lika etablerade som Vasakronan, kan behöva få upp ögonen för de mervärden som kan skapas med en helhetsorienterad fastighetsutveckling. Den offentliga sektorn behöver nyttja, men också förstå, de premisser fastighetsföretagens fastighetsutveckling utgår ifrån. Det finns stora potentiella vinster i att engagera fastighetsföretagen, men också risker om man blir alltför beroende av den privata sektorns engagemang. Då riskerar vi att få stadsdelar och städer som är attraktiva och hållbara på ytan, men blinda för den sociala komplexiteten under. Text: Otto Granbom Malmö universitet Masterutbildning: Urban Business and Development - Real Estate and Transport Kandidatutbildning: Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering

Villaområde till trädgårdsstad. Illustration: Spacescape Det råder lång lågkonjunktur. Investeringsviljan i nyproduktion har bromsat in. Samtidigt pressas kommuner fortfarande av bostadsbrist, och en mängd samhällsutmaningar. Frågan om Var  vi ska bygga – inte bara Vad  – har aldrig varit viktigare. Det är dags att se med nya ögon på läget, bokstavligt talat. Länge har marknaden bara fokuserat på att hitta “mark att bygga på” snarare än att söka platser som verkligen har förutsättningar att bli hållbara, attraktiva och fungerande stadsmiljöer. När kommuner och byggaktörer nu kämpar med att få i gång byggandet igen är det avgörande att satsa på rätt lägen. Efterfrågan på stadskvaliteter stort Spacescape och Evidens har under flera år analyserat marknaden för lägenheter, småhus och kontor i små som stora städer i Skandinavien. Mönstret är tydligt i allt från Köpenhamnsregionen till Uppsala och Hässleholm. Bostadspriser och kontorshyror avspeglar till 80–90 % efterfrågan på centrala, täta, blandade, gröna och bilfria lägen. Med bilfri menas här platser utan bilberoende och begränsad mängd biltrafik. Stadskvarter med urbana kvaliteter som restauranger, handel, kultur och kollektivtrafik har fortsatt vara attraktiva efter pandemin och trots osäkra marknadsförhållanden. När bostäder i perifera lägen förlorar i värde, står välbelägna stadsmiljöer sig starka. De har en ekonomisk resiliens. Detta är inte en fråga om exklusiva innerstadsmiljöer, utan om grundläggande stadskvaliteter som ger livskraft i små som stora städer, centrum och förorter. Historiskt sett har alltid de täta gröna bilfria lägena ett hållbart värde för både boende och näringsliv, vilket blir avgörande också för kommunens ekonomi. Den hälsosamma staden är tät och grön Pandemin skyndade på digitaliseringen, distansarbete och e-handel, men också hälsomedvetandet. I Spacescapes rapport Sveriges hälsosammaste stadsdelar  (2022) beskriver vi hur den byggda miljön har direkt påverkan på invånarnas hälsobeteenden, med stöd i en vetenskaplig modell från den medicinska tidskriften The Lancet. Gångvänliga, täta, blandade och gröna stadsdelar är direkt kopplade till mer fysisk aktivitet, god luftkvalitet och bättre mental hälsa. I motsats till detta leder glesa bostadsområden utan service, med bilberoende och brist på offentligt tillgänglig grönska, till stillasittande och isolering. Särskilt påtagligt blir detta i perifera villaområden. Gångvänlighet, cykelvänlighet, idrottsplatser och parker är konkreta verktyg för att förbättra folkhälsan. Stadsbyggandet en hälsoinvestering. Segregationen är också en lägesfråga Samtidigt står vi inför ökande bostadssegregation. I Spacescapes rapport Sveriges bästa villaområden  (2025) visar vi hur förtätningen av attraktiva men ensidiga villaområden har störst möjlighet att minska segregationen. Det är villaområdena som är drivkraften till segregationen eftersom få hushåll har möjlighet att bo där. Förtätning av dessa kan skapa nya blandade trädgårdsstäder där även skilda par, pensionärer och ungdomar kan bo kvar. Att bara bygga nya områden i periferin förstärker snedfördelningen och riskerar att upprepa gamla misstag. Det vi behöver är stadsutveckling som läker – som kopplar samman stadsdelar, fyller i glapp, skapar nya mötesplatser och blandar slutna strukturer. Genom att ta vara på de bästa lägena och där bygga tätt, grönt och bilfritt skapar vi framtidens sociala platser som samtidigt har låga transportkostnader för hushållen. Klimatutmaningen kräver urbana lägen Miljö- och klimatutmaningar sätter ytterligare ramar. Bebyggelsens klimatpåverkan är inte bara en fråga om byggmaterial och energianvändning, utan också om lokalisering. Glesa perifera lägen i staden innebär ny infrastruktur, bilberoende, bilresande, biltrafik och ökade utsläpp. Flera analyser som Spacescape genomfört av svenska kommuner som Uppsala, Nacka och Gävle med analysverktyget Klimatkalkylen.se visar att stadsutglesning ger den största klimatbelastningen. Genom att bygga tätt, centralt och kollektivtrafiknära minimeras klimatpåverkan, och genom att öka grönskan maximeras klimatanpassning. Tät, grön och bilfri stad är inte bara efterfrågad, hälsosam och social, den är också klimatsmart. Det finns kunskap och verktyg För att kunna bygga i rätt lägen krävs ny kunskap och bättre beslutsunderlag. Under 2024–2025 har vi på Spacescape, tillsammans med Evidens, Trivector och RISE, utvecklat det digitala verktyget Bostadsläget.Pro , med stöd från Energimyndigheten. Verktyget hjälper kommuner och fastighetsutvecklare att hitta bästa möjliga lägen för bostadsprojekt utifrån lägeskvaliteter, transporter, miljöfaktorer, energianvändning, servicetillgång. Bostadsläget.Pro ger möjlighet att jämföra olika lägen i staden och prioritera dem som erbjuder både social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ett gemensamt kunskapsunderlag kan ge större samsyn mellan olika aktörer i samhällsbyggnadssektorn och skapa en bättre dialog om Var vi ska bygga. Plattformen Bostadsläget innefattar även appen Bostadsläget.Nu  som guidar bostadssökare att hitta sina bästa bostadslägen. På Bostadsläget.Nu  kan de leta efter de lägeskvaliteter de önskar, i lägen där de också har råd att bo, alltså med hänsyn till boende- och transportkostnader. Vi står inför flera parallella kriser - ekonomiska, ekologiska, sociala - som alla har en sak gemensamt: de formas i hög grad av Var vi bygger. Kunskapen och verktygen finns där.   Text: Alexander Ståhle, tekn dr stadsbyggnad och vd Spacescape Joel Hernbäck, civ ing stadsplanering och analyschef Spacescape Alexander Ståhle talade under Samhällsbyggnadsdagarna 2025 - köp din efterhandsbiljett och ta del av hans presentation och mycket mer!

Se webbinariet i efterhand Omvärldsläget har förändrats under de senaste åren. Sabotagehotet ökar och det råder krig i Europa. Sverige har gått med i NATO som ställer krav på ett modernt totalförsvar. Sverige rustar snabbt och gör stora satsningar på både civilt och militärt försvar. Vi genomför just nu den kraftfullaste förstärkningen av totalförsvaret sedan kalla kriget. Hur ser omvärldsläget ut? Vad innebär återuppbyggnaden av totalförsvaret? Hur påverkas fastighetsmarknaden, och mer specifikt fastighetsägare? Schema: Introduktion Omvärldsläget och totalförsvaret Det nära perspektivet, kommunens och fastighetens roll i totalförsvaret - Hur agerar en fastighetsägare med hyresgäster inom totalförsvaret. Vad är utmaningarna och vad är möjligheterna? Paneldiskussion Moderator: Jon Lekander, Styrgruppsmedlem, SEPREF Föreläsare: 🔹 Niclas Eriksson, Överstelöjtnant, Stf Chef Mellersta militärregionen  🔹 Henrik Lundberg, Associate Manager, Ramboll Resiliens 🔹 Cecilia Vestin, VD, Kåpan Fastigheter Webbinariet hölls den 11 november 2025. Fler tidigare webbinarier finns på Samhällsbyggarnas Youtubekanal . SEPREF - the Swedish Property Research Forum  - är en sektion för fastighetsanalys och fastighetsmarknad inom Samhällsbyggarna.

Skapa hållbara affärsrelationer i samverkan med ISO 44001 Se webbinariet i efterhand. Varför behöver vi en standard för effektiva affärsrelationer i samverkansprojekt? Den frågan ville Samhällsbyggarnas sektion för hållbar utveckling belysa under ett frukostwebbinarium som genomfördes i samverkan med SIS (Svenska Institutet för Standarder).   SIS är en ideell förening med regeringens uppdrag att vara svensk part i standardiseringen. Jimmy Yoler, projektledare på SIS, inledde med att ge en kort bakgrund om nyttan med standardisering. Jimmy berättade också om hur arbetet bedrivs i SIS kommittéer och de internationella kommittéerna inom CEN och ISO. En grundprincip är att standardisering ska vara intressentstyrd, öppen, konsensusinriktad och frivillig.   Därefter tog Jacob Westerlund över och gick igenom standarden ISO 44001 som innehåller krav och ramverk för affärsrelationer i samverkan. Jacob är strategi- och affärsutvecklingschef på GRK Sverige AB samt ordförande i TK593 (kommittén som ansvarar för ISO 44001).   Jacob inledde med att belysa varför vi behöver samverka, i synnerhet inom byggsektorn där varje nytt byggprojekt innebär att en ny organisation behöver byggas upp där många aktörer ska samarbeta och kommunicera. Bristande kommunikation fördyrar större byggprojekt i Sverige med cirka 32 miljarder per år, enligt en tidigare gjord intervjuundersökning med byggherrar, entreprenörer, installatörer, konsulter och arkitekter. (Källa: Svensk Byggtjänst 2014).   Det behövs ett gemensamt ramverk och ett gemensamt språk för samverkan och det är där standarden ISO 44001 kommer in i bilden. Standarden kom ut 2017 och var efterlängtad men har inte fått den spridning den förtjänar, något som SIS nu försöker råda bot på.   ISO 44001 är holistisk och ser till alla delar i samverkansprocessen. Den skapar ett ramverk som respektive organisation kan fylla med innehåll. Det gäller att inte fastna i detaljer. Mycket av det som krävs finns troligen redan i de befintliga ledningssystemen. Det är också viktigt att väga in samverkanskompetens vid nyrekryteringar.   En kortare frågestund följde under ledning av moderator Agneta Persson, Anthesis och Samhällsbyggarnas sektion för hållbar utveckling. Där belystes bland annat hur SIS arbetar för att förenkla implementering av standarden, till exempel genom att se till att det finns en svensk översättning.   Text: Karin Hermansson, Samhällsbyggarnas sektion för hållbar utveckling   Se detta webbinarium och många fler på Samhällsbyggarnas Youtubekanal

Olle Samuelson, forsknings- och innovationsstrateg på IQ Samhällsbyggnad. Foto: Jenny Simonsson/ShiftSweden Regeringens nya forsknings- och innovationsproposition som kom i december 2024 är en stor satsning där investeringarna i forskning och innovation (FoI) ökar med 6,5 mdr kronor från den tidigare nivån på 46,8 mdr kronor. Vi saknar större satsningar på samhällsbyggnadsområdet men det finns flera närliggande områden där det sker satsningar som vi i sektorn kan dra stor nytta av, som digitalisering, AI, miljö, klimat och bioekonomi. De tre ledorden för propositionen, Excellens, Internationalisering och Innovation, pekar ut riktningen på en övergripande nivå. Vart fjärde år lägger regeringen fram en proposition till riksdagen med FoI-politik för kommande fyraårsperiod. Den politiken sätter ramarna för hur mycket medel som kommer att satsas, på vilket sätt och även vilka tematiska områden som är prioriterade. Det berör de forskningsfinansierande myndigheterna men också i stor utsträckning alla lärosäten, universitet och högskolor, som bedriver forskning och högre utbildning. IQ Samhällsbyggnad har sedan 2011 samlat sektorns aktörer, både branschorganisationer och enskilda företag för att tillsammans göra ett samlat inspel till propositionen, det vill säga att vi ett år innan propositionen skrivs lämnar in argument och förslag på vad propositionen bör innehålla. IQ Samhällsbyggnad gjorde så även denna gång och samlade över 300 personer från olika aktörer i sektorn som bidrog via intervjuer, workshoppar och seminarier. "Sverige ska vara bland de främsta i EU på att investera i FoI mätt i andel av BNP." Excellens, Internationalisering och Innovation Resultatet i propositionen är en stor satsning där medlen trappas upp mot en total ökning på 6,5 mdr kronor det fjärde året Regeringen har en uttalad ambition med satsningen att Sverige ska vara bland de främst i EU på att investera i FoI mätt i andel av BNP, vilken 2023 var 3,6 %. Detta vill man göra genom tre ledord. Det första ledordet Excellens  innebär att Sverige ska vara världsledande inom prioriterade områden, vilket man vill uppnå bland annat genom större andel konkurrensutsatta medel till universiteten, genom en satsning på excellenscenter och genom satsningar på ”banbrytande forskning”. Det andra ledordet är Internationalisering , där regeringen vill se ett starkare deltagande från Sverige i EU:s ramprogram Horisont Europa och även en konkret handlingsplan inför nästa ramprogram som börjar 2028. Det tredje ledordet, Innovation  innebär ett antal utpekade satsningar på samhällsutmaningar såsom bioekonomi, miljö och klimat, hälsoområdet, praktiknära forskning om brottslighet och socialtjänst, skola och vård, men också ett stort fokus på framväxande och banbrytande tekniker som AI, halvledare och kvantteknik. Vem får pengarna? Universitet och högskolor får ett tillskott på 1,6 mdr i direkta anslag vilket inte är någon stor ökning. ”Vinnarna” i propositionen är Vetenskapsrådet som ökar med 2,6 mdr kronor vilket motsvarar drygt 30 % ökning, och Vinnova som 2028 kommer att ha ökat med nästan 1,4 mdr vilket motsvarar 40 % ökning. Formas, som är den myndighet som har utpekat ansvar att finansiera ”Samhällsbyggande” tillsammans med områdena ”Miljö” och ”Areella näringar”, får också en ökning men på lägre nivå, cirka 320 mkr. Alla satsningar som regeringen gör sker med tydliga adresslappar där de olika myndigheterna får uppgifter med konkreta satsningar som de ska utför. Möjligheten att föra direkt dialog med de forskningsfinansierande myndigheterna om behov och önskade prioriteringar minskar därför kraftigt. Sker några satsningar mot samhällsbyggandet? Finns det då några riktade satsningar mot vår sektor? Ja, en tydlig satsning som sker hos Formas är att det 10-åriga ”Nationella forskningsprogrammet för hållbart samhällsbyggande” inte avslutas 2026 utan förlängs och får mer medel. Programmet har varit väldigt lyckat och genererat många samarbeten och resultat. Ett av våra förslag i inspelet var att detta program skulle få en fortsättning, vilket nu sker. Förlängningen är minst två år och programmet ska öka fokus på tre områden: 1) nya material och resurseffektivitet, 2) den byggda miljöns utformning för trygghet och brottsförebyggande, samt 3) robust infrastruktur och bebyggelse. En annan stor satsning på samhällsbyggande är programmet ShiftSweden som är ett av fem strategiska innovationsprogram som blev beviljade under 2024 och ska pågå i 10 år. Det är egentligen inte ett utfall av FoI-propositionen utan kom till genom en lång urvalsprocess med ansökningar från alla sektorer och områden i Sverige. Det var verkligen en stor seger när vår sektor blev beviljat det programmet i mycket hård konkurrens. ShiftSweden fokuserar på cirkularitet och klimatutmaningar inom samhällsbyggande och inom mobilitet och transport, och kommer att ha en årlig budget på 150 mkr. Sen ska vi komma ihåg att många av de områden som pekas ut i propositionen är högintressanta för utvecklingen i vår sektor och är fullt möjliga att nyttja, även om inte samhällsbyggnadssektorn pekas ut direkt. Det sker många satsningar på digitalisering och AI, det finns fokus på klimat, miljö och bioekonomi, vilket är områden som skär på en annan ledd och där det är upp till varje sektor att innovera och skapa utvecklingspotential. Förändrad organisering av finansiärerna? Under 2023 presenterades den så kallade Fofin-utredningen som haft i uppdrag att se över strukturen för hur forskningsfinansieringen fungerar i Sverige. Bakgrunden var att det idag är en ganska splittrad bild där cirka 20 myndigheter har forskningsmedel som de delar ut genom olika ansökningsförfaranden. Många av dessa har andra huvuduppgifter och har ganska lite medel. Trafikverket är den av dessa myndigheter som har mest forskningsmedel. Genom att se över och föreslå en ny struktur ville regeringen skapa en effektivare organisering som kan möta morgondagens krav och förutsättningar. Förslaget innebar att de nuvarande finansierande myndigheterna läggs ner; att alla myndigheter som har forskningsmedel tillsammans med annan huvuduppgift blir av med sina forskningsmedel; och att tre nya myndigheter skapas som ska hantera all forsknings- och innovationsfinansiering i Sverige. "Vinnarna" i propositionen är Vetenskapsrådet som ökar med 2,6 mdr kronor vilket motsvarar drygt 30 % ökning, och Vinnova som 2028 kommer att ha ökat med nästan 1,4 mdr vilket motsvarar 40 % ökning. Utredningen lämnades in innan propositionen skrevs så det fanns en tydlig förväntan på att regeringen skulle visa i propositionen om de hade för avsikt att genomföra förslaget. Svaret var tydligt att man från regeringen inte hade för avsikt att genomföra den stora förändringen under kommande fyraårsperiod. Det motiveras med att det skulle störa den stora satsning som nu rullas ut. Däremot ger regeringen några uppdrag i linje med Fofins-utredningens förslag som kan tolkas som förberedelse för en förändring. Ett gemensamt ansökningssystem för finansiärerna ska utredas och tas fram, vidare ska Vetenskapsrådet göra en förändring i sin uppdelning av teknikområden, samt att man i propositionen skriver att det ska ske en översyn över myndigheter med forskningsmedel och annan huvudverksamhet. Det är alltså oklart om och när en större förändring av organiseringen sker, men det kommer inte att ske i närtid. Den nya FoI-propositionen innebär ett delvis förändrat landskap för finansiering av utvecklingsinitiativ i samhällsbyggnadssektorn, där vi som aktörer behöver tänka i bredare perspektiv. Men det finns mycket pengar i systemet och stora möjligheter att driva omställningsarbetet, inte minst inom klimat, cirkularitet och digitalisering, kanske med nya samarbeten över sektorsgränser.   Text: Olle Samuelson Forsknings- och innovationsstrateg på IQ Samhällsbyggnad

Astrid Flygare Floderer och Anna Arsenova belönas för sitt examensarbete om grön-blå infrastruktur, som adresserar klimatförändringar i tättbebyggda områden i Stockholm. Samhällsbyggarnas pris för bästa examensarbete i hållbart samhällsbyggande går till Anna Arsenova och Astrid Flygare Floderer för deras examensarbete "Green and Blue Infrastructure: Cooling down and Regulating Urban Microclimates in Two Densifying Neighborhoods in Stockholm" . Juryns motivering: En välskriven uppsats som metodiskt undersöker en aktuell problematik rörande klimatförändringar, varmare och blötare, och särskilt dess påverkan på den täta stadens invånare. På basis av andra studier samt genom applicering på verkliga förhållanden i samarbete med berörda intressenter bidrar uppsatsen till ny kunskap. Ämnet har grundligt behandlats både genom teoretiska genomgångar och genom en undersökning grundad på faktainsamlande för att belysa en viktig fråga inom ämnesområdet, grön-blå infrastruktur. Juryn bedömer att examensarbetet analyserar intressanta aspekter på aktuella frågor och presenterar slutsatser som är möjliga att tillämpa i det praktiska arbetet inom ämnesområdena. Författarna presenterar sitt ämne och sitt material på ett balanserat och lättläst sätt, utifrån komplexa förutsättningar. Uppsatsen har ett tydligt nyhetsvärde. I en tid där klimatanpassning har blivit allt viktigare för ett bra samhälle bidrar författarna med nya aspekter på befintlig kunskap. Detta genom att använda multikriterieanalys och optimeringsverktyg för två områden i Sundbybergs kommun. Uppsatsen är en bra grund för Samhällsbyggarnas fortsatta bidrag till en hållbar utveckling. Anna Arsenova & Astrid Flygare Floderer är därmed värdiga mottagare av stipendiet. Arbetet undersöker hur grön och blå infrastruktur (GBI) kan användas för att reglera mikroklimat och motverka urbana värmeöar i två förtätande områden i Sundbybergs stad. Genom litteraturstudier, multikriterieanalys och värmeregleringsanalys i InVEST identifieras vilka typer av GBI som har störst kylande effekt samt var de är mest lämpliga att integrera. Resultaten visar att de mest effektiva åtgärderna är koncentrerade till tätbebyggda delar med höga yttemperaturer och begränsad vegetation. Träd framstår som det mest fördelaktiga alternativet ur ett temperaturreglerande perspektiv då de kombinerar skuggning, transpiration och kostnadseffektivitet. I områden som redan har rik vegetation och lägre temperaturer är ytterligare åtgärder mindre nödvändiga. Studien visar att de kan tydliggöra centrala samband mellan markanvändning, vegetationsstruktur och lokal värmereglering även om analyserna har metodmässiga avgränsningar. Genom att tillämpa ett datadrivet och planeringsinriktat angreppssätt bidrar arbetet med viktiga insikter till planerare och beslutsfattare om hur GBI kan stärka motståndskraften mot klimatförändringar i urbana miljöer. Arbetet understryker därmed det praktiska värdet av GBI som strategi för att skapa mer resilienta och termiskt behagliga städer i Sverige. Varför valde ni att skriva om just detta ämne i ert examensarbete? Vi har länge varit intresserade av samspelet mellan människa och miljö. Det intresset fördjupades under vår masterutbildning på KTH som hade en tydlig miljöinriktning. Idén till uppsatsen växte fram när vi reflekterade över hur städer i kallare klimat hanterar allt varmare somrar. Samtidigt ser vi hur klimatförändringar och ökad förtätning gör att urbana värmeöar blivit en allt större utmaning. Genom att studera länder med längre erfarenhet av värmeböljor såg vi snabbt att grön-blå infrastruktur (GBI) är en växande strategi för värmereglering. I Sverige har grön-blå infrastruktur mest studerats med fokus på dagvattenhantering, vilket gjorde oss nyfikna på dess potential i en svensk kontext. Genom vårt arbete ville vi även bidra med nya perspektiv och praktiska förslag som kan vara användbara inom framtida stadsplanering. Vad betyder det här priset för er? Det är en stor ära och ett bevis på att en egen liten idé kan växa till ett projekt med både vetenskaplig och praktisk tyngd. Det känns också väldigt roligt att allt hårt arbete, från idé och metodutveckling till analyser och visualiseringar, har gett resultat. Samtidigt har själva processen varit ovärderlig. Vi har fått fördjupade kunskaper om grön-blå infrastruktur, och lärt oss mycket om hur dessa kan utvärderas i en svensk kontext. Våra handledare, Berit Balfors (KTH) och Christine Brådenmark (WSP), förtjänar ett stort tack för att de uppmuntrade oss att vara både ambitiösa och innovativa. Självklart är vi också stolta över varandra som efter 5 års studier gjort detta tillsammans! För oss är priset också en möjlighet att väcka intresse för implementering och utvärdering av grön-blå infrastruktur. Vi hoppas att vårt arbete kan ge inspiration till att fortsätta utveckla grön och blå infrastruktur i svensk stadsplanering! Jury 2025 Olle Hansson, Agneta Persson, Lars Pellmark, Karin Hermansson, Anna Dahlman Petri, Agnieszka Zalejska-Jonsson, Erik Dotzauer, Eric Båve Samhällsbyggarnas sektion för hållbar utveckling Per Fladvad, Olof Hulthén och Mats Textes Stiftelse – Structorstiftelsen står för prissumman på 50 000 kronor. Vinnare utses av Samhällsbyggarnas sektion för hållbar utveckling och priset delas ut under Samhällsbyggnadsdagarna 8-9 oktober som hålls på Stockholmsmässan i Stockholm. Astrid Flygare Floderer Utbildning: Fil. kand. i Samhällsplanering (Stockholms Universitet) och Tekn. master i Hållbar samhällsplanering och stadsutformning (KTH) Nuvarande jobb: För närvarande praktikant på WSP Globen, där jag fördjupar mina kunskaper inom hållbar samhällsbyggnad och ser fram emot att fortsätta utvecklas genom nya utmaningar i branschen. Kontakt: astrid.flygarefloderer@gmail.com Anna Arsenova Utbildning: Fil. kand. i Samhällsplanering (Stockholms Universitet) och Tekn. master i Hållbar samhällsplanering och stadsutformning (KTH) Nuvarande jobb: Student Kontakt: anna.arsenova@hotmail.com Samhällsbyggarnas priser & utmärkelser: Årets samhällsbyggare – branschens klarast lysande stjärna Clarence Morberg-priset – årets unga inspiratör och samhällsbyggare Excellence in Civil Engineering – storartade insatser inom ingenjörskonsten Bästa examensarbete fastighetsrätt – delas ut i samarbete med Lantmäteriet Bästa examensarbete fastighetsekonomi – delas ut av Samhällsbyggarnas sektion för fastighetsvärdering, SFF Bästa examensarbete hållbart samhällsbyggnande – delas ut i samarbete med Per Fladvad, Olof Hulthén och Mats Textes Stiftelse - Structorstiftelsen

Samhällsviktig verksamhet. Foto: Manuel Sechi/Pixabay Samhällsviktig verksamhet – från kriminalvård och energiförsörjning till byggnader som bevarar vårt kulturarv – är beroende av att skyddas mot att förstöras vid brand och, i många fall, att kunna fortsätta fungera trots sådana störningar. Brand utgör här ett allvarligt, men ofta förbisett hot som sällan beaktas fullt ut när skyddet av samhällsviktiga byggnader utformas. Det handlar inte bara om att skydda människor, utan även om att säkerställa att funktioner som inte får stanna verkligen fortsätter att fungera. Trots detta präglas arbetet med brandskydd ofta av ett alltför ensidigt fokus på ekonomisk optimering, formella regelverk och de grundläggande tekniska egenskapskraven i byggreglerna där många aspekter saknas. Projektet BIBSAVE (Brandskydd i samhällsviktig verksamhet) har utvecklat ett nytt ramverk som tar sikte på verksamhetens förmåga att leverera – även under och direkt efter brand. Brandskydd som ett medel för leveransförmåga Frågan om brandskydd i samhällsviktig verksamhet har under senare år blivit alltmer aktuell, inte minst efter att Boverket i samband med föreskriften BFS 2024:7 tydliggjort att särskilda krav på att en byggnad ska kunna användas även efter brand ligger utanför bygglagstiftningens ram. Detta blev lite av ett uppvaknande. Det innebär att ansvaret i praktiken vilar på verksamhetsutövare och fastighetsägare – en insikt som fått flera statliga myndigheter och verk att initiera arbete för att förstå och hantera dessa utmaningar. BIBSAVE är ett exempel på ett sådant initiativ. En vanlig missuppfattning är att ett starkare regelverk skulle vara lösningen på de utmaningar som samhällsviktig verksamhet står inför. Men problemet är djupare än så. Det handlar inte om att regler saknas – utan om att förståelsen för sambandet mellan brandskydd och verksamhetens behov ofta är bristfällig i specifika projekt, och att medel för att åstadkomma förbättring inte prioriteras. BIBSAVE vänder på perspektivet: här är frågan inte "följer byggnaden regelverket?" utan "kan verksamheten leverera – även vid brand?", och om inte – var finns luckorna? Systemtänk med hjälp av tillägg Det byggnadstekniska brandskydd som regleras i dagens byggregler är i grunden utformat för att skydda människor och förhindra att brand sprids mellan byggnader. Detta skydd är en viktig utgångspunkt även för samhällsviktig verksamhet – men det räcker inte alltid för att säkerställa att verksamheten kan upprätthållas vid en brand. I BIBSAVE har vi därför valt att komplettera det befintliga skyddet med åtgärder som fokuserar på funktionalitet och leveransförmåga. Poängen är inte att bygga två parallella brandskyddsprocesser, utan att skapa en integrerad kravställning där de funktionella skyddskraven beaktas redan innan projektering sker. Det ger en mer effektiv och målinriktad planering och gör det möjligt att nyttja de synergier som finns i befintliga skyddssystem. Ett ramverk med sju steg Ett naturligt antagande är att svaret på vilka byggnader som är särskilt väsentliga och vilka åtgärder som bör vidtas skulle kunna hittas i de risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) som många samhällsviktiga aktörer är skyldiga att genomföra. Men projektet visar att dessa analyser i regel är alltför övergripande för att kunna omsättas i konkreta krav på byggnadsnivå när det gäller brandskydd. Det gör RSA till ett otillräckligt beslutsunderlag i detta sammanhang – även om det hade varit önskvärt att sådana analyser kunde operationaliseras ända ner till enskilda objekt. I praktiken saknas ofta den detaljeringsgrad som krävs för att kunna identifiera, värdera och prioritera brandskyddsåtgärder kopplade till byggnadens funktionella betydelse. Det understryker behovet av en kompletterande metodik som BIBSAVE, där byggnaden analyseras med utgångspunkt i verksamhetens förmåga att fungera och leverera vid och efter brand. Ramverket BIBSAVE består av sju steg, från ambition till kvalitetssäkring (se bild ). Det inleds med att man bestämmer ambitionsnivån – det vill säga hur kritisk är den specifika verksamheten och hur prioriterat är det att skydda den? Här ställer man frågor som: Har byggnaden en direkt påverkan på samhällets förmåga att hantera kriser? Hur snabbt behöver funktionerna i byggnaden återställas efter en brand? Finns det alternativa lokaler eller är detta en unik nod i ett större nätverk? Är byggnaden svår att ersätta på grund av kulturhistoriskt värde, läge eller tekniskt innehåll? Behöver byggnaden hållas igång även under en pågående händelse? Den sista frågan är särskilt viktig för verksamheter som larmcentraler, ledningscentraler eller driftövervakning – där personal även vid brand behöver fortsätta sitt arbete på plats. För denna typ av analys ges stöd i BIBSAVE:s tillämpningsmanual. Ramverket BIBSAVE - ett strukturerat arbetssätt för att kravställa brandskyddet i samhällsviktig verksamhet. I steg 2  bestäms vad det är som är skyddsvärt. Det sker genom en grov indelning i tre huvudtyper: Föremål och utrustning , Verksamhetskritisk personal  och Byggnad/Anläggning . För varje typ krävs olika strategier. Skydd av personal som behöver arbeta kvar under händelsen – exempelvis i en larmcentral – innebär att andra lösningar krävs än om det främst är utrustning som ska bevaras, men kanske inte behöver vara tillgänglig just under själva brandtillfället. Steg 3  handlar om att välja strategi – alltså hur man uppnår det skydd man identifierat behov av i steg 2. Det kan röra sig om tekniska lösningar, som brandsektionering och särskild ventilation, men också organisatoriska åtgärder och rutiner för samverkan mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare. Därefter följer steg 4 och 5 med fokus på kravställning – dels av skyddets struktur, dels dess robusthet – där även beroenden mellan tekniska system tydliggörs. De avslutande stegen säkerställer lokal anpassning och kvalitetssäkring. Metoden – flexibel men strukturerad BIBSAVE är utvecklat så att det fungerar både vid nyproduktion, ändring och i förvaltning. Metodiken är framtagen på uppdrag av Statens fastighetsverk tillsammans med flera andra myndigheter som bedriver samhällsviktig verksamhet eller förvaltar lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs. Ramverket är generiskt, men har potential att skräddarsys för olika byggnadstyper och verksamheter – exempelvis genom så kallade typobjekt där kravnivåer och ambitionsnivå redan fastställts centralt. På sådant sätt kan redan framtagna projekteringsanvisningar där skydd mot driftstörning implicit ingår återanvändas. Det skapar också möjlighet till standardiserad kravställning vilket kan vara viktigt vid förvaltning av en stor byggnadspopulation. Samtidigt kräver modellen viss mognad hos användaren: det är inte enbart en checklista utan ett verktyg för professionella kravställare. Det skapar också möjlighet för ägare och verksamhetsutövare att äga och styra kravställningen och inte lämna den i händerna på projektören. Samhällsviktiga verksamheter kommer i många olika slag och omfattar funktioner, tjänster och infrastruktur som är avgörande för samhällets grundläggande behov, värden eller säkerhet. Illustration: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Ny kunskap: brandskydd som funktionell resiliens Även om ramverket i första hand utvecklats med fokus på fredstida störningar, bygger det på principer som i många fall är relevanta även vid höjd beredskap eller krig. Många av verksamheterna som är samhällsviktiga behöver fungera i alla beredskapslägen – vardag, kris och krig – vilket gör att det finns ett stort behov av att integrera detta synsätt i det fortsatta arbetet med planering av totalförsvaret. Här finns en tydlig utvecklingspotential för att fördjupa metoden och anpassa kravbilden utifrån olika hotnivåer och beredskapslägen. En av de viktigaste insikterna från projektet är att brandskydd i dessa miljöer inte primärt handlar om att enbart rädda liv – utan om att även  säkra funktioner . Det innebär att kravbilden måste justeras - eller kanske snarare kompletteras. Det räcker inte med att personer kan utrymma byggnaden; utrustning, informationssystem och verksamhetskritisk personal måste också skyddas. Det kan innebära behov av skydd på plats  i vissa delar av byggnaden snarare än evakuering – särskilt för personal med samhällsviktiga roller eller för utrustning där avbrott får allvarliga konsekvenser. Ett stort bestånd med förbättringspotential Ett vanligt antagande är att dessa frågor kan hanteras objekt för objekt, exempelvis genom så kallad analytisk dimensionering av brandskyddet i varje byggnad. Men i BIBSAVE:s arbete har det blivit tydligt att detta sällan är ett effektivt eller långsiktigt hållbart angreppssätt att ha som enda strategi – särskilt inte för verksamheter med stora och varierade fastighetsbestånd. Ett sådant tillvägagångssätt riskerar att bli resurskrävande, leda till inkonsekvent skyddsnivå och sakna den systematik som krävs för att tydliggöra ansvar, krav och uppföljning. En stor variation i angreppssätt beroende på val av leverantör är en annan uppenbar farhåga. I stället lyfter projektet vikten av att bygga upp en gemensam förståelse och struktur för kravställning på en övergripande nivå – där varje objekt kan hanteras utifrån sin roll i helheten. I denna kontext kan analytisk dimensionering vara användbart för att lösa vissa utmaningar. I Sverige finns ett omfattande befintligt fastighetsbestånd där samhällsviktig verksamhet bedrivs i byggnader som ofta inte är konstruerade med denna typ av krav i åtanke. Här finns en stor förbättringspotential. BIBSAVE kan användas för att stegvis identifiera brister och möjliggöra riktade investeringar. I en tid där många organisationer brottas med strama budgetar erbjuder ramverket ett sätt att prioritera rätt – och samtidigt öka tryggheten. Slutsats: från passiv säkerhet till aktiv leveransförmåga Samhällsviktig verksamhet ställer krav som går bortom traditionella brandskyddslösningar. BIBSAVE visar att det är möjligt att kravställa brandskydd med verksamhetens funktion i centrum. Det handlar inte om fler regler, utan om ökad förståelse för sambanden mellan teknik, människor och samhällsfunktioner. Vår förhoppning är att det här synsättet leder till mer träffsäkra investeringar och en högre grad av funktionell resiliens – så att samhällets viktigaste funktioner verkligen kan fungera, även när det brinner och har brunnit. Vill du fördjupa dig i ramverket finns fullständig tillämpningsmanual och bilagor tillgängliga via Brandskyddslaget. Projektet avslutades i slutet av 2024 men arbetet med att implementera och vidareutveckla resultaten pågår nu inom flera större fastighetsägare och myndigheter.   Läs mer om Brandskyddslagets forsknings- och utvecklingsprojekt: https://brandskyddslaget.se/forskningsrapporter/ Text: Johan Lundin, Brandskyddslaget Björn Hedskog, Brandskyddslaget Martin Forssberg, Brandskyddslaget Alexander M Elias, Brandskyddslaget Johan Hanberger, Statens Fastighetsverk

Nu är konsensusprognosen för Q4 2025 sammanställd och klar. Prognosen avser kontor, närmare bestämt prime offices, i Stockholm, Göteborg och Malmö. Några intressanta noteringar: Kortsiktiga hyresprognosen för Malmö har justerats upp från 3450 till 3500 kr/kvm,år samtidigt som kortsiktiga yieldprognosen har studsat tillbaka till 5,00%, från 4,95% förra kvartalet. 67% av de svarande förväntar sig sjunkande yielder i Stockholm det närmaste året. Man får gå tillbaka 10 år i tiden för att hitta en lika stor andel. Kortsiktiga yieldprognosen för Göteborg har förblivit stabil på 4,60% de senaste 6 kvartalen, och 60% av de svarande förväntar sig oförändrade yielder på ett års sikt.     Om SEPREF:s konsensusprognos Varje kvartal, sedan mer än tio år tillbaka, genomför nätverket the Swedish Property Research Forum (SEPREF), som är en sektion i föreningen Samhällsbyggarna, en konsensusprognos avseende kontorsmarknaden i Stockholm, Göteborg och Malmö.   Ett fyrtiotal bolag i fastighetsbranschen bjuds in att svara på enkäten. Frågorna handlar om kontorshyror (prime office rent) och avkastningskrav (prime office yield) på kort och lång sikt.   Inspirationen bakom konsensusprognosen i Sverige kommer från den Londonbaserade medlemsorganisationen Investment Property Forum (IPF) som sedan 1999 har genomfört en motsvarande undersökning för Storbritannien samt sedan 2015 för ett 30-tal storstäder i Europa.   Kontakt Karin Witalis (ansvarig för undersökningen) seprefkonsensus@gmail.com +46 70 716 92 29   Om SEPREF SEPREF – the Swedish Property Research Forum  – är en sektion för fastighetsanalys och fastighetsmarknad inom Samhällsbyggarna.

Vi bygger inte bara samhällen. Vi bygger framtiden. Och framtiden ställer högre krav än någonsin. Vi behöver klara klimatförändringar, tekniksprång, energifrågor och samhällskriser – samtidigt. Det kräver tre saker: beredskap, hållbarhet och digitalisering.   Beredskap är inte längre en torr krisplan längst bak i en pärm. Det är att skapa samhällen som tål både skyfall och cyberattacker. Hållbarhet är inte en “grön” etikett. Det är att tänka hela livscykeln, från ritning till rivning, och att bygga socialt och ekologiskt värde på riktigt. Digitalisering är inte bara smarta appar. Det är verktyget som gör att vi kan förutse problem, optimera resurser och fatta beslut baserade på fakta istället för magkänsla. Kombinera dessa tre och vi får ett samhällsbyggande som är robust, effektivt och redo för framtiden. Missar vi någon av dem? Då får vi problem. Stora problem.   Samhällsbyggnadsbranschen förändras snabbt. Nya tekniska lösningar, klimatomställning och globala händelser påverkar hur vi planerar, bygger och förvaltar våra miljöer. Att ständigt lära nytt är därför inte ett val, utan en nödvändighet. Det gäller både den enskilda yrkespersonen och hela branschen.   Oavsett om vi arbetar med planering, projektering, juridik, förvaltning eller kommunikation, behöver vi varandras perspektiv. Genom att dela erfarenheter och insikter kan vi möta komplexa utmaningar med helhetstänk och innovativa lösningar. I detta ligger också en vilja att förstå och värdesätta andras yrkesroller, inte bara vår egen. "Oavsett om det sker i en konferenssal, på ett byggmöte eller vid kaffemaskinen är det i mötet mellan människor som de bästa idéerna föds."  Det är därför vi möttes på Samhällsbyggnadsdagarna 2025 . På konferensen korsades perspektiv, roller och erfarenheter. Det är just i de krockarna som de bästa idéerna föds. Vi klarar inte framtiden ensamma. Vi måste jobba ihop. Frågorna såsom beredskap, hållbarhet och digitalisering är högaktuella i hela branschen och lösningarna börjar alltid med nyfikenhet och samarbete. Oavsett om det sker i en konferenssal, på ett byggmöte eller vid kaffemaskinen, är det i mötet mellan människor som de bästa idéerna föds.   Därför innehöll årets program just dessa viktiga områden: Beredskap för att bygga samhällen som står pall för både extrema väder och globala kriser. Hållbarhet för helhetstänk kring resurser, livscykler och sociala värden. Digitalisering som är länken som gör att vi kan knyta ihop dessa perspektiv, förutse risker och skapa smartare, mer hållbart och motståndskraftigt samhällsbyggande.   Joanna Messmer Vd, Samhällsbyggarna

Mentorskapsprogrammet 2025/2026 på KTH har startat Årets omgång av mentorskapsprogrammet har nu dragit igång. Programmet riktar sig till studenter som läser någon av utbildningarna inom Samhällsbyggnadssektionen vid KTH, och ger möjlighet att knyta värdefulla kontakter med yrkesverksamma inom samhällsbyggnadssektorn.   Initiativet kommer från Samhällsbyggnadssektionen och genomförs i samarbete mellan Don-orden, Samhällsbyggarna och Samhällsbyggnadslänken vid KTH.   – Om man ser det som en film så är det adepterna som spelar huvudrollen och mentorerna som spelar birollen, säger Jan Kjellson, en av årets mentorer.   Mentorerna i programmet har mångårig erfarenhet från olika delar av samhällsbyggnadsbranschen och matchas med studenter utifrån deras intressen och framtida mål. Genom möten och samtal får adepterna nya perspektiv, insikter och ett bredare kontaktnät inför steget ut i arbetslivet.   – Som student är det oerhört värdefullt att tidigt bygga relationer med personer i branschen. Dessa kontakter kan följa dig långt in i yrkeslivet, säger Joanna Messmer, vd för Samhällsbyggnarna.   Även mentorerna vittnar om att programmet är givande. – Det är extremt tacksamt och roligt att vara mentor, man får lära sig väldigt mycket, säger Lars Benton.   Intresset för årets program är stort och både mentorer och adepter ser fram emot ett lärorikt år.   – Vi är glada att kunna erbjuda så erfarna mentorer till årets deltagare, säger Joanna Messmer.   Årets mentorer: Heléne Hill, Jan Kjellson, Mikael Berg, Bertil Rosquist, Camilla Löfgren, Lars Benton, Rikard Espling, Johan Dozzi, Britta Blaxhult, Mikael Hallgren, Andreas Behm Fredin, Camilla Backman, Dag Björklund, Gabriel Hirsch, Niklas Svensson och Anna Grönblad.

En fullspäckad dag under V-konferensen i Stockholm Under V-konferensen bjöd Epiroc in till studiebesök i sin gruva under deras huvudkontor i Sickla, Stockholm. Tunnlarna är över 3,5 km långa och gruvan täcker totalt 17 000 .m 2 . Foto: Martin Dugandzic I september var det dags för årets andra V-konferens, en konferens där studentsektioner från Luleå tekniska universitet, Kungliga Tekniska högskolan, Chalmers och Lunds Tekniska Högskola samlas för idé- och erfarenhetsutbyte. Höstens konferens anordnades i Stockholm och Samhällsbyggarna var självklart på plats för att anordna Samhällsbyggarnas dag som sedan några år är en tradition under V-konferensen. Under dagen fick studenterna besöka flera spännande samhällsbyggnadsaktörer - och till och med ge sig ner i en gruva i utkanten av Stockholm city.   Dagen inleddes med en gemensam frukost på Samhällsbyggarnas kansli. Joanna Messmer, Samhällsbyggarnas vd, berättade om vikten av nätverkande och samarbete och om organisationens roll inom branschen. Hon betonade även hur viktigt det är att skapa mötesplatser där studenter och yrkesverksamma kan mötas på lika villkor – inte bara för att dela kunskap, utan för att nätverka och bygga långsiktiga relationer.   Efter frukosten bar det av till Jernhusens huvudkontor vid Stockholm Central. Här berättade Anna Bergström om det omfattande stadsutvecklingsprojektet Centralstaden, som syftar till att omvandla området kring Centralstationen till en mer sammanhängande och levande stadsdel. Projektet innebär bland annat nya kontors- och bostadshus ovanpå dagens järnvägsspår, bättre kopplingar mellan city och Kungsholmen samt en mer välkomnande stationsmiljö för de över 200 000 människor som rör sig här varje dag. Visionen är att förvandla en plats som idag mest fungerar som en transportnod till en destination i sig.   Efter studiebesöket hos Jernhusen åkte sällskapet vidare för att besöka Epirocs huvudkontor i Sickla. Epiroc är en ledande aktör inom gruv- och anläggningsindustrin som tillverkar maskiner och lösningar för att effektivisera tunnel och gruvarbete. Vad många inte vet är att det, bara några meter från caféer och butiker i Sickla, döljer sig en helt annan värld. Under kontoret ligger Epirocs testgruva som består av mer än 3,5 km tunnel 50 meter under marken. Nere i gruvan tog Isak Johansson och Karin Larsson från Epiroc emot gruppen och berättade om företagets arbete för att göra framtidens gruvor säkrare, mer automatiserade och hållbara.    - Det var superkul att få besöka framför allt Sickla gruva och höra om Epirocs hållbarhetsarbete inom industrin. Ett mycket intressant och roligt besök som satte ribban högt för kommande års V-konferenser, sa Gustav Folke, KTH-student, efter studiebesöket. Stort tack till Jernhusen och Epiroc för givande studiebesök. Tack även till Structorstiftelsen som bjöd studenterna på lunch.   Text: Martin Dugandzic