Kan isolering verkligen skada klimatet?
- ellennorman
- 27 aug.
- 4 min läsning
Om isolering kan skada klimatet kanske är en konstig fråga, men svaret är ja. Den här artikeln handlar om hur och varför.

Vi vet att människan har förmåga att skapa nya molekyler, sådana som inte finns i naturen och som naturen kan ha mycket svårt både att tåla och att bryta ned. Vi konstaterar fler och fler exempel på sådana här ämnen och vad de ger upphov till. Självklart är syftet med att skapa dem gott, de är ofta tekniskt mycket bra och löser problem i sina avsedda applikationer. Det är när de hamnar fel som det blir problem. Sedan är det ju så att termodynamikens första och andra huvudsatser gäller – Allting sprids, ingenting försvinner.
De ämnen detta handlar om utvecklades som köldmedier så låt oss börja med kyltekniken.
Att kunna skapa kyla är viktigt för samhället på många sätt och utvecklingen av kyltekniken var ett stort steg framåt. Det började på 1830-talet med gaser som eter, ammoniak, svaveldioxid och koldioxid, flera ganska otrevliga ämnen när det blev läckor. Utveckling för att förbättra tekniken ledde till att från 1930-talet kom så kallade klorfluorkarboner, CFC, att användas. De fick handelsnamnet freoner. Ett fantastiskt steg eftersom de var helt ofarliga och tekniskt utmärkta….. trodde vi! Men så småningom upptäcktes att de här ämnena hade förmåga att katalysera nedbrytning av ozon. Det ozonskikt som finns i stratosfären skyddar jorden från UV-strålning från världsrymden och när det tunnades ut kunde mer strålning nå jordytan och skada människor, djur och växter. Ett ökat antal hudcancerfall i Australien blev en väckarklocka.
En katalysator underlättar en reaktion utan att själv tas i anspråk. Här bidrar CFC till att ozon faller sönder till syrgas. CFC-ämnena kan stanna i atmosfären många, många år och katalysera tusentals sådana reaktioner.

När den här kunskapen kommit fram kom världens länder samman och under FN utarbetades Montreal-protokollet där CFC-ämnen förbjöds i produktion och användning. I Sverige förbjöds användningen i början av 1990-talet.
Eftersom det är kloret i CFC-molekylen som ger den ozonnedbrytande förmågan utvecklades ämnen utan klor, vätefluorkarboner, HFC. Ett exempel på regrettable substitution visade det sig. Vi hade ju klimatpåverkan också! Den mäts med GWP (Global Warming Potential) där CO2 är jämförelsesubstans med GWP 1. Köldmedierna kan ligga på flera tusen GWP och framsynta företag marknadsför GWP runt 500 som ”bra för klimatet”, något som måste betraktas som en sanning med modifikation!
Men hur var det nu med isoleringen?
En annan användning av CFC/freoner var som blåsmedel vid tillverkning av isolering. För att åstadkomma porösa material blåstes CFC-gas in i exempelvis polyuretan eller polystyren som då fick stort innehåll av luft (god isolering) samtidigt som materialet är tätt. CFC-gasen blev alltså kvar i porerna och finns kvar där under materialets hela livslängd så länge porerna hålls intakta.
"På samma sätt som gamla kylar och frysar måste destrueras korrekt är det viktigt att isoleringen går samma väg."
Materialen i sig har lång livslängd och påträffas fortfarande i stora mängder som markisolering, i kylrumsväggar, som isolering i putsfasader och isolering kring fjärrvärmerör, bara för att ge några exempel. Så även om CFC inte längre tillverkas finns stora mängder kvar i isolering och kan bidra till ozonnedbrytning och klimatpåverkan om den inte tas omhand på rätt sätt.
På samma sätt som gamla kylar och frysar måste destrueras korrekt är det viktigt att isoleringen går samma väg. De, få, anläggningar som har tillstånd tar in materialet i en sluten kammare, vid undertryck, där det mals ned och gasen i porerna kan extraheras och kondenseras. Förbränning vid en temperatur över 1200o C krävs för destruktion, det räcker alltså inte med vanlig avfallsförbränning.
Isoleringsmaterialen sitter ofta ihop med metall exempelvis i sandwichelement för kylrumsväggar eller isolering runt fjärrvärmerör bara för att nämna ett par användningar där problemet blir tydligt. Metallen!

Att få betalt för skrot är enkelt att visa som inkomst precis om korrekt omhändertagande visar sig som en kostnad. Både intäkt och kostnad är här och nu, kortsiktigt. Som intäkt är det bra för projektkalkylen. Att visa på den långsiktiga samhällskostnaden är mycket svårare även om vi redan nu ser den storskaliga klimatpåverkan högst påtagligt i olika sammanhang.
Tyvärr bjuder det här in till ohederlig hantering. Tänk dig att du har gamla kylrumsväggar som ska tas bort, du vet att isoleringen innehåller CFC och kontaktar en transportör för borttransport. Denne säger att det ska tas omhand som farligt avfall och tar betalt för detta. Sedan körs materialet till en skrotgård där det ger betalt, igen, till transportören, för metallen. Sedan fragmenteras allt i en öppen kvarn där gaserna avgår. Du kan förhindra det här genom att kolla transporttillstånd för farligt avfall, begära mottagningskvitto och kopia på rapport till avfallsregistret från mottagaren, lite mer jobb men du blir inte lurad och du begår inte miljöbrott!
Vad säger lagen?
Efter att klimatpåverkan hos de här gaserna konstaterats har Montreal-protokollet uppdaterats med Kigali-tillägget som omfattar fler ämnen och båda typerna av miljöpåverkan. EU har sedan uppdaterat två förordningar; F-gasförordningen (2024/573) och förordningen om ozonpåverkande ämnen (2024/590). De trädde i kraft i mars 2024 och innehåller nu ett tydligt krav på fastighetsägare och entreprenörer att ta hand om byggisolering med klimat- och ozonpåverkande gaser på rätt sätt så att de inte sprids och ställer till skada.
Naturvårdsverket har lämnat förslag på vilka författningsändringar som krävs i svensk lagstiftning men eftersom det är en EU-förordning gäller kraven som lag redan nu. Straffsanktioner kommer att beslutas senast årsskiftet.
Alldeles bortsett från straffsanktionerna… är det verkligen värt skrotpengen att bidra till klimatpåverkan när du enkelt kan göra annorlunda? En försiktig beräkning visar att 10 kg XPS-isolering tillverkad med CFC11 ger samma klimatpåverkan som att köra en hyfsat modern bensinbil hela vägen runt ekvatorn! Det är inte försumbart och du kan göra verklig skillnad!

Text:
Marianne Hedberg Miljöbygge












