Digitala tvillingar inom samhällsbyggnadssektorn - varför har vi inte kommit längre?
Som begrepp har digitala tvillingar florerat en tid, och lika länge har diskussionen pågått om hur begreppet ska definieras. Det finns olika synsätt här, en del anser att det är bristen på en gemensam definition som gör att utvecklingen och implementeringen av digitala tvillingar går så sakta. Andra tillhör snarare uppfattningen att det inte är så viktigt att prata om vad som är en digital tvilling, utan mer fokusera på vilken nytta som den skapar. Det vill säga - vilket är vårt syfte att nyttja en digital tvilling i våra processer? Först när vi förstår det kan vi också skapa de behovsanpassade verktygen som innebär att våra digitala tvillingar fungerar i praktiken.
En digital tvilling är en virtuell kopia av något fysiskt – förenklat kan tvillingen förklaras som den data och de digitala modeller som behövs för att förstå exempelvis en verksamhet eller en plats. De underlag som behövs för att förstå nuläget, för att kunna genomföra analyser och labororera och simulera olika alternativa val och förstå konsekvenser och effekter av dessa. Om den förklaringen används så måste inte den digitala tvillingen bestå av en fotorealistisk 3D-modell, med realtiddata. Den kan bestå av det, men den måste inte.
Grundtanken i den digitala tvillingen är den gemensamma åtkomsten till samma datakällor. Det vill säga att oavsett var i kedjan en aktör befinner sig så läser personen in data från samma kvalitetssäkrade källor. Däremot kan gränssnittet som datat visas i skilja sig åt beroende på syftet som aktören har att använda datat. Ibland kan en 3D-modell vara det som krävs, ibland är det ett utdrag av siffror i en Excel-tabell.
Om vi väljer att se den digitala tvillingen på detta sätt så kan vi också se att implementeringen kommit längre än om vi tänker oss tvillingen i den fullskaliga fotorealistiska avbildningen med strömmande realtidsdata. Och om vi, när vi tar fram dessa mindre småskaliga tillämpningar, säkerställer att de tas fram enligt överenskomna standarder och riktlinjer så kan vi allteftersom bygga samman dessa i en större digital stadsmodell, en som allteftersom kommer att likna den fullskaliga visionen av en digital tvilling.
”Drömmen om den gemensamma nationella visionen kan skapa frustration, när vi inte ens kan jämföra data insamlad i två geografiskt närliggande kommuner.”
Det låter lätt i praktiken, men som alla vet som arbetar med detta, så blir det snabbt väldigt komplext. Inte minst avsaknaden av flera standarder och riktlinjer för data gör det svårt att göra rätt från början. Detta tillsammans med vårt så kallade digitala arv gör att det krävs en hel del tankearbete och flera arbetsinsatser för att få rätt på våra gemensamma data. Vårt digitala arv handlar om det faktum att vi historiskt sett inte byggt våra databaser och IT-stöd efter visionen om att de en dag ska ingå i ett ekosystem av data som tillsammans bildar den digitala tvillingen. Istället har vi bit för bit byggt våra verksamhetsstöd för att lösa enskilda frågor. Det är inget konstigt med detta. Dock innebär det att vi sitter i ett läge där vi har en myriad av olika system, olika struktur på grundläggande data, som inte bara ser olika ut mellan olika verksamhetsområden, utan också kan skilja sig åt hur man hanterat det inom exempelvis olika kommuner. Så drömmen om den gemensamma nationella visionen kan skapa frustration, när vi inte ens kan jämföra data insamlad i två geografiskt närliggande kommuner.
Som nämndes inledningsvis är detta inte något nytt, utan under flera år har medvetenheten om detta funnits, och det har under åren skapats en rad olika initiativ och projekt för att succesivt skapa en förflyttning. Dessa initiativ har dock drivits fragmentariskt och projektfinansierat, vilket gjort att insatser som skett inte alltid kommit alla till godo, eller kunnat förvaltas och tas vidare till implementation.
Detta i sig är bakgrunden till flera av de mer övergripande projekten som vi sett i Sverige under det senaste decenniet. Regeringsuppdrag inom Smartare samhällsbyggnadsprocess är ett sätt att skapa harmoniserade och gemensamma data. Andra finansiärer såsom Smart Built Environment har också finansierat projekt med fokus på att samla aktörerna inom samhällsbyggnad för att driva utvecklingen framåt gemensamt.
”På den digitala samverkansplattformen digivis.se är alla är välkomna att skriva artiklar och dela med sig av erfarenheter och goda exempel kopplat till digitala tvillingar i Sverige.”
Ett sådant Smart Built Environment-finansierat projekt är etableringen av en Nationell hubb för digitala tvilling-aktörer i Sverige. Projektet är nu slutrapporterat. Ett av projektets resultat är den digitala samverkansplattformen digivis.se där alla är välkomna att skriva artiklar och dela med sig av erfarenheter och goda exempel kopplat till digitala tvillingar i Sverige. Projektet har också tagit fram ett förslag till en nationell färdplan för en gemensam utveckling av digitala tvillingar. I projektet och i färdplanen är det tydligt kommunicerat att utvecklingen och implementeringen av digitala tvillingar i samhällsbyggnadssektorn inte endast är en teknikfråga. Tvärtom hänger en lyckad implementering på att utvecklingen av tekniken sker parallellt med insatser kopplade till organisation, processer och kompetenshöjning hos de människor som ska både utveckla den digitala tvillingen, men också använda dem i sin vardag.
Med den insikten så finns det flera områden som berörs om vi gemensamt vill driva på utvecklingen av digitala tvillingar som ett värdeskapande verktyg inom samhällsbyggnad.
Förutom att vi inom teknikspåret behöver lära oss mer om de gemensamma format som tas fram för datahantering och implementera dem, och dela data via exempelvis nationella infrastrukturer såsom Lantmäteriets Nationella geodataplattform, så behöver vi lära oss mer om vart tekniken skapar värde. Vi behöver fortsätta göra våra POCar (proof of concepts), och piloter, men vi behöver också ta fram vägledningar, guider och gemensamma riktlinjer. Vi behöver kartlägga vilka kompetenser som behövs och säkerställa att vi utbildar alla berörda, både de som ska arbeta med den tekniska utvecklingen, men också de som ska driva förändringen eller arbeta med de nya verktyg och processer som utvecklingen för med sig.
För den kommun som står i startgroparna för att börja bygga upp sina digitala tvillingar inom organisationen så finns det stöd att få. Inom ramen för ett annat Smart Built Environment-finansierat projekt har till exempel Stockholms stad tillsammans med RISE tagit fram vägledningar för kommuner som vill börja. Dessa vägledningar finns idag delade på sidan digivis.se och omfattar bland annat en tio steg lång ”Färdplan för Data”. Färdplanen, som togs fram i projektet Digital Vision Kista, kan ses som de första steg som krävs för att få ordning och reda på de data som ska föda kommunens olika digitala tvillingar. För det är som beskrivits ovan den grundläggande och gemensamma nämnaren för alla de gränssnitt som våra olika digitala tvillingar behöver bottna i – i våra gemensamma och jämförbara data.
Text:
Jenny Carlstedt
Head of data management, RISE
