Elin Blume utses till Årets samhällsbyggare 2025 för sitt engagemang inom bostadsförsörjning, segregation och social hållbarhet. Foto: Emma Ringqvist, Uppsala kommun Samhällsplaneraren Elin Blume har under lång tid drivit frågor om bostadsförsörjning, segregation och social hållbarhet inom den offentliga sektorn. Med erfarenhet från Regeringskansliet, Länsstyrelsen Stockholm och i dag Uppsala kommun har hon blivit en avgörande kraft i samhällsbyggnadssektorn. Nu tilldelas hon utmärkelsen Årets samhällsbyggare 2025. – Det känns mycket hedrande att få denna utmärkelse. Eftersom jag är en kugge i det tillsammansarbete som sker i Uppsala kommun ser jag priset som en mycket fin bekräftelse på det arbete vi utvecklar inom bostadsförsörjningen och som vår politik vill leda, säger Elin Blume. Ett långsiktigt engagemang för social hållbarhet Elin Blumes engagemang för social hållbarhet väcktes tidigt, präglat av kontraster mellan olika livsmiljöer i hennes egen uppväxt. Den nyfikenheten ledde henne till samhällsplanerarutbildningen och sedan vidare till roller på Regeringskansliet, Länsstyrelsen Stockholm och flera statliga utredningar. Genom åren har hon konsekvent arbetat med frågor som rör boendesegregation, bostadsförsörjning och jämlika livsvillkor. Hennes erfarenheter från olika samhällsnivåer, nationell, regional och kommunal, har gett henne en unik förmåga att förstå bostadsfrågornas komplexitet och hitta vägar framåt i frågor som ofta är både politiskt laddade och samhällsbärande. – Under min uppväxt har jag många fina sommarminnen med mormor och morfar vid deras sommarhus som ligger 20 minuters promenad från Norsborgs centrum invid Mälaren i Stockholm. Kontrasterna mellan det storskaliga miljonprogrammet och sommarlov vid Mälaren har fortsatt väcka mitt intresse i de ojämlikheter som finns inbyggda i vårt samhälle. Min nyfikenhet av människans påverkan och formandet av samhället ledde mig senare till samhällplanerarutbildningen. Sedan har olika arbeten lett mig in i bostadsförsörjningsfrågan och man kan väl säga att jag har fastnat i en nisch och byggt på med flera lager, berättar Blume. Från utredningar till praktiskt genomförande I dag är Blume strategisk samhällsplanerare i Uppsala kommun, där hon har en nyckelroll i arbetet Bostad för alla , kommunens handlingsplan för bostadsförsörjningen. Planen utgår från två mål: att alla hushåll ska kunna efterfråga ett boende som passar deras livssituation och att skapa en större blandning av hushåll i olika delar av staden. För att möta detta behov deltog Uppsala, som första kommun i Sverige, i ett forskningsprojekt för att analysera hur många som saknar ett godtagbart boende. En kartläggning som gav konkreta siffror och blev en viktig grund för politiska beslut. Arbetet har sedan fortsatt i nära samverkan mellan flera förvaltningar, kommunala bolag och forskningen. Målet är att fler ska kunna bo bra och att bostadsutbudet ska spegla människors olika behov och preferenser. En ökad mångfald av boendeformer kan också bidra till att människor möts i sina grannskap och på så sätt tillsammans bygger social sammanhållning. Hon är även juryledamot för Tillsammansbyggnadspriset, som uppmuntrar samverkan mellan olika aktörer i byggprocessen. På så sätt både inspirerar och bidrar hon konkret till nya arbetsformer för en mer inkluderande samhällsbyggnadssektor. – Bostadsfrågor och boendesegregation är politiskt laddade frågor. För att hitta möjliga vägar framåt har jag under många år byggt upp kunskap om olika intresseperspektiv för att lättare kunna navigera rätt. Mycket värdefull kunskap kan jag både få och dela genom de många olika nätverk av kloka människor som finns runt om mig, säger hon. Blicken framåt Blume ser att bostadsförsörjningen även framöver är en av de största samhällsutmaningarna och att dagens bostadssystem behöver förändras i grunden. – Som anställd i en kommun finns viss rådighet att utveckla frågor inom kommunens roll. Men en svårighet är dagens nationella bostadssystem. Ett system som formades under efterkrigstiden men som i grunden inte anpassats efter de många förändringar som sedan dess skett i vår omvärld. För att alla ska kunna bo bra skulle vi behöva en uppdaterad social bostadspolitik värdig ett välfärdsland. Prisutdelning Vinnaren av Årets samhällsbyggare tilldelas skulpturen S-kronan av Carl-Gustaf Ekberg. Priset delas ut under Samhällsbyggnadsdagarna , som i år hålls på Stockholmsmässan den 8–9 oktober. Juryns motivering “Elin Blume tilldelas utmärkelsen Årets samhällsbyggare för sitt långsiktiga och engagerade arbete med att stärka den sociala hållbarheten i samhällsplaneringen. Med mångårig erfarenhet från regering, länsstyrelse och kommun har hon konsekvent drivit frågor om bostadsförsörjning, segregation och rättvisa livsvillkor. Som strategisk samhällsplanerare i Uppsala kommun har hon en nyckelroll i arbetet Bostad för alla, där hon på ett kunnigt och uthålligt sätt samordnar insatser som bidrar till en mer inkluderande bostadsmarknad. Genom sin sakkunskap, sitt engagemang och sin förmåga att kombinera strategiskt tänkande med praktisk handling har hon blivit en avgörande kraft i både debatten och det faktiska genomförandet. Elin Blume är en positiv förändringskraft som visar hur samhällsbyggandet kan bli mer hållbart, rättvist och inkluderande – och är därmed en värdig mottagare av Årets samhällsbyggare 2025.“ Juryn för Årets samhällsbyggare 2025 Andreas Gyllenhammar, Sweco Kajsa Hessel, Svensk Byggtjänst Malena Havenvid, KTH Jan Wejdmark, Newsec Joanna Messmer, Samhällsbyggarna Om Elin Blume Utbildning: Filosofie magister samhällsplanering, Stads- och samhällsplanering Jobb: Strategisk Samhällsplanerare, Uppsala kommun Tre snabba: Ditt bästa smultronställe: Uteserveringen till ArkDes café på Skeppsholmen i Stockholm Vackraste platsen i världen: Skogen Drömjobb som barn: Bagare Samhällsbyggarnas priser & utmärkelser Årets samhällsbyggare – branschens klarast lysande stjärna Clarence Morberg-priset – årets unga inspiratör och samhällsbyggare Excellence in Civil Engineering – storartade insatser inom ingenjörskonsten Bästa examensarbete fastighetsrätt – delas ut i samarbete med Lantmäteriet Bästa examensarbete fastighetsekonomi – delas ut av Samhällsbyggarnas sektion för fastighetsvärdering, SFF Bästa examensarbete hållbart samhällsbyggnande – delas ut i samarbete med Per Fladvad, Olof Hulthén och Mats Textes Stiftelse - Structorstiftelsen

Strandskyddet - en värdefull resurs för natur och friluftsliv, men också en utmaning för samhällsutveckling i tätortsnära miljöer. Foto: Max Bohme/Unsplash Strandskyddet är en högaktuell fråga som skapar problem för tätortsutveckling på grund av den snäva och odifferentierade lagstiftningen som syftar till att skydda allemansrätten och djur- och växtliv vid landets alla vatten. Eftersom vatten är vanligt förekommande i det svenska landskapet innebär strandskyddet att det på många attraktiva platser blir svårt att uppföra byggnader, inte minst i närheten av tätorter. För att få upphäva eller få dispens från strandskyddet krävs att man uppfyller strama kriterier i form av särskilda skäl om nuvarande markanvändning, vilka syften området uppfyller samt vad åtgärden som planeras på platsen är. Ett problem som uppstår med lagstiftningen och gör den till en vattendelare är nyttan och värdet av orörd strandmark mot behovet av att bebygga och utveckla våra samhällen.   I examensarbetet Tätortsnära strandskydd - Intresseavvägningar och möjligheter i miljöbalken & plan- och bygglagen , skriven vid Lunds tekniska högskola, undersöks och utvärderas förslag och gjorda ändringar i strandskyddet. Dessutom föreslås ändringar som underlättar kommunens arbete med utvecklingen inom tätortsnära områden som kan komma att bli detaljplanelagda.   Vilka åtgärder kan vidtas för att strandskyddet inte ska hindra utvecklingen i tätortsnära områden? Utnyttjas de möjligheter som finns idag till sin fulla kapacitet? För att besvara dessa frågor gjordes en djupdykning i dagens praxis och lagstiftning. Detta tillsammans med en enkätstudie skickad till landets samtliga kommuner där svar eftersöktes från de handläggare som jobbar med just strandskyddet för att förstå deras tillvägagångssätt.   Precis som kustlinjer ser olika ut beroende på var i landet man är, varierar också behoven och tillgången på utvecklingsbar mark. Studien visar på denna variation samt de utmaningar som finns i tolkningen av strandskyddslagstiftningen, där bedömningar kan skilja sig åt. Dessutom är avvägningen mellan miljöintressen och samhällsutveckling en utmaning. Vad blir då svaret på frågorna? Strandskyddet behöver differentieras!   En ändring i lagen vore fördelaktig. Denna kan se ut på olika sätt och i rapporten presenteras två förslag som skulle innebära att kommunernas arbete med tätortsnära utveckling effektiviseras och främjar en enklare och mer lättanpasslig tillämpning av lagarna utan att strandskyddets syften åsidosätts. De förslag som ges innebär en ökad integrering av Miljöbalken och Plan- & bygglagen. Det ena förslaget är ett tillägg i 7 kap. 18 g § 2 p. MB och innebär att strandskyddet inte bör återinträda på en plats där viss markanvändning tidigare varit detaljplanelagd. Det andra förslaget är ett tillägg av ett sjunde särskilt skäl för upphävande eller dispens av strandskyddet i 7 kap. 18 c § MB som skulle innebära att mark i sammanhängande tätortsmiljö skulle bli lättare att exploatera. Här skulle skälet vara att upphävande eller dispens bör ges då det främjar en mer ändamålsenlig användning av platsen, för att underlätta utveckling som skulle vara fördelaktig för tätorten.   Utöver dessa förslag uppmärksammas också de möjligheter och verktyg som finns idag. Arbetet föreslår att ny vägledning i frågan kring strandskyddsprövning görs då många kommuner tycker att ämnet är svårt att reda ut. Det finns dessutom redan verktyg, däribland länsstyrelsens planeringsbesked, som skulle kunna bidra till en effektivisering av strandskyddsprövningen, om dessa används i högre grad.   Läs hela Isac Elofsson och Sigge Peterssons, civilingenjörer i lantmäteri vid LTH, examensarbete

Mikael Hallgren tilldelas utmärkelsen Excellence in Civil Engineering 2025 för sina insatser inom betongkonstruktioner och Eurokod 2. Betong- och konstruktionsspecialisten Mikael Hallgren har med sin långa erfarenhet av Eurokoderna, sitt arbete med att utveckla nya standarder och sin passion för att sprida kunskap till både studenter och yrkesverksamma bidragit till ett mer hållbart och kompetent samhällsbyggande. Nu tilldelas han Samhällsbyggarnas utmärkelse Excellence in Civil Engineering 2025. – Det känns ganska omtumlande faktiskt, men fantastiskt roligt. För det första är det givetvis en stor ära. Sen är det också ett kvitto på att mina insatser har varit uppskattade, säger Mikael Hallgren. Drivande inom Eurokoderna och branschens kompetens Mikael Hallgren är en av Sveriges och Europas främsta experter på betongkonstruktioner och konstruktionsstandarder. Han är Lead Structural Engineering & Specialist Concrete Structures på Tyréns, docent och gästforskare vid KTH samt ordförande i Svenska Betongföreningen. Under mer än 25 år har han varit en nyckelperson i framtagandet av europeiska beräkningsregler för betongkonstruktioner och har samordnat arbetsgrupper på europeisk nivå för den andra generationen av Eurokod 2. På hemmaplan arbetar han just nu på uppdrag av Transportstyrelsen med att utreda och föreslå svenska nationella val och anpassningar till den nya Eurokod 2. Hans pedagogiska förmåga har gjort honom till en uppskattad föreläsare och utbildare. Genom Eurokodutbildningar, föreläsningar och handledning av ett stort antal examensarbeten vid KTH har han höjt kompetensen hos både studenter och yrkesverksamma konstruktörer. Engagemang för utveckling och hållbarhet Utöver sina roller som rådgivare och expertsakkunnig vid skador och tvister, både nationellt och internationellt, driver Mikael Hallgren utvecklingen av nya beständighetskoncept för betongkonstruktioner genom sitt arbete i Svenska Betongföreningen. Målet är att underlätta användningen av mer klimatförbättrad betong och därmed minska CO2-avtrycket i branschen. – Jag tror att det är en outtömlig nyfikenhet och kunskapstörst som drivit mig. Arbetet har varit min främsta egen kompetens- och kunskapsutveckling. Sen har det också varit fantastiskt roligt att lära känna alla andra europeiska experter som jobbat i projektet över åren. Många har blivit goda vänner för livet, säger Mikael Hallgren. Blicken framåt Huvudsyftet med Eurokoderna är att konstruktörer i Europa ska ha samma plattform och regelverk att arbeta efter. Det leder till smidigare projekt över nationsgränserna och lägre handelshinder. Den nya generationens Eurokod 2, som Mikael Hallgren varit med och format, ska också bidra till mindre resursanvändning och mer klimatförbättrade betongkonstruktioner. – Jag ska fylla 62 härnäst och ser mest fram emot att få dela med mig av kunskap och erfarenheter till de yngre generationerna så mycket som möjligt. Men några roliga projekt, stora som små, ska jag väl hinna med innan jag tar ”långledigt” om några år, säger han. Prisutdelning Vinnaren av Excellence in Civil Engineering tilldelas skulpturen V-kronan av Carl-Gustaf Ekberg. Priset delas ut under Samhällsbyggnadsdagarna , som i år hålls på Stockholmsmässan den 8–9 oktober. Juryns motivering “Mikael Hallgren tilldelas utmärkelsen Excellence in Civil Engineering för sina enastående insatser inom utvecklingen av betongkonstruktioner och Eurokod 2. Med över 25 års engagemang i framtagandet av europeiska beräkningsregler har han haft en avgörande roll i arbetet med den andra generationens Eurokod 2, där han både nationellt och internationellt lett och samordnat kommittéer. Mikaels djupa sakkunskap, pedagogiska förmåga och diplomatiska ledarskap har gjort honom till en ovärderlig resurs för både forskarvärlden, myndigheter och branschen i stort. Han är en uppskattad föreläsare och mentor som med passion och tydlighet sprider kunskap, stärker förståelsen och inspirerar nästa generation konstruktörer. Hans arbete har inte bara påverkat regelverket för betongkonstruktioner i Europa, utan även bidragit till ökad kvalitet och säkerhet i svensk byggindustri. Mikael Hallgren är en förebild för ingenjörsprofessionen och en värdig mottagare av Excellence in Civil Engineering 2025.” Juryn för Excellence in Civil Engineering 2025 Andreas Gyllenhammar, Sweco Kajsa Hessel, Svensk Byggtjänst Malena Havenvid, KTH Jan Wejdmark, Newsec Joanna Messmer, Samhällsbyggarna Om Mikael Hallgren Ålder: 61 Utbildning: Civ.ing (Väg- och Vattenbyggnad, KTH), Tekn.Dr. (Structural Engineering, KTH) och Docent (Concrete Structures, KTH) Jobb: Lead Structural Engineering, Specialist Concrete Structures på Tyréns Tre snabba: Ditt bästa smultronställe: Hallskär i Stockholms skärgård Vackraste platsen i världen: Stockholm Drömjobb som barn: Pilot och arkitekt Samhällsbyggarnas priser & utmärkelser: Årets samhällsbyggare – branschens klarast lysande stjärna Clarence Morberg-priset – årets unga inspiratör och samhällsbyggare Excellence in Civil Engineering – storartade insatser inom ingenjörskonsten Bästa examensarbete fastighetsrätt – delas ut i samarbete med Lantmäteriet Bästa examensarbete fastighetsekonomi – delas ut av Samhällsbyggarnas sektion för fastighetsvärdering, SFF Bästa examensarbete hållbart samhällsbyggnande – delas ut i samarbete med Per Fladvad, Olof Hulthén och Mats Textes Stiftelse - Structorstiftelsen

Kulturhistorikern Hampus Busk tilldelas Clarence Morberg-priset 2025 för sitt arbete med att göra kulturarvet mer tillgängligt. Foto: Mikael Stenudd Kulturhistorikern Hampus Busk har med sitt engagemang för att tillgängliggöra stadens historia och kulturarv för en bred publik, samt sin drivkraft att förankra samhällsbyggande i platsens historiska sammanhang, inspirerat, utbildat och uppmuntrat ett långsiktigt bättre kulturarv. Därför tilldelas han Clarence Morberg-priset 2025. – Jag är mycket hedrad över att få Clarence Morberg-priset, inte minst för att jag fortfarande räknas som ung. Jag vill att stadsbyggnad och samhällsplanering ska vila på en solid grund av kunskap, kopplad till platsens tidigare användning och kulturella sammanhang. Priset är ett erkännande av den strävan och stärker mig i arbetet med att nå ut till tjänstepersoner, entreprenörer och allmänhet i samhällsbyggandet, säger Hampus Busk. Arkivpedagog med fokus på stadsplanering Sedan 2023 arbetar Hampus Busk som arkivarie vid Stockholms stadsarkiv, med särskilt ansvar för arkivpedagogik och bebyggelse- och stadsplaneringsmaterial. Han har tidigare varit verksam som kulturhistoriker och sakkunnig i flera samhällsbyggnadsprojekt. Som författare har han publicerat böcker om platsutveckling och samtidsdokumentation, alltid med folkbildning som en central drivkraft. – Att förhålla sig till en plats kulturhistoria som ofta är väl tillgänglig genom våra utmärkta arkiv är alltför ofta en osynliggjord resurs. Mitt mål är att förändra det, förklarar Busk. Stadsbyggnadsfrågor är något som varit en röd tråd för Hampus Busk redan under studierna. – Min masteruppsats handlade om hanteringen av kulturvärden i stadsplaneringsprocesser, med utgångspunkt i ett fall i Nacka, berättar Busk. Ett långvarigt engagemang för kulturarvet Intresset för kulturarv väcktes tidigt när Hampus som barn följde med sin farmor till borgar och kyrkor. Under tonåren började han arbeta extra på Sigtuna museum och upptäckte hur arkiv kunde bli en del av själva berättandet och hjälpa människor att förstå kollektiva minnen i relation till platsen. Den insikten har följt honom sedan dess. Idag driver han bland annat programsatsningen Stockholmianatisdagar vid Stockholms stadsarkiv; föreläsningsserier som populariserar Stockholms historia utifrån plats och planeringsperspektiv. Just nu arbetar han också med att ta hand om stadsbyggnadskontorets omfattande bildarkiv från fotografen Lennart Johansson, ett projekt som väcker viktiga frågor om hur plats dokumenteras i offentlig verksamhet. Blicken framåt Framöver vill Hampus bidra till att hela samhällsbyggnadsbranschen, från kommuner till entreprenörer, utvecklar ett mer strategiskt förhållningssätt till kulturmiljöer, arkivresurser och dokumentation. – Min övertygelse är att detta, rätt använt, leder till bättre gestaltade livsmiljöer och till att förankra processerna hos medborgarna på ett sätt som skapar delaktighet och förtroende för demokratin, säger han. Clarence Morberg-priset delas årligen ut till en yngre yrkesverksam person. I år delas utmärkelsen ut under Samhällsbyggnadsdagarna 8 – 9 oktober som denna gång hålls på Stockholmsmässan. Pristagaren erhåller en prissumma om 20 000 kronor. Juryns motivering: Hampus Busk tilldelas Clarence Morberg-priset för sitt enastående arbete med att levandegöra och tillgängliggöra vårt gemensamma byggda kulturarv. Som arkivarie, författare och folkbildare har han på ett unikt sätt öppnat arkivens värld för både professionella och den breda allmänheten, och därigenom skapat nya perspektiv på stadens historia och utveckling. Genom sina böcker, föreläsningar och guidningar förmedlar Hampus historisk kunskap med både vetenskaplig noggrannhet och inspirerande berättarglädje. Som ambassadör för Open House Stockholm bidrar han dessutom till att öppna upp staden för alla, bjuda in till dialog och skapa en mer demokratisk stadsbyggnadsprocess. Med sitt brinnande engagemang, sin pedagogiska förmåga och sin smittande entusiasm är Hampus en förebild som inte bara bevarar kulturarvet, utan också inspirerar nya generationer att engagera sig i dess värde och framtid. Därför är han en värdig mottagare av Clarence Morberg-priset 2025. Juryn Clarence Morberg-priset 2025 Andreas Gyllenhammar, Sweco Kajsa Hessel, Svensk Byggtjänst Malena Havenvid, KTH Jan Wejdmark, Newsec Joanna Messmer, Samhällsbyggarna Om Hampus Busk Ålder: 34 år Utbildning: Master of Arts (M.A.), Archival science Jobb: Arkivarie & arkivpedagog Tre Snabba: Bästa smultronställe: Bergianska trädgården i Frescati, ett perfekt konglomerat av kulturhistoria, skönhet och biologisk mångfald. Vackraste platsen i världen: Nordkoster utanför Strömstad. Drömjobb som barn: Jag ville bli präst – tills jag, irriterande nog, blev ateist. Samhällsbyggarnas priser & utmärkelser: Årets samhällsbyggare – branschens klarast lysande stjärna Clarence Morberg-priset – årets unga inspiratör och samhällsbyggare Excellence in Civil Engineering – storartade insatser inom ingenjörskonsten Bästa examensarbete fastighetsrätt – delas ut i samarbete med Lantmäteriet Bästa examensarbete fastighetsekonomi – delas ut av Samhällsbyggarnas sektion för fastighetsvärdering, SFF Bästa examensarbete hållbart samhällsbyggnande – delas ut i samarbete med Per Fladvad, Olof Hulthén och Mats Textes Stiftelse - Structorstiftelsen

– bestående förändring med OBM och SAFE-modellen SAFE står för Studera, Analysera, Förändra och Effektgranska. Modellen bygger på OBM-principer men är utvecklad för att vara enkel att tillämpa i svenska verksamheter, oavsett bransch. Organisationer har länge arbetat med förändring – nya mål, strategier och system. Men ett område förbises ofta: beteendet hos människorna som ska göra förändringen möjlig. Just där kommer OBM in i bilden. Genom en tydlig metod för att förstå, påverka och följa upp beteenden hjälper OBM verksamheter att nå sina mål. För att göra denna vetenskap tillämpbar i organisationer har Behaviour Design Group utvecklat SAFE-modellen – en konkret fyrstegsprocess för att lyckas med förändring på riktigt. Text: Erik Matton, grundare och vd Behaviour Design Group OBM – vetenskapen bakom mänskligt agerande på arbetsplatser Organisational Behavior Management (OBM) är ett tillämpat forskningsfält med rötter i beteendepsykologi. Kärnan är enkel: våra handlingar styrs av de signaler vi får – och de konsekvenser vi möter. Genom att förstå dessa samband kan vi påverka beteenden i riktning mot bättre resultat. OBM används världen över inom industri, vård, tech, logistik och offentlig sektor, men har hittills haft begränsad spridning i Sverige. Med OBM riktas fokus inte bara mot vad  som ska göras – utan hur det ska bli gjort. Det handlar om att tydliggöra önskade beteenden, analysera varför de sker eller inte sker, skapa rätt förutsättningar och mäta effekterna. Det är detta som SAFE-modellen konkretiserar.   SAFE – svensk modell för systematisk beteendeförändring SAFE står för Studera, Analysera, Förändra och Effektgranska. Modellen bygger på OBM-principer men är utvecklad för att vara enkel att tillämpa i svenska verksamheter, oavsett bransch. Den fungerar både i projektform och som arbetssätt i linjen. 1. Studera: Första steget handlar om att identifiera vilka beteenden som är avgörande för att nå ett mål. I ett exempel handlade det om att minska fel och brister i bygglovsprocesser. Genom att kartlägga nyckelbeteenden hos olika aktörer kunde kvaliteten i kontrollplanerna förbättras. 2. Analysera: Nästa steg är att förstå varför vissa beteenden sker – och andra inte. I ett industrisammanhang handlade det om säkerhetsrutiner som ofta hoppades över trots att alla visste vad som gällde. Genom analys framkom att tidspress, brist på återkoppling och otydliga roller låg bakom. Sådana insikter gör det möjligt att rikta insatser där de gör störst skillnad. 3. Förändra: I förändringsfasen testas lösningar för att aktivera och förstärka önskade beteenden – och försvaga oönskade. Det kan handla om att införa checklistrutiner, träna chefer i beteendebaserat ledarskap eller skapa nya sätt att följa upp. 4. Effektgranska: Slutligen mäts om insatserna ger önskad effekt. Ibland räcker det med att följa beteendefrekvens – i andra fall används även verksamhetsresultat som säkerhetsstatistik, kundnöjdhet eller kvalitet i leverans. Just denna koppling mellan beteende och resultat är central i OBM.   Tillämpning i vardagen – från kontor till byggarbetsplatser SAFE-modellen har visat sig fungera i allt från kontorsmiljöer, sjukhus och industrigolv till tekniskt komplexa byggprojekt. I ledarskapsprogram har modellen använts för att skapa en gemensam förståelse för vad ett aktivt ledarskap faktiskt innebär – och hur det kan observeras, tränas och följas upp. I säkerhetskritiska miljöer har modellen varit särskilt effektiv. Genom beteendebaserad säkerhet (BBS) har SAFE gjort det möjligt att gå från dokumenterade rutiner till dagligt agerande. I arbetet med beteendebaserad säkerhet hjälper SAFE-modellen till att översätta teorin till praktiska steg som gör skillnad. Varje steg i modellen är utformat för att skapa långsiktiga säkra beteenden som driver en stark säkerhetskultur. Resultatet är en arbetsplats med minimerade olyckor och risker, där säkerheten är en naturlig del av det dagliga arbetet. Genom tillämning av SAFE-modellen har företag lyckats öka säkra beteenden med 200 procent och minska antal olyckor och tillbud med upp till 90%. SAFE-modellen har visat sig fungera i allt från kontorsmiljöer, sjukhus och industrigolv till tekniskt komplexa byggprojekt.   Tillämpning av SAFE i en olycksdrabbad byggbransch Byggbranschen är en av de mest olycksdrabbade sektorerna i arbetslivet – trots tydliga regler, säkerhetsrutiner och återkommande utbildningsinsatser. Olyckor sker inte oftast inte på grund av brist på information, utan för att de säkra valen i stunden upplevs som mindre effektiva, mer tidskrävande eller svårare att genomföra. Det är sällan viljan som saknas – utan förutsättningarna, och tillräckliga förstärkare. När medarbetare avviker från instruktioner eller tar genvägar handlar det ofta om en logisk anpassning till arbetets struktur, kultur eller ledarskap. Om produktionsmått, kommunikation eller normer i praktiken premierar tempo framför säkerhet är det just de riskfyllda beteendena som får mest förstärkning. För att åstadkomma verklig förändring behöver man därför rikta blicken mot systemet – inte individen. Det är i detta sammanhang som SAFE-modellen blir särskilt relevant. Genom att identifiera vilka beteenden som faktiskt uppmuntras i vardagen – och vilka som inte gör det – går det att systematiskt bygga en säkerhetskultur som håller över tid. SAFE översätter forskning om beteende till praktiska, tillämpbara arbetssätt, och ger byggorganisationer ett ramverk för att översätta ambition till praktisk förändring.   Från lagkrav till konkret handling i byggprocessen I offentlig sektor har modellen använts för att förbättra samarbetet mellan yrkesgrupper med olika regelverk och ansvarsområden. Ett område där SAFE-modellen visat sig effektiv är exempelvis i arbetet med att öka följsamheten till lagstadgade processer inom byggsektorn. I ett större utvecklingsarbete i olika kommuner har modellen använts för att tydliggöra, förstärka och följa upp de beteenden som är avgörande för att Plan- och bygglagen (PBL) ska efterlevas i praktiken. Det handlade bland annat om att förbättra samspelet mellan byggnadsinspektörer, byggherrar och kontrollansvariga – med målet att höja kvaliteten i kontrollplaner och minska vanliga fel i byggprojekt. Utgångspunkten var att identifiera vilka beteenden hos inspektörer som i sin tur aktiverar och förstärker önskade beteenden hos byggherrar. Genom gemensamma analyser och workshops kartlades hinder, konsekvenser och förutsättningar – och en praktisk handlingsplan togs fram för att skapa de strukturer som krävdes för beteendeförändring. Arbetet vilade på centrala principer i OBM: att beteenden uppstår i ett sammanhang, att konsekvenser styr agerande, och att bestående förändring kräver nya sätt att förstärka det som fungerar. Genom mätning och kontinuerlig återkoppling kunde nyckelbeteenden följas upp, och förändringen drivas stegvis men stabilt. Redan efter några veckor uppmättes en tydlig förbättring med 30% ökad följsamhet till plan och bygglagen i 3 de kommuner arbetet genomfördes. Detta bidrar till en ökad kvalitet i fastställda kontrollplaner och I förlängningen minskade kostnader orsakat av fel, brister och skador i kommunens byggprojekt.   Erik Matton , grundare och vd Behaviour Design Group. Foto: Samuel Uneus Ett gemensamt språk för förändring Det som ofta saknas i förändringsarbete är ett gemensamt språk. Med OBM och SAFE blir det möjligt att tala konkret om vad som ska göras, varför det är svårt – och hur vi vet att det går åt rätt håll. I stället för att fastna i tyckanden eller åsikter om ”engagemang” eller ”motstånd” kan vi prata om observerbara beteenden, och hur vi stärker dem. Det är där SAFE gör skillnad. Genom att vara enkel, konkret och evidensbaserad fungerar modellen som en bro mellan strategi och vardag – mellan vad vi vill uppnå, och hur det faktiskt blir gjort.   Om Behaviour Design Group Behaviour Design Group grundades 2017 och består av Nordens främsta experter inom OBM & BBS. Teamet består av organisationspsykologer och beteendevetare som hjälper kunder att identifiera och förstärka positiva beteenden som bidrar till mer välmående och säkra arbetsplatser.

Alice Gardby och Clara Lönnheim tilldelas priset för bästa examensarbete i fastighetsrätt 2025 för sin studie om markåtkomst och kommuners beredskap vid klimatkriser. Samhällsbyggarnas pris för bästa examensarbete i fastighetsrätt går till Alice Gardby och Clara Lönnheim för deras examensarbete "Markåtkomst som en del av kommunal krisberedskap – En studie om kommuners möjligheter till markåtkomst vid klimatrelaterade krissituationer." Juryns motivering: Arbetet utmärker sig genom sin aktuella och samhällsviktiga problemställning, där författarna på ett insiktsfullt sätt analyserar kommuners rättsliga möjligheter att snabbt få tillgång till mark vid klimatrelaterade fredstida kriser. Genom en kombination av dokumentstudier och intervjuer med svenska kommuner visar uppsatsen på brister i nuvarande lagstiftning och identifierar behovet av reformer för att stärka kommunal krisberedskap. Författarna visar prov på juridisk skicklighet i sin granskning av existerande regelverk, såsom förfogandelagen och ransoneringslagen, och lyfter fram att frivilliga överenskommelser ofta är det enda praktiskt tillgängliga alternativet – vilket kan vara otillräckligt i akuta situationer. Uppsatsen bidrar därmed med viktiga insikter om hur rättssystemet kan utvecklas för att möta framtidens klimatutmaningar. Genom sin tydliga struktur, välformulerade analys och relevanta slutsatser är arbetet ett värdefullt bidrag till utvecklingen av fastighetsrätten i ett krisberedskapsperspektiv. Examensarbetet visar att dagens regelverk i stor utsträckning är anpassat för normala förhållanden eller för akuta räddningsinsatser, men lämnar luckor vid mer långvariga fredstida kriser. Genom analyser av lagstiftning och intervjuer med sju kommuner framkommer att rutiner och strategier för markåtkomst ofta saknas, vilket riskerar att fördröja nödvändiga åtgärder som evakueringsboenden, temporära anläggningar eller lagerplatser. Författarna pekar på behovet av tydligare och mer ändamålsenliga verktyg i lagstiftningen samt ökad samverkan mellan kommuner för att stärka beredskapen. Deras slutsats är att ett moderniserat regelverk och bättre planering kan ge kommunerna större handlingskraft när samhällsviktiga funktioner hotas av exempelvis översvämningar, bränder eller stormar. Med sin kombination av juridisk analys och praktiskt fokus på kommunernas arbete ger examensarbetet ett viktigt bidrag till utvecklingen av ett mer robust och klimatanpassat samhälle, något som nu uppmärksammas med priset för bästa examensarbete i fastighetsrätt. Varför valde ni att skriva om just detta? Vi valde ämnet då det är både intressant och högaktuellt. Genom examensarbetet fick vi djupdyka i två spännande ämnesområden, klimatförändringar och civil beredskap. Vi anser att båda dessa områden är av stor betydelse för kommunernas förmåga att hantera framtida utmaningar. Då våra frågeställningar inte tidigare studerats gav det oss också en möjlighet att bidra med ny kunskap. Vad betyder priset för er? Vi är såklart både glada och stolta över att tilldelas det här priset! Det ger oss ett väldigt fint avslut på våra studier och en positiv start i arbetslivet. Det är alltid kul när ens arbete uppskattas och vi är glada över att ämnet, som vi anser är högaktuellt och viktigt, lyfts och diskuteras. Examensarbetet är skrivet inom ramen för civilingenjörsutbildningen inom Samhällsbyggnad vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH. Lantmäteriet står för prissumman och författarna delar på 20 000 kronor. Priset delas ut under Samhällsbyggnadsdagarna 8-9 oktober som hålls på Stockholmsmässan i Stockholm. Jury 2025 Maria Tiricke, enhetschef fastighetsenheten, Naturvårdsverket Nils Fält, tekniskt råd, mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt Adam Falkenström, ägare, Middeshallen AB Alice Gardby Utbildning: Civilingenjörsprogrammet inom Samhällsbyggnad vid KTH Jobb: Projektledare Exploatering och Lantmäteri på Sweco Kontakt: http://linkedin.com/in/alice-gardby-90a881206 Clara Lönnheim Utbildning: Civilingenjörsprogrammet inom Samhällsbyggnad vid KTH Jobb: Junior projektingenjör på Trafikverket Kontakt: http://linkedin.com/in/clara-lönnheim-033b7311a Samhällsbyggarnas priser & utmärkelser: Årets samhällsbyggare  – branschens klarast lysande stjärna Clarence Morberg-priset   – årets unga inspiratör och samhällsbyggare Excellence in Civil Engineering  – storartade insatser inom ingenjörskonsten Bästa examensarbete fastighetsrätt   – delas ut i samarbete med Lantmäteriet Bästa examensarbete fastighetsekonomi   – delas ut av Samhällsbyggarnas sektion för fastighetsvärdering, SFF Bästa examensarbete hållbart samhällsbyggnande  – delas ut i samarbete med Per Fladvad, Olof Hulthén och Mats Textes Stiftelse - Structorstiftelsen

Open House Stockholm är festivalen första helgen i oktober, i hela Storstockholm och alltid gratis! Den 3–5 oktober är det dags för Open House Stockholm att arrangeras för tionde gången. Sedan premiären 2016 har festivalen bjudit in stockholmarna att upptäcka stadens arkitektur inifrån – från privata bostäder och forskningsmiljöer till kulturinstitutioner, kyrkor och kontorshus. Alltid med samma idé i grunden: att öppna dörrar som annars är stängda och skapa en bredare förståelse för hur vår stad formas. Festivalen är en del av det globala nätverket Open House Worldwide , som föddes i London 1992 och idag samlar över 60 städer runt om i världen. I Europa knyts festivalerna samman genom samarbetet Open House Europe , där gemensamma teman som hållbarhet, tillgänglighet och framtidens arv utforskas. Erfarenheter delas över nationsgränser, och volontärer får genom utbytesresor städerna emellan möjlighet att resa, utbyta idéer och ta med sig ny kunskap hem till sina egna städer. I Stockholm grundades festivalen av Samhällsbyggarna, Samhällsbyggnadslänken vid KTH , Stockholms Arkitektförening och Stockholms Byggnadsförening . Genom festivalen har det skapats en plattform som förenar akademi, bransch och allmänhet – och som ofta beskrivs som ett ”demokratins vardagsrum” där människor kan mötas i ögonhöjd och diskutera stadens framtid. Årets festival har temat Future Heritage  och ställer frågan: Vad lämnar vi efter oss till kommande generationer?  Under tre dagar fylls programmet   av visningar, samtal och möten som sätter fokus på hur vi kan vårda det vi redan har, samtidigt som vi bygger nytt. Efter tio år har Open House Stockholm blivit en självklar del av stadens kulturliv – och fortsätter att växa med samma ambition som vid starten: att visa att staden tillhör oss alla. Läs mer om Open House Stockholms historia

Pontus Flygring och Haukur Örn Valtýsson vinner Samhällsbyggarnas pris 2025 för bästa examensarbete i fastighetsekonomi med studien om urban krympning. Samhällsbyggarnas pris för bästa examensarbete i fastighetsekonomi går till Pontus Flygring och Haukur Örn Valtýsson för deras examensarbete ” Urban Shrinkage Effects in Swedish Municipalities - A Random Forest Approach” . Juryns motivering: Examensarbetet ”Urban Shrinkage Effects in Swedish Municipalities” behandlar en frågeställning som aktualiserats de senaste åren och som idag blir en allt viktigare faktor. Författarna angriper frågeställningen genom modellutveckling för att identifiera mönster och stödja beslutsfattande. Ett examensarbete som inte bara är välskrivet och ligger rätt i tiden utan som även utvecklar modeller för datadrivet beslutsfattande likväl som policyrekommendationer. I arbetet utvecklas två maskininlärningsmodeller, baserade på Random Forest-metoden, för att analysera och förutsäga förändringar i befolkningstal och bostadspriser i samtliga Sveriges 290 kommuner. Med hjälp av öppna data från SCB identifierar modellerna vilka demografiska, ekonomiska och bostadsrelaterade faktorer som har störst betydelse för urban krympning, och hur dessa samspelar på kommunnivå. Examensarbetet visar att även om modellerna har vissa begränsningar så kan de påvisa viktiga strukturella samband och belysa centrala indikatorer för befolkningsminskning och bostadsprisförändringar. Genom att använda ett datadrivet, maskininlärningsbaserat angreppssätt ger studien värdefulla insikter till planerare, beslutsfattare och aktörer inom fastighetssektorn om de mönster som präglar krympande kommuner. Arbetet tydliggör därmed det praktiska och analytiska värdet av maskininlärning för att hantera demografiska och marknadsdrivna förändringar i Sverige. Vad betyder det här priset för er? Superkul att vinna såklart, priset är en stor ära och en bekräftelse på det arbete vi lagt ner. Det känns fantastiskt att vårt examensarbete uppmärksammas även utanför programmet. Varför valde ni att skriva om just detta ämne? Minskande befolkningstillväxt är en fråga som fått allt större betydelse globalt de senaste åren. Vi såg tidigt att det här ämnet hade en tydlig koppling till samhällsbyggandet och genom att kombinera frågan med maskininlärning fick vi en spännande möjlighet att bidra med något nytt – och intresset för ämnet höll i sig under hela arbetet. Vinnande bidrag utses av Samhällsbyggarnas sektion för fastighetsvärdering (SFF). Författarna delar på prissumman 20 000 kronor. Priset delas ut under Samhällsbyggnadsdagarna 8-9 oktober som hålls på Stockholmsmässan i Stockholm. Jury 2025 Peter Palm (ordförande), Malmö universitet Lars Haag, Deutsche pfandbriefbank Daniel Roos, S:t Erik Markutveckling Pontus Flygring Utbildning: M.Sc . Real Estate and Construction Management på KTH Nuvarande jobb: Analyst på CBRE Investment Management Kontaktuppgifter: pontus.flygring@gmail.com Haukur Örn Valtýsson Utbildning: M.Sc . Real Estate and Construction Management på KTH Nuvarande jobb: Byggnadsarbetare Kontaktuppgifter: haukurvaltys@gmail.com Samhällsbyggarnas priser & utmärkelser: Årets samhällsbyggare – branschens klarast lysande stjärna Clarence Morberg-priset – årets unga inspiratör och samhällsbyggare Excellence in Civil Engineering – storartade insatser inom ingenjörskonsten Bästa examensarbete fastighetsrätt – delas ut i samarbete med Lantmäteriet Bästa examensarbete fastighetsekonomi – delas ut av Samhällsbyggarnas sektion för fastighetsvärdering, SFF Bästa examensarbete hållbart samhällsbyggnande – delas ut i samarbete med Per Fladvad, Olof Hulthén och Mats Textes Stiftelse - Structorstiftelsen

Tobias Olsson siar om en kraftigt förändrad arkitektbransch När Tobias Olsson tog över som förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter för tio år sedan var det högkonjunktur och branschen stod i full blom. Nu är läget ett annat. Arbetslösheten är större än på trettio år och prognoserna för närmaste framtiden ser inte särskilt ljusa ut. Trots att branschen går igenom ett stålbad, har han dock en stark vision av hur yrket ska anpassas till samtiden. –  Arkitekt är ett av världens äldsta yrken. Det kommer alltid att finnas kvar, även om rollen måste breddas, säger han. Text: Lo Bäcklinder | Foto: Rosie Alm I Sveriges Arkitekters lokaler på Östermalm i Stockholm flödar ljuset. Den väl genomtänkta belysningen gör sitt och de spröjsade fönstren fyller på med kraftfullt vårljus. Golvplankorna är så breda som golvplankor kan bli och de få möbler som inte är skrivbord sticker ut som öar i det öppna kontorslandskapet. En soffa i ljust, mjukt skinn och trä, långa randiga ullmattor i sobra färger och ärtgröna fåtöljer som ser ut att sväva i rummet – här lämnas varken form eller färg till slumpen.  Och så kommer förbundsdirektör Tobias Olsson med stora kliv genom lokalen. Han säger ”hej” med ett stort, varmt leende och sträcker fram en lika varm hand.  " Det redan byggda är vår primära resurs idag, det är en inställning som vi hittar hos de allra flesta arkitekter." Redan i sina första meningar berör han en av nutidens viktigaste arkitektoniska frågor. Han förklarar att det magnifika huset, där Sveriges Arkitekter har sitt kontor sedan 2009, är drygt 200 år gammalt och ursprungligen byggt som kasernbyggnad.  –      Det redan byggda är vår primära resurs idag, det är en inställning som vi hittar hos de allra flesta arkitekter. Måtten och materialen i gamla byggnader gör att de klarar att användas på många sätt under väldigt lång tid. Under en rask rundvandring pekar han ut detaljer och miljöer i huset som stärker tesen och låter sig tålmodigt fotograferas både bland boktravar och i vita valv.  Men så snart han har satt sig till rätta i en av de gröna fåtöljerna drar han djupt efter andan som för att landa ordentligt och hitta närvaro inför intervjun. Han berättar att det är avtalsrörelsens sista dag, med allt vad det innebär av anspänning, men konstaterar krasst att han inte kan göra mer just nu och därför lägger han tankarna på det åt sidan.  –      Efter att ha varit igenom en utmattning jobbar jag helt annorlunda och använder min energi på ett nytt sätt. Nu känner jag mig mer rustad för att sortera, prioritera och hålla mig professionellt distanserad, förklarar han utan omsvep och vidrör ett ämne som han ska återkomma till längre fram i intervjun. " Kanske kommer mitt intresse för städers arkitektur och planering från att ha växt upp i en miljö som bland annat hade Europas största rondell under en tid." Men först backar vi tillbaka till början. Vill du berätta lite om vem du är? – Jag är uppväxt i Karlskoga i en villamatta från 1970-talet, i en så kallad SCAFT-plan där alla möten mellan gångare och bilar skulle undvikas. Pappa jobbade på Bofors och mamma var sjuksköterska. Staden växte kraftigt under folkhemstiden och Socialdemokraterna hade i stort sett haft ensam majoritet sedan demokratin infördes. Samtidigt har orten präglats av den starka Boforsindustri, vilket gjort att ekonomin har varit god. Kanske kommer mitt intresse för städers arkitektur och planering från att ha växt upp i en miljö som bland annat hade Europas största rondell under en tid.  Redan under gymnasietiden skrev Tobias specialarbete om funktionalismen i Sverige och sedan dess har intresset för sambandet mellan politiken och arkitekturen utvecklats. – Just nu är det oroligt i samhället och många tittar mycket mer bakåt än vad vi har gjort tidigare och det finns en hel del konservativa strömningar även inom arkitekturen. Det är logiskt eftersom arkitekturen alltid har och alltid kommer spegla sin politiska samtid. Jag är övertygad om att vi kommer se fler byggnader i äldre stilar framöver. När Tobias tog studenten 1997 var världen vidöppen och känslan av att kunna resa och arbeta vart som helst var stark. Under flera år bodde han i städer som Wien, London, Paris och Phnom Penh, där han studerade eller försörjde sig genom olika typer av ströjobb. Allt ifrån att jobba på pub till att inventera Kambodjas modernistiska byggnadsarv, som medföljande till flickvännen som gjorde en fältstudie där. Tobias Olsson ser en ljus framtid - med en förändrad roll - för arkitektkåren. – Efter fransmännen och innan röda khmererna hade landet tio år av självständighet och byggde fantastiskt vackra byggnader. Bland annat många samhällsinstitutioner. Att kartlägga dessa var mitt roligaste jobb under åren utomlands och jag gjorde bland annat arkitekturvandringskartor som fortfarande finns att ladda ner.  Förutom att ha bott på många platser och i många länder har Tobias även bott i ett stort antal byggnadstyper. Han har lagt sin hatt i allt från Josef Frank-hus i Wien, till 1950-talsfastigheter ritade av Holger Blom på Södermalm, miljonprogramslägenheter i Skärholmen och i 1600-talsbyggnader i Gamla stan. Bara i Stockholm har han bott på säkert 15 adresser, men sedan ett par år är han bosatt i villa i Kärringstan i Enskede, med sambo och två barn. I PO Hallmans mästerliga stadsplan från 1920-talet har de landat i en bostad som erbjuder trädgård, vackra hantverksdetaljer, lekkamrater i grannhusen och cykelavstånd till jobbet. Hur ser din akademiska bakgrund ut? – Jag har alltid älskat att studera och har läst allt från retorik till konstvetenskap, kulturmiljövård och statsvetenskap, men min examen har jag från samhällsplanerarlinjen med inriktning mot kulturgeografi.   I vintras kom jag på att jag hade glömt ta ut min examen och då såg jag hur många kurser jag faktiskt har läst och blev själv förvånad.  Efter studierna jobbade Tobias på ungdomsorganisationen ”Jagvill habostad.nu ” där han var verksamhetschef. Därifrån tog han klivet till att arbeta med bostadsförsörjning och planering på Länsstyrelsen i Stockholm och sedan vidare till en tjänst som strateg hos landshövdingen. Under den tiden företrädde han även Miljöpartiet som fritidspolitiker i bland annat stadsbyggnadsnämnden. Nästa karriärsteg var som arkitekturpolitisk chef på Sveriges Arkitekter och därefter nuvarande tjänst som förbundsdirektör. I samband med det lämnade han alla sina politiska uppdrag för att kunna företräda organisationens alla medlemmar. Engagerad föreningsmänniska Att Tobias är en person som inte kan låta bli att engagera sig är tydligt, men efter att ha lagt sina politiska åtagandanden åt sidan investerar han numera sitt engagemang i mängder av olika föreningar. – Jag gillar grundidén med föreningar och är med i allt från Naturskyddsföreningen till föräldraföreningar i barnens skolor, Byggnadsvårdsföreningen och Majbrasans vänner där jag bor. Nyligen gick jag också med i Svenska kyrkan eftersom jag tycker att de gör så mycket bra och avlastar civilsamhället. Jag tycker dock att de borde ha ett medlemskap för dem som tror på skapelseberättelsen och ett för dem som bara står för värdegrunden, säger han med ett stort skratt och lägger till att hans vetenskapliga åskådning gör att han har svårt att tro på den kristna idéen om världens uppkomst. Förutom alla föreningsengagemang har Tobias också ett intresse som överskuggar det mesta. Det glittrar till lite extra i ögonen när han börjar prata om sin stora passion. – Jag älskar att gå på loppisar, det är min bästa återhämtning. Jag köper sjuka mängder gamla grejer, som jag samlar, lånar ut eller ger bort – jag är en riktig hoarder. I vårt hem har vi väldigt lite nytt och även om vi inte har så mycket föremål framme, så finns det hemliga rum i källaren där jag har hur mycket som helst.  De allra flesta fynden gör han i sina gamla hemtrakter runt Karlskoga. Efter en veckas vistelse där på sommaren har han med sig mängder med fina föremål hem till Stockholm. Då är också energin påfylld och han kan ta sig an jobbets utmaningar. Arkitekter har en tuff arbetsmarknad just nu, hur har situationen förändrats under de tio år som du varit förbundsdirektör? – När jag började var det högkonjunktur och branschen var glödhet. De som tog examen fick många gånger jobb redan innan de var färdiga med sin utbildning. Fokuset i byggandet har länge legat på nyproduktion av bostäder, staden och det urbana. Idag är läget annorlunda. Konjunkturen är dålig och arkitektbranschen har sin största kris på 30 år. Den har pågått i snart två år och vi ser inga tecken på att det vänder. " Utvecklingen har gått från högkonjunktur till kris, men även synen på det byggda har förändrats. " Tobias beskriver hur arbetslöshetssiffrorna började stiga under hösten 2023, men att förvarningarna kommit långt tidigare. Under de senaste tre åren har nyexaminerade arkitekter haft svårt att få jobb, även om siffrorna för just landskaps- och planeringsarkitekter fortfarande är under två procent. Byggnads– och inredningsarkitekter har dock svårt att få jobb som matchar deras utbildning. Som förbundsordförande representerar Tobias Olsson över 14 000 medlemmar i Sveriges Arkitekter. Fyra stora förändringsområden Faktorerna bakom förändringen i branschen delar Tobias in i fyra områden: konjunktur, klimat, demografi och digitalisering. – Utvecklingen har gått från högkonjunktur till kris, men även synen på det byggda har förändrats. Idag är det inte lika stor utsträckning det urbana som är norm, vilket säkert har med pandemin och möjligheten till distansarbete att göra. Oron i omvärlden har också påverkat i stor utsträckning. När det gäller klimatfrågan menar han att från att ha haft siktet inställt på en byggnads prestanda för tio år sedan, är det nu istället fokus på hur själva produktionen av fastigheterna ser ut. Regelverken och taxonomin genomgår en stor förändring och idag behöver den som bygger förhålla sig till allehanda gränsvärden och klimat- och miljömål. Detta gör materialen dyrare vilket i sin tur driver förändring. Tobias tycker dock att materialen har varit alldeles för billiga och att det faktum att 30 procent av allt nytt byggmaterial fortfarande blir avfall på byggena, är ett förfärligt slöseri med resurser.  – Arkitekterna har befunnit sig i en fossil parentes under de senaste hundra åren där nyproduktion har svaret på alla nya behov, men nu ser vi att de går tillbaka till mer klassiska arkitekturuppgifter som att ha fokus på det redan byggda, förvalta och utveckla, bygga till och bygga om.  Demografin är ytterligare ett av de stora förändringsområdena, menar han. Från att ha hanterat två SL-bussar med nyinflyttade om dagen i Stockholm och allt som följer i dess spår, såsom bostadsbrist och behov av skolor och idrottshallar, är sammansättningen av befolkningen annorlunda idag. På många håll i landet finns ett förskoleöverskott, vilket med tiden också kommer betyda att inte heller skolor och andra samhällsfastigheter behövs i lika stor utsträckning.  – Det mest aktuella problemet för allmännyttan i landet idag är att de har stora vakanser i många städer, det hade man inte förutspått för några år sedan, säger Tobias.  Det sista området där det skett stora förändringar handlar om digitalisering. Den artificiella intelligensen har redan tagit över och förenklat många arbetsuppgifter på arkitektkontoren. Renderingar och många andra beräkningar görs idag med hjälp av AI.  Men den sammantagna stora samhällsförändringen som påverkar branschen, menar Tobias, är att samhället har börjat landa i tanken att man i första hand ska återanvända hela byggnader och i andra hand återbruka material. – Vi kallar det inte längre för att riva hus. Montera ner kan man behöva göra, men det redan byggda är den primära resursen. Idag är arkitektens roll i stor utsträckning kopplad till det cirkulära och klimatet. Det är inom ombyggnadsarkitektur som marknaden kommer finnas framöver.  "När vi har undersökt hur våra medlemmar ser på yrkets framtid, visar det sig att i princip alla tänker sig att arkitektrollen är i kraftig förändring." Detta leder till att man behöver lägga tyngdpunkten framöver på att bygga fastigheter i hållbara material som kan användas på olika sätt över tid.  Flerhundraåriga byggnader, som den Tobias har sin arbetsplats i, är dock lättare att återbruka. Även om den är byggd som ett logement, kan den bli till vad som helst. Den generösa takhöjden, de flexibla måtten och den goda kvaliteten i byggnadsdetaljerna öppnar upp för många olika användningsområden och anpassningar. Betyder den nuvarande kampen om arkitektjobben att det utbildas för många arkitekter? – Det är svårt att säga. Det började 717 nya arkitekter i höstas på skolorna i Sverige. Vissa skolor ökade sitt intag, dock mot våra rekommendationer. I våra framtidsprognoser för hur det ser ut om fem år, bedömer vi att det är fortsatt hård konkurrens om jobben för arkitekter och inredningsarkitekter, men lagom för dem som jobbar med landskap och planering.  Tobias tror inte att den nuvarande krisen kommer vända, på det sätt som kriser har gjort tidigare. Istället förutspår han en kraftigt förändrad arkitektroll och arbetsmarknad. Från att i huvudsak ha jobbat som konsulter på arkitektkontor, tror han att framtidens arkitekter i större utsträckning kommer att vara anställda hos beställare, fastighetsägare, byggherrar eller kommuner. Den utvecklingen har redan pågått en tid, men inom ett par år tror han att omställningen har gått ännu längre.  Han förklarar att dagens arkitektstudenter behöver justera sin bild av att de ska arbeta som ritande arkitekter på kontor, och istället söka sig till andra roller. Likaså menar han att arkitektbyråerna behöver anstränga sig för att hitta nya affärer och andra aktörer behöver förstå varför det är en bra idé att anställa en arkitekt. – När det gäller jobben inom till exempel kommuner, staten, förvaltarleden eller som beställarstöd hos byggherrarna, där har arkitekterna inte riktigt räckt till tidigare, men nu är det bra att söka sig dit. Idag tjänar arkitekten dessutom mer i en kommun än i privat sektor.  Om man ska skåda en ljusare arbetsmarknad, hur långt fram tror du man behöver titta? – Jag hoppas att vi inom ett par år har en tydligare bild av vart arkitektrollen är på väg, men jag tror att det tar längre tid än så innan vi hittat en jämvikt. När vi har undersökt hur våra medlemmar ser på yrkets framtid, visar det sig att i princip alla tänker sig att arkitektrollen är i kraftig förändring.  Och när vi frågar hur de vill jobba i framtiden är det primära svaret ”inte som konsult”. Många är trötta på att jobba så hårt som de gjort under den långa högkonjunkturen. Har du några goda råd till den som tar sin examen idag? – Jag är ute på en sådan föreläsningsturné just nu och försöker träffa studenter så ofta jag kan. Rådet är att bredda sitt synfält för vad man kan jobba med som arkitekt, att titta på förvaltarled och beställarled och kolla var investeringarna sker i samhället. Det är också mycket lättare att få jobb i norra Sverige eller utanför de största städerna.  För att stötta sina medlemmar arrangerar förbundet bland annat nätverksträffar, gratiskurser och lyfter goda, kreativa förebilder i sina olika kanaler. – Till syvende och sist är det dock så att jobben inte finns där, det är vårt stora magont. Vi har också en inkomstförsäkring för dem som blir arbetslösa. Det är en väldigt bra medlemsförmån, men den kostar oss enorma summor och gör förbundet mer sårbart. Just nu har vi ett mångmiljonunderskott varje år och måste prioritera bort mycket som vi skulle vilja göra.  Det låter som en tuff jobbsituation!  – Som tur var gick jag in i en utmattning innan krisen började. Det hände för tre år sedan och jag tror att det var en pandemieffekt av att jobba hemma med bara min dator, två små barn och en total husrenovering och inte ha någon tid för återhämtning. Efter utmattningen jobbar jag helt annorlunda och har lärt mig att använda min energi på ett annat sätt. Jag har blivit mycket bättre på att förhålla mig och sorterar enklare mellan vad jag kan påverka och inte. Hur är du som ledare? – Jag vet ju hur jag vill vara, men det är inte lätt att se själv om jag når upp till det. Däremot har jag under min rehabilitering kommit fram till att jag inte ska försöka gå in i en chefsroll som inte är jag. Jag har visserligen ett stort ansvar och måste ta beslut och leda verksamheten, men i övrigt är jag den jag är och försöker vara så empatiskt som möjligt som ledare och gillar att jobba värderings- och idédrivet. Han förklarar att han visserligen har många idéer, men att han gärna fattar beslut tillsammans med sina kollegor som är duktigare på sina specifika områden. Att han gärna vill ha insyn i detaljer ser han dock som en av sina svagheter och tycker att det är utmanande att ”sitta på händerna” när han inte kan erbjuda medlemmarna de insatser som han skulle vilja i en svår tid. – Som tur är så har vi nära 800 förtroendevalda, det är styrkan i en sådan här organisation. Bland dem pågår ett otroligt arbete och det är enormt mycket som sker hela tiden ute i verksamheten. Vilket avtryck vill du ha gjort när det är dags att lämna över stafettpinnen i framtiden? – När jag började min tjänst var det lätt att göra avtryck och det fanns många lågt hängande frukter. Vi hittade på mycket roligt och vår medlemsökning låg i topp bland Sacoförbunden år efter år. Nu är vi ett tuffare läge och utifrån det hoppas jag på att skapa så bra förutsättningar som möjligt för arkitekterna i den här svåra omställningen.  Idag har förbundet en hög organisationsgrad och nästan 90 procent av de potentiella medlemmarna är anslutna, vilket Tobias tror är de högsta siffrorna i världen. Under hans tid har medlemsantalet ökat från 11 000 medlemmar till 14 000. En lång intervju närmar sig sitt slut och som en sista sammanfattning slår Tobias fast såväl sina egna och organisationens begränsningar som det som han ser som branschens största tillgång. – Varken jag eller förbundet kan vända konjunkturen och vi kan inte heller skaffa fram jobb. Även om jag känner att jag inte kan göra nog, så vet jag att arkitekter är ett kreativt gäng och som sagt: jag tror på en ljus framtid.    Fakta: Namn  Tobias Olsson Ålder  46 Utbildning  Fil. Kand. kulturgeografi, Samhällsplanerarlinjen SU  Jobb  Förbundsdirektör Sveriges Arkitekter Intressen  Arkitektur, politik, byggnadsvård, fjällen alla säsonger och tälta!   Tobias Olssons fem arkitekturfavoriter: Värmlands museum,  inte minst Nyréns tillbyggnad Vasamuseet  i Stockholm. En nutida klassiker och den yngsta byggnad att bli föreslagen till byggnadsminne. Trädgårdsföreningen  i Göteborg En av Europas bäst bevarade 1800-talsparker, med ett vackert palmhus och rosträdgård. Sveriges första park som blivit byggnadsminne. Torget i Karlskrona . Enda stället i Sverige där man från en viss vinkel kan låtsas att det är ett italienskt torg. Restaurang Solen  i Slakthusområdet i Stockholm. En härlig interiör i en härlig kontext

Illustration: Fredrik Swahn Detta rättsfallsreferat behandlar två domar från år  2024, MÖD F 5327-23 och MÖD F 11116-22, gällande vinstfördelning . I dessa båda domar påstås det  att det är genomsnittsvärdeprincipen som används, men är det verkligen så? Genomsnittsvärdeprincipen (GVP) används vid tombildning, dvs när det ska bildas fastigheter för bebyggelse där grundtanken är att alla kvadratmetrar är lika viktiga. Värdet som fördelas är marknadsvärdet, men ett råtomtmarksvärde. GVP är en indirekt vinstfördelningsprincip, detta då den fördelar vinsten utan att känna till vinsten.  GVP ger en ersättning som innehåller marknadsvärdeminskning plus del av vinsten. Ersättningen enligt GVP kan behöva jämkas (FBL 5:11) om ersättningen hamnar utanför likvidintervallet, dvs om ersättningen blir större än marknadsvärdeökningen eller om ersättningen blir mindre än marknadsvärdeminingen. Ersättningen jämkas i så fall ner till marknadsvärdeökningen eller upp till marknadsvärdeminskningen för att undvika förlust. Vid jämkning går hela vinsten till en part. I många fall går det relativt enkelt att konstatera att ersättningen hamnar inom likvidintervallet utan att bestämma marknadsvärdeökningen eller marknadsvärdeminskningen. GVP är en enkel och förutsägbar vinstfördelningsprincip. I MÖD F 11116-22 gällde det upphävande av en gemensamhetsanläggning (ga) som en del av genomförandet ny detaljplan som möjliggjorde bebyggelse på parkeringen. Lantmäterimyndigheten (LM) bestämde ersättningen genom att först bestämma vinsten  till 64,2 milj kr. Ersättningen bestämdes sedan till 75% för parkeringen och 20% för grönytor till delägarna. Mark- och miljödomstolen (MMD) delade vinsten genom vinstfördelningsprincipen likadelning, dvs 50/50. MÖD använde istället GVP då byggrätt frigörs och hänvisade till MÖD 2015:10 (Arkadfallet). MÖD sa också att GVP måste justeras för att ge ett rimligt resultat. MÖD bestämde ersättningen för parkeringen till 50 % av vinsten . LM:s sakkunnige värderare eller LM kallade det  GVP (så inte heller MMD men de valde ju en annan vinstfördelningsprincip). Min tolkning är att det inte är GVP utan snarare en ny vinstfördelningsprincip: ”efter grad marken varit ianspråktagen av rättigheten” (eller kanske en variant vinstfördelningsprincipen efter värdeförändring). I MÖD F 5327-23 gällde det en marköverföring utanför detaljplan. En exploatör hade byggt en gc-väg som behövdes för bostadsbyggande inom detaljplan en bit bort (det var en del av exploateringsavtalet med kommunen). LM bestämde ersättningen som ett tomtbildningsfall för bostäder enligt GVP men gjorde en justering och sänkte ersättningen. Justeringen var en reducering till 30% av det genomsnittliga marknadsvärdet . MMD bytte vinstfördelningsprincip till ersättning med råge. MMD utgick från ett industrimarksvärde och bedömde att avstående fastighets marknadsvärdeminskning var en tredjedel av industrivärdet. Ersättningen bestämde MMD till dubbla marknadsvärdeminskningen. MÖD bytte tillbaka till GVP men justerade ersättningen till 20% istället för 30%. Justeringen motiverades med att det är utanför detaljplan och att det delvis var en befintlig ga-väg. Justeringen är något främmande för GVP, eftersom enkelheten och förutsägbarheten helt försvinner. Notera att justeringen skedde inom likvidintervallet, en ” big no-no” gällande GVP. Det var alltså en GVP fram till justeringen, men var kom justeringen ifrån? Kombinerar man två olika värderingsmetoder? (GVP och marginalvärde) I MÖD 2015:10 (Arkadfallet) gällde det ersättningen för ett upphävt servitut som frigjorde byggrätt med GVP. LM hade använt vinstfördelningsprincipen efter värdeförändring och MMD hade använt vinstfördelningsprincipen likadelning. MÖD bytte till GVP och utgick från marknadsvärdet (kr/kvm BTA) men uttalade bla att en justering behövde göras eftersom servitutet inte fullt ut motsvarar äganderätt. Exakt hur stor justeringen blev fick vi aldrig veta av processuella skäl men i en tidigare hovrättsdom som MÖD hänvisar till, där drog man av en tredjedel. Avdraget sker enligt mig på det ingående värdet, dvs avdraget sker inte på slutet (där kan man bara jämka). Den stora frågan är om avdraget gäller åt andra hållet, dvs när servitut bildas? En svindlande tanke. GVP har fått en utökad användning både i praktiken och i praxis. Men den utökningen har inte skett utan problem och missuppfattningar. Här vill jag slå ett slag för vinstfördelningsprincip som är särskilt framtagen för servitut, efter värdeförändring, använd den. Enligt MÖD 2015:10 är det praxis, dvs huvudmetoden. Slutligen: Om det inte är GVP kalla det inte för GVP (har du en ny princip så passa på och döp den). GVP utgår inte från vinsten utan från marknadsvärdet (det gör livet enklare). Möjligheten att göra justeringar/modifieringar av GVP är ytterst begränsad (byt metod istället).   Fredrik Warnquist Universitetsadjunkt Fastighetsvetenskap Lunds Tekniska Högskola, LTH

– nya krav i AB 25 och ABPU Efter mer än 20 år har Allmänna bestämmelser (AB) uppdaterats, och AB 25 och ABPU innehåller flera betydande förändringar. En av de mest framträdande aspekterna i det nya regelverket är vikten av informationssäkerhet. Vi har träffat två experter på området, Rikard Espling och Javier Carriazo från Sally – Your Security Ally, för att diskutera vad dessa förändringar innebär för branschen och hur vi kan stärka vårt digitala skydd. Både Rikard och Javier har länge arbetat med frågor kring digitalisering och säkerhet inom samhällsbyggnadssektorn. Med nya krav på informationshantering i AB 25 ser de en möjlighet att stärka branschens samarbete kring digital säkerhet. – Det vi ser i det nya regelverket är en tydlig markering att informationssäkerhet inte längre är en isolerad IT-fråga, utan något som måste genomsyra hela projektverksamheten, säger Rikard Espling. I de nya bestämmelserna framgår det att kvalitet, miljö och arbetsmiljö nu kompletteras med ett fjärde område – informationshantering och informationssäkerhet. Detta betyder att alla aktörer i bygg- och anläggningsprojekt kommer att behöva ha en plan för hur de hanterar känslig digital information och skyddar sig mot cyberhot. – Det är en naturlig utveckling, men också en nödvändig sådan, fortsätter Javier Carriazo. Vi har sett en kraftig ökning av cyberattacker, inte minst riktade mot samhällskritisk infrastruktur. I takt med att vi digitaliserar mer av vår projekthantering måste vi också förstå riskerna och arbeta systematiskt för att minimera dem. Cyberhoten ökar – och kan slå mot hela branschen Under de senaste åren har vi sett en lavinartad ökning av cyberattacker. Stora europeiska företag har blivit offer för avancerade attacker där känslig information har läckt ut och använts för utpressning. Vad som är särskilt oroande är att många av dessa företag redan har välutvecklade cybersäkerhetslösningar, stora säkerhetsbudgetar och interna experter på området. Trots detta har angriparna lyckats ta sig in. En gemensam nämnare i flera attacker har varit den mänskliga faktorn och leveranskedjan. – Vi ser gång på gång att social ingenjörskonst används för att lura anställda att öppna skadliga filer eller dela känslig information, förklarar Javier. Det spelar ingen roll hur avancerad en teknisk lösning är om en användare ovetande öppnar en dörr för angriparna. Ett annat stort problem är hur säkerhet hanteras i leverantörskedjan. Många företag skickar ut säkerhetsfrågeformulär till sina underleverantörer en gång per år – men det räcker inte. – Vi måste arbeta systematiskt och löpande med säkerhet, och vi måste samarbeta inom branschen för att minska riskerna, menar Rikard. Det är här initiativ som Sally kommer in i bilden. Sally – ett samarbetsinitiativ för bättre digital säkerhet För att möta dessa utmaningar har Rikard och Javier varit delaktiga i utvecklingen av Sally – ett initiativ för att stärka cybersäkerheten i byggbranschen. Namnet kommer från ”Security Ally” och är tänkt att vara en plattform där branschens aktörer kan samverka för att minska digitala risker. – Vi insåg att vi behövde en metodik och ett ramverk för att hjälpa företag att höja sin digitala säkerhetsnivå, utan att det skulle kräva enorma konsultbudgetar, säger Rikard. Sally bygger på tre grundpelare: Digital övervakning av leverantörskedjan  – Genom att kontinuerligt analysera säkerhetsrisker i leverantörsled kan företag minska sin exponering för cyberhot. Säkerhetsutbildning och förändringsledning  – Genom att använda AI och maskininlärning kan vi skapa skräddarsydda utbildningar som stärker medarbetares medvetenhet om digitala hot. Samverkan och erfarenhetsutbyte  – Branschaktörer kan dela insikter och bästa praxis för att tillsammans stärka säkerheten. – Det handlar om att göra säkerhet till en naturlig del av projekthanteringen, precis som vi gör med kvalitet och arbetsmiljö, säger Javier. Vi måste sluta se cybersäkerhet som en IT-fråga och börja behandla det som en affärskritisk fråga. Vad behöver branschen göra nu? Med AB 25 och ABPU:s kommande införande står bygg- och anläggningsbranschen inför en viktig förändring. Digital säkerhet måste få högre prioritet, och det krävs både tekniska lösningar och en förändrad attityd till säkerhetsfrågor. – Mitt råd till alla företag är att börja nu, säger Rikard. Se över hur ni hanterar digital information, utbilda personalen och börja samarbeta med era leverantörer kring säkerhetsfrågor. Javier håller med: – Digitalisering ger oss fantastiska möjligheter, men också nya risker. Vi kan inte längre blunda för att cyberhoten ökar. Vi måste agera tillsammans och skapa en säker digital miljö för hela branschen. Frågan om informationssäkerhet är alltså inte bara något för IT-avdelningar – det är en strategisk fråga för hela samhällsbyggnadssektorn. Och med rätt angreppssätt kan vi tillsammans skapa en mer motståndskraftig och säker bransch. Javier Carriazo Rikard Espling Vad är AB 25 och ABPU? AB 25 och ABPU är de senaste versionerna av Allmänna bestämmelser för bygg- och anläggningsprojekt i Sverige. De syftar till att förbättra samverkan, effektivitet och transparens i byggprocessen och innehåller nu även krav på informationssäkerhet. Remisstiden för förslagen gick ut sista februari och de slutgiltiga versionerna väntas träda i kraft inom kort. Sally – Your Security Ally Sally – Your Security Ally har uppkommit efter genomfört projekt för Smart Built Environment och Formas. Det var en del av utlysningen Smart Built Environment: Digitalisering och industrialisering för ett hållbart samhällsbyggande 2019. Då hette projektet ”Cybersäkerhet för digitala processer i samhällsbyggnadssektorn” och koordinerades av KRESP Projektledning med Rikard Espling i spetsen och hade bland annat KTH Centrum för Byggeffektivitet som partner. Det pågick mellan 2019-2020 och sedan har Rikard Espling och Javier Carriazo arbetat vidare och det är så Sally – Your Security Ally blev till. Text: Ellen Norman Illustration: Fredrik Swahn

- Mikael Lilje om Lantmäteriets internationella verksamhet Lantmäteriets internationella verksamhet leds av Mikael Lilje. Han har också sedan flera år en central roll i den samverkan som bedrivs inom ramen för den internationella lantmätarorganisationen FIG där Samhällsbyggarna är den svenska medlemmen. Internationell samverkan bygger på att skapa och vidmakthålla långsiktiga relationer och att arbeta med att få till stånd stabila organisationer och system. Internationell samverkan är dessutom en förutsättning för en myndighet som Lantmäteriet att kunna nå de mål som myndigheten har samt i många fall också representera Sverige.  De senaste årens politiska och ekonomiska förändringar har dock inneburit stora förändringar i förutsättningarna för verksamheten. Text: Ulf Sandgren När Mikael Lilje inte är ute på internationella uppdrag så har han sin hemvist i Lantmäteriets huvudkontor i Gävle. Det är nu ganska precis 50 år sedan huvudkontoret, som då hette Statens Lantmäteriverk, utlokaliserades från Stockholm. Ett år tidigare, den 1 juli 1974, hade dåvarande Kungliga lantmäteristyrelsen och Rikets Allmänna kartverk slagits samman och fått Sten Wickbom som ny generaldirektör. Din far Boo Lilje var lantmätare så det var väl ett naturligt val att du utbildade dig till lantmätare? Nej, inte direkt. Min far arbetade med fastighetsbildning och blev senare överlantmätare. Jag såg mest att han höll på med en massa pappersarbete, som inte lockade mig. Däremot lockade civilingenjörsutbildningen Väg- och Vatten mig tidigt. Jag sökte och kom in vid Lunds Tekniska Högskola och började mina högskolestudier 1987. Jag blev samtidigt intresserad av vattenresursfrågor och noterade att den inriktningen på Väg- och Vattenutbildningarna var mer utvecklad vid Chalmers Tekniska Högskola. Det visade sig dock att de inte ville godkänna de kurser som jag redan genomfört i Lund, utan jag skulle få börja om på ruta ett. Då dök KTH och Lantmäterilinjen upp som ett mer intressant alternativ. Mikael Lilje. Foto: FIG Då jag först hoppade av påbörjad värnplikt direkt efter gymnasietiden för att söka vapenfri tjänst istället så hade jag fått möjlighet att arbeta som ”pinnpojke” vid Växjö Lantmäteridistrikt. Det var lärorikt och jag fick se den mer tekniska inriktningen på lantmätaryrket. Bytet till Stockholm och KTH var dessutom mycket smidigt då jag fick jag tillgodoräkna mig många grundkurser i matematik m.fl. ämnen från mina två år i Lund och jag fick börja på lantmäteriprogrammets årskurs två. Jag påbörjade mina studier på KTH hösten 1990 och tog min examen i december 1993. Examensarbetet genomfördes i Dar es-Salaam, Tanzania, med två studiekamrater. Så nej, det var inget naturligt val från början, men det känns som att det blev väldigt bra till slut. Men som ung bodde du med familjen i tre år i Zambia. Det måste väl ända ha påverkat ditt intresse för internationell verksamhet? Ja, absolut har min uppväxt påverkat mig. Min far tog ett Sida-finansierat uppdrag i Zambia under 1971 – 74. Det handlade om att utveckla hållbara jordbruk, vilket naturligtvis inkluderade landfrågor men också säkerställande av bevattning, vägar och annan nödvändig infrastruktur. Han tog med sig hela familjen (min mor, jag och mina två systrar). Det är nu efteråt intressant att förstå vilka enkla villkor vi åkte ner med. En av de första utmaningarna för honom var att bestämma var i Zambia vi skulle bo. Han behövde också själv definiera uppdraget. Tanken var att vi skulle vara i Zambia under två år, men det förlängdes så sammanlagt stannade familjen i tre år. "Mycket av känslorna av att vistas i en främmande miljö har följt mig genom livet." Jag var ju då bara ett barn (fyra år när vi reste ner och sju år när vi åkte hem), men mycket av känslorna av att vistas i en främmande miljö har följt mig genom livet. I min nuvarande tjänst har jag haft förmånen att få besöka Zambia igen och för några år sedan även kunnat passera förbi vårt hus i Kabwe. Det var ett känslomässigt, men fint ögonblick och jag kände igen huset direkt. Efter examen började du inom Lantmäteriet? Ja, efter examen började jag i januari 1994 på Lantmäteriets huvudkontor i en grupp som arbetade med att utveckla den digitala registerkartan. Jag hamnade med ett antal unga, kompetenta och hängivna personer. Vi hade kul på jobbet och vi kände att vi bidrog till en viktig utveckling. Men, redan efter ett år (i januari 1995) flyttade jag till den geodetiska enheten. I grund och botten var det detta område som lockade mig mest. Enheten leddes av Clas-Göran Persson och på enheten fanns även Jean-Marie Becker. Han var en fransk lantmätare, som hade hamnat i Sverige på grund av kärlek. Han var oerhört innovativ och ledde utvecklingen av teknik inom mätningsområdet, främst motoriserad avvägning och tröghetsnavigering. Jean-Marie var också engagerad i flera former av internationell verksamhet, både i samarbeten inom ramen för olika internationella föreningar och i konkreta utvecklingsprojekt. Han svängde snabbt i språket mellan franska, tyska (hans modersmål från uppväxten i Alsace), engelska och svenska. Det var också Jean-Marie som förde in mig i de internationella sammanhangen med start i FIG (International Federation of Surveyors). Jag har haft olika roller i FIG sedan 1998. Jean-Marie var kommissionsordförande i FIG mellan 1998 och 2001 och han behövde en sekreterare och frågade mig. Jag tackade ja utan att egentligen veta vad det var för organisation. Bron över Victoriafallen mellan Zambia och Zimbabwe. Foto: Ulf Sandgren Vi återkommer lite senare till FIG och den övriga internationella verksamheten. Men först kan du väl kort berätta om andra tjänster som du har haft inom Lantmäteriet Jag arbetade med geodetisk utveckling från januari 1995 till juni 2001. Därefter blev jag sektionschef på den geodetiska enheten med särskilt ansvar för geodetiska referenssystem. Från december 2009 till juli 2019 var jag chef för den geodetiska enheten. Därefter har jag varit chef för Lantmäteriets internationella enhet. Åren på den geodetiska enheten inföll under en period när mätningsverksamheten utvecklades oerhört snabbt. Den satellitbaserade positioneringstekniken revolutionerade mätningstekniken. Först på plats kom Global Positioning System, GPS, men i början kunde man bara använda systemet några timmar om dagen och med en noggrannhet på några meter. Efterhand byggdes GPS ut med fler satelliter samtidigt som Lantmäteriet byggde upp ett nät av referensstationer, vilket har lett till att man kan mäta i realtid med millimeternoggrannhet. GPS kompletterades med det ryska Glonass, kinesiska Beidou och europeiska Galileo. En mycket begränsad användning har utvecklats till cm-mätning i realtid. Detta har också ställt höga krav på våra koordinat- och höjdsystem och mycket mer än så. Geodesin utvecklades, lite slarvigt uttryckt, från en vetenskap för några få till vardagen för alla. Omfattande tjänsteexport   Den internationella enheten har både ansvar för att utveckla och samordna tjänsteexporten och för att hålla samman Lantmäteriets medverkan i olika internationella organisationer. Tidigare låg det mesta av tjänsteexporten på Swedesurvey. Som statligt bolag under de sista åren så lades det dock ner för några år sedan. Tjänsteexporten har införlivats i Lantmäteriet under de senaste 15 åren och det finns en ramöverenskommelse med Sida om detta. Ett huvudområde för tjänsteexporten under många år var att bidra till att bygga upp effektiv fastighetsadministration med lagstiftning och system för fastighetsregister och registerkartor. Det blev en riktig boom i den verksamheten efter Sovjetunionens fall och Swedesurvey/Lantmäteriet kom att arbete i många länder, inklusive Ryssland, Ukraina, Belarus, Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Tadjikistan m.fl. länder. Min far, Boo Lilje, var för övrigt projektledare under många år för insatserna i Ukraina. Han brann verkligen för uppgiften och kände att han och medarbetarna fick stort gensvar från sina ukrainska samarbetspartners. Han skulle ha varit mycket bedrövad om han levt idag och sett hur illa Ukraina har blivit behandlat av Ryssland. Möte med andra kulturer. Foto: Ulf Sandgren Lantmäteriets nuvarande tjänsteexport är en del av Sveriges biståndspolitik. Vi har idag bara projekt finansierade av Sida och detta är viktigt för mig. Vår tjänsteexport ska fullt ut stå i samklang med vad Sverige vill åstadkomma när det gäller att stödja utvecklingsländer. Under de senaste åren har vi dessutom valt att fokusera på Afrika och Balkan. Serbien och Bosnien-Hercegovina är två länder som vi arbetat mycket med bland annat för att stötta deras önskan om att bli EU-medlemmar. I Afrika är vi just nu starkt involverade i Rwanda och Liberia. Två helt olika länder med olika förutsättningar. Här kan vi bidra med i stort sett allt. Jag var själv alldeles nyligen i Liberia där vi samarbetar med Liberia Land Authority. En höjdpunkt under min vistelse var utdelningen av lagfarter till en by långt ute på landsbygden. Något så självklart i Sverige är långtifrån självklart i Liberia. Kunskapsnivån bland medborgarna om deras möjligheter och rättigheter är låg så om vi kan bidra till ett tryggare liv så har vi åstadkommit mycket. Ett område där Lantmäteriet har varit drivande gäller kvinnors rätt till mark. I många länder är det fortfarande så att om mannen dör så ärver hans släktingar gården och hustrun blir helt utan äganderätt och hennes framtid bestäms av mannans släktingar.Andra områden som är viktiga i flera av våra projekt är massvärdering av fastigheter och utveckling av den geodetiska infrastrukturen. I princip hela Lantmäteriets kärnverksamhet är inkluderat i alla projekt och många gånger behöver vi även komplettera med kompetens inom t.ex. översiktsplanering and detaljplanehandläggning. "Det är i mötet mellan människor med olika kompetenser som insikter och nytänkande skapas." Sammantaget har dock volymen på tjänsteexporten gått ner från att ha legat på 120 miljoner kronor per år för några år sedan när Swedesurvey var som mest aktiva till omkring hälften idag. Vi skulle vilja ha fler projekt, men det är svårt att hitta rätt kompetens och personer som är beredda att flytta utomlands och arbeta som projektledare under ett antal år. Det har skett en stor förändring i förväntningarna hos utlandsstationerade. När mina föräldrar tog med oss tre barn för 50 år sedan och for ner till Zambia fick de ordna allt praktiskt kring boende m.m. på plats. De hade inte heller några fria hemresor, utan vi stannade i Zambia utan avbrott i tre år. Idag förväntar de som blir tillfrågade om en tjänstgöring utomlands oftast att allt ska vara ordnat innan med bostad och skolor och att man garanteras bra villkor och ett antal fria hemresor. Lantmäteriet är också medlem i flera internationella organisationer och där din roll är att samordna insatserna? Ja, i vissa organ företräder Lantmäteriet den svenska staten. Det gäller t.ex. arbeten inom EU och FN. FN bedriver sedan ett antal år ett omfattande arbete med att samordna innehållet i geodata över hela världen som underlag för insatser inom olika områden, t.ex. miljöanalyser och räddningsinsatser. FN bedriver också arbeten inom ortnamnsområdet, bl.a. för att garantera att ortnamn också tar hänsyn till minoritetsfolken intressen. Lantmäteriet har arrangerat olika möten inom ramen för FN genom åren, bland annat om kvinnors rätt till mark. I andra sammanhang är Lantmäteriet medlem i en internationell sammanslutning. Det gäller t.ex. EuroGeographics som är den europeiska samarbetsorganisationen för nationella lantmäterimyndigheter. Ett viktigt samarbete sker också mellan de nordiska lantmäteriorganen. Vi är tillräckligt lika för att fullt ut kunna förstå varandras verksamheter, men också tillräckligt olika för att kunna dra lärdom av varandra. Sedan finns det internationella sammanslutningar där en svensk organisation är medlem och där Lantmäteriet ställer upp med resurser. Ett exempel på detta är International Standards Institution, ISO, som under flera år bedrivit ett omfattande arbete med standardisering inom geodataområdet. Där är SIS svensk medlem, medan Lantmäteriet ställer upp med resurser. Mikael utanför sitt gamla hus i Kabwe. Foto: Stefan Svensson Ett annat exempel är den internationella lantmätarunionen, FIG, där Samhällsbyggarna numera är svensk medlem. FIG grundades redan 1878 i Paris och har idag medlemmar från i princip hela världen. Verksamheten bedrivs inom ett antal kommissioner och särskilda arbetsgrupper. Själv har jag varit aktiv inom FIG sedan 1998, främst inom kommissionen för geodesi. Jag var också vicepresident för hela FIG åren 2017 – 2024. Detta engagemang har gett mig personligen otroligt mycket i form av kunskap, insikt och nätverk. Jag är övertygad om att en del av detta även har bidragit till Lantmäteriets utveckling och därmed också till sektorns utveckling. Mitt och mina medarbetares engagemang har tillsammans bidragit till där vi är idag. Hur ser framtiden ut för den internationella verksamheten inom lantmäteriområdet? Jag är övertygad om att det blir än viktigare med internationell samverkan framöver. Vi har stora globala utmaningar som endast kan lösas genom samverkan mellan länder. Samtidigt finns det utmaningar. Många organisationer, inte minst Lantmäteriet, gör stora åtstramningar för att kunna prioritera viktiga nationella uppgifter. Det är en naturlig trend men på sikt kan det även bli en utmaning. Samtidigt ska vi inte blunda för att idag går det att få till sig en hel del kunskap och erfarenhet via att delta i webbinarier och hämta information på Internet. Däremot går det aldrig att ersätta dynamiken i samtalet mellan människor som träffas. Vi behöver inte resa lika mycket, men vi bör fortsätta att vara aktiva. Jag förstår att det kan vara svårt att på kort sikt se värdet av omvärldsbevakning och medverkan i internationella utvecklingsprojekt. Däremot måste vi fortsätts med detta för att nå målen och jag är också övertygad om att ska man få något så måste man också bidra. Det är i mötet mellan människor med olika kompetenser som insikter och nytänkande skapas   Mikael Lilje Ålder: 57 år Utbildning: Civilingenjör inom lantmäteri vid KTH Jobb: Chef för Lantmäteriets internationella enhet Familj: Hustru Christina, lantmätare, barnen Emma, 23 år, och Jacob, 19 år Intressen: Familjen, löpning, idrott i stort och vad som händer i samhället