”Barkarbystaden nästa.”   Så kommer det att kunna låta i knutpunkten för tunnelbana, pendel- och regionaltåg. Med benägen hjälp från Järfälla kommun och stadsarkitekten Anders Berg kunde en grupp Samhällsbyggare genomföra ett studiebesök i vårsolen den 19 april. Arrangemanget var ordnat av Samhällbyggarnas sektion för Hållbar utveckling och Järfälla kommun.   Den gamla flygplatsen avspeglar sig i några detaljer och den tidigare landningsbanan utgör axeln genom staden och i sin förlängning tar sig över E18 med en bro till Veddesta exploateringsområde.   Stadsarkitekten Anders Berg berättade om erfarenheter, insikter och lärande kring stadsplaneringen, utformningen av gaturummet, parker, dagvattenhantering, infrastrukturen och tryggheten i området.   Avfallskvarnar i lägenheterna innebar att det inte behövdes någon matavfallsinsamling. Sopsug och goda förutsättningar för samhällelig service som skolor och förskolor var andra planeringsförutsättningar. Breda gator med plats för både cyklister och gående samt slutna gårdar i bostadskvarteren har eftersträvats.   Bussfiler i mitten på de större gatorna. Att tänka stadskvarter och breda gator har varit viktigt då dessa planeringsförutsättningar skapar förutsättningar för en inbyggd möjlig framtida förändring.   I den täta staden eftersträvas etablering av näringsverksamheter i gatuplanet. Det fanns även inbyggda elnätstationer med direkt access från trottoar. Något som stadsbyggare föredrar framför fristående elnätstationer. Många betongstommar men också trähus har uppförts. Olika fasadmaterial fanns att kika på och de utmaningar som finns vid markanslutning till trottoarer, allmän mark. Utbyggnadsläget april 2023. Rött och orange färdigt och inflyttat medan gul markering är pågående byggnation. Studiebesöket startade vid X och sedan guidade Anders Berg oss längs röda linjen. Vi fick även diskutera hanteringen av omvärldsförändringar som alltid uppstår i stadsbyggnadsprojekt med lång genomförandetid. En översiktlig plan där de slutliga detaljplanerna ligger till grund för exploateringsavtalen, efter markanvisning, har gagnat genomförandet.    På Barkarbystadssidan är det vanligast med exploateringstal och max antal våningsplan. I Veddesta planläggs byggrätterna med exploateringstal och högsta byggnadshöjd.   Tack Anders Berg och Järfälla kommun!   Lars Pellmark och Olle Hansson Sektionen för hållbar utveckling

Fredagen den 31 mars klockan 8.00 samlades en liten energiintresserad skara hos WSP vid Globen i Stockholm för att delta i seminariet På rätt väg mot ett hållbart energisystem som anordnades av Samhällsbyggarnas sektion för hållbar utveckling.    Inledningsvis påpekade moderatorn Agneta Persson, Anthesis AB och tillika medlem i sektionen Hållbar utveckling, att frågan om energiproduktion och frågan om energianvändning sällan lyfts på ett och samma seminarium. Men det var just vad som skulle hända här: Först en presentation om småskalig kärnkraftsproduktion, därefter en presentation om vikten av energieffektivisering och till sist en sammanflätande paneldiskussion.   Vilken roll kan småskalig kärnkraft spela i ett hållbart energisystem?   Först ut av talarna var Anna Nordling, sektionschef på WSP som har publicerat rapporten Små modulära reaktorer - framtidsprognos för industri & samhälle   Små modulära reaktorer, så kallade SMR, har under senare år väckt stort intresse både i Sverige och internationellt. De bygger på samma tekniska principer som storskalig kärnkraft men genom att de är små och modulära, det vill säga det går att sätta ihop flera mindre enheter till en stor, så kan de serietillverkas på ett billigare sätt. Designförenklingar och standardiserade enheter gör också att tillståndsprocesser förenklas.    Anna framhöll att kärnkraften har en roll i ett hållbart energisystem genom att den är koldioxidneutral. Idag är kärnkraft i Sverige dock endast tillåten på de platser där det redan finns reaktorer, men i en framtid kan nya, mer flexibla, tillämpningar vara möjliga. Det kan gälla platser som ligger långt från stamnätet och där till exempel en elintensiv industri eller en gruva skulle kunna försörjas av sin egen SMR. Genom att SMR:erna producerar värme samtidigt som el är de mer effektiva än de stora kärnkraftverken där värmen inte tas tillvara.    Vi fick en snabb genomgång av ett antal olika SMR:modeller som är på väg ut på marknaden, där namn som Hitachi och Rolls Royce snarare ledde tankarna till konsumentelektronik och bilar än till kärnkraft. Det blev tydligt att den här sortens lösningar är något helt annat än de traditionella storskaliga och helt platsspecifika kraftverken.   Avslutningsvis betonade Anna att även om SMR är ett fossilfritt alternativ med många fördelar och stor potential så krävs en jätteförändring för att det ska gå att bygga kärnkraft på nya ställen i Sverige. Efter så många år med avvecklingsplaner råder nu brist på kompetens, såväl inom byggande som drift och underhåll av kärnkraftverk. Även investeringsviljan har hittills varit svag.   Nästa talare var Tea Alopaeus, tidigare huvudsekreterare i den nyligen avslutade utredningen om Vita certifikat. Tea, som hade fått i uppdrag att belysa ämnet ”Energieffektivisering är en av hörnstenarna i ett hållbart energisystem – varför glöms den då så ofta bort? ”, svarade att ”det som syns är det som är intressant för politiken”. Att spara på något blir inte synligt på samma sätt som när man bygger något. Dessutom finns en rådande ekonomisk teori kring människan som strikt rationell. I en sådan värld skulle inte energibesparing behöva uppmuntras, eftersom allt som är lönsamt borde ske av sig självt.   Energieffektivisering kan alltså ses som något av en borttappad pusselbit men är ändå ett viktigt inslag i dagens energilandskap. Alla energislag kostar pengar och påverkar miljön. När det krävs mer el och mer elnätskapacitet är det viktigt att dämpa utvecklingen genom att minska energianvändningen på alla håll där det är möjligt. Och det finns lönsamma åtgärder – varför blir de då inte av?   Tea lyfte fram att åtgärderna dels måste vara lönsamma för samma aktör som beslutar om dem, vilket inte alltid är fallet. Dels kan det vara så att lönsamheten visserligen finns, men innan åtgärden kan genomföras krävs utredningar och projekteringar som kan bli ett hinder. Det går inte att bara sätta igång och göra. Här kan det krävas t.ex. energikartläggningscheckar och projekteringsstöd. Beslut fattas dessutom ofta intuitivt, genom tumregler eller passivitet (icke-beslut) snarare än baserat på ekonomiska kalkyler. Färdiga åtgärdspaket, som enkelt kan erbjudas till exempelvis småhusägare, kan vara ett botemedel mot sådana hinder.   Avslutningsvis konstaterade Tea att det finns stora potentialer för energieffektivisering, och den kan dessutom ske relativt snabbt, jämfört med att bygga ut ny kraftproduktion   Erik Dotzauer, Stockholm Exergi, reflekterade sedan över det som sagts. När det gäller SMR är det inte längre tekniken som begränsar, det är certifiering och dylikt som behöver förenklas. Oavsett detta kan inte SMR vara hela lösningen, det krävs en kombination med sol, vind, avfallsförbränning m.m. Även spillvärme från bio-CCS eller från vätgasproduktion kan vara av intresse. Kraftvärme är bra i städerna, för att trygga effektbehov och bidra till leveranssäkerhet, men det är inte lösningen på allt. Och det gäller att ha i minnet att det inte är tillgången på elenergi som är problemet - det är effektbehovet som är avgörande.    De tre talarna medverkade därefter i en paneldiskussion över ämnet ”Hur kan vi balansera användning och produktion på kort och lång sikt? Vilka är utmaningarna och hur vi kan få till ett fungerande energisystem?”  Några punkter från diskussionen:   Det behövs anläggningar som kan komplettera vindkraften. SMR kan finnas nära tätorter och nära större industrier. Sommartid behövs inte energieffektivisering i samma utsträckning som på vintern. Effekttopparna är särskilt avgörande i energisystemet. Angående vätgas: Som energieffektiviseringsperson vill man inte gärna se vätgas i alla användningar, som det ibland kan låta i debatten. Att först producera vätgas med hjälp av el och sedan använda gasen för att elda med är ett enormt spill.   Därefter fick åhörarna ställa frågor, som bland annat kom att kretsa kring den befintliga kärnkraftens framtid i Sverige, fjärrvärmens förutsättningar i moderna energitäta stadsdelar samt det ökande behovet av systemtänkande i dessa frågor. Vi behöver lyfta blicken i stället för att se det i smått och ställa enskilda kraftslag mot varandra. Det konstaterades också att mänskligt tänkande och mänskliga beteenden ändras långsammare än själva tekniken.   Sektionen för hållbar utveckling vill tacka alla talare och alla som deltog! Ett särskilt stort tack till WSP som bjöd på frukostfika i sina vackra och inspirerande lokaler.   Text: Karin Hermansson Sektionen för hållbar utveckling   Dokument : /media/1218446/vilken-roll-kan-smaaskalig-kaernkraft-spela-i-ett-haallbart-energisystem-anna-nordling.pdf /media/1218449/effektiv-energianvaendning-ta-230331.pdf

Foto: Pål-Nils Nilsson / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5 Seminarium 19 januari arrangerat av Sektionen för Hållbar utveckling och Region Gävle Dala av Samhällsbyggarna.   Medverkande: Eric Båve, Hans-Erik Eriksson, Jesper Helén, Göran Deurell och Hans Larsson från Region Gävle Dala.   Olle Hansson, Agneta Persson, Johnny Kellner, och Anna Dahlman Petri från Sektionen för Hållbar utveckling    Petra Lindstedt, kommunchef och Fredrik Sundqvist, biträdande kommunchef vid Hofors kommun Protokoll Uppsatsen av Jesper Helén Inledning: Kan orter/kommuner krympa smart? Eric Båve berättade i korthet om seminariets innehåll och syfte. Huvudfrågan för seminariet är: Hur kan orter/kommuner som minskar sin befolkning behålla en väl fungerande livsmiljö och välfärd för sina innevånare.   Exempel kommer att  ges från tre svenska kommuner med typisk svensk stål-industri som under en längre tid minskat sin befolkning. Dessa är Hällefors, Avesta och Hofors. De två första presenteras av Jesper Helén och för dessa har befolknings-prognoserna varit positiva, trots befolkningsminskning. Representanter från Hofors (Petra Lindstedt och Fredrik Sundqvist) har bjudits in för det är en av de få kommuner som har befolkningsprognoser som är negativa och mer realistiska.   En viktig pusselbit i begreppet ”krympa smart” är att visa på goda exempel. Eric har en förhoppning om att vårt gemensamma arbete kan leda fram till en eller flera artiklar i ”Samhällsbyggaren” alternativt ett pass under kommande ”Samhällsbyggnadsdagar”.   Krympa smart - redovisning av Jesper Heléns exjobb Sverige ökade sin befolkning mellan åren 1970 och 2020 med drygt 2 miljoner invånare. Trots detta är det cirka 120 kommuner runt om i landet som under denna tidsperiod minskat sin befolkning, i vissa fall med stora siffror.   Jesper Helén har därför valt att i sitt examensarbete dyka ner i detta ämne med fokus på vilka konsekvenser som uppstår av en långvarig befolkningsminskning samt hur kommunerna kan hantera detta förhållande. Han valde att studera två mellansvenska kommuner, Avesta och Hällefors, med likartade förutsättningar. Båda är bruksorter med en stor industri som successivt minskat sin personalstyrka.   Sett över hela Sverige  har Jesper konstaterat att det i första hand är små kommuner som minskat sin befolkning. Alla utom en kommun har en folkmängd under 50 000 invånare. I vissa kommuner har den genomsnittliga årliga befolkningsminskningen under perioden 1970 – 2020 överstigit 1 %.   Han har även tittat på begreppet demografisk försörjningskvot. Det innebär att man studerar andelen personer i kommunen som inte är i arbetsför ålder och ställer detta i relation till antal personer i åldern 20–64 år. I Sverige totalt ligger detta tal på cirka 0,77 (år 2020). I Hällefors var siffran 0,99 och i Avesta 0,91. Detta visar på att de båda kommunerna har en större del unga och gamla jämfört med Sverige som helhet. Orsaken är att många unga, när de slutat skolan, bestämmer sig för att flytta till annan ort, många gånger beroende på att det inte finns möjlighet att få ett arbete på orten.   Befolkningen i  Hällefors och Avesta har minskat stadigt under perioden förutom under åren 2013 – 2018 då Sverige tog emot stora mängder flyktingar från andra länder. Eftersom många kommuner med minskande befolkning hade lediga bostäder så placerades många av flyktingarna på dessa platser.   Vilka konsekvenser får denna ständigt pågående minskning av folkmängden, vilka strategier har man använt och hur resonerar man i kommunerna?   Konsekvenser är bl.a.  att många yngre flyttar och att andelen äldre procentuellt blir högre. Utbudet av service, framförallt detaljhandel, minskar. Social dumpning, eller social export, är något som förekommer i denna typ av kommuner. Kommunen har lediga lägenheter som kan erbjudas till andra kommuner som önskar bli av med personer eller familjer som behöver aktivt stöd av kommunen.   Bland de strategier som framkommit kan nämnas önskemålet att få de unga som flyttar ut, för t.ex. fortsatta studier, att flytta tillbaka till sina hemkommuner. Problemet i många fall är att det inte finns de arbetsplatser som man utbildats för. Kommunerna försöker därför locka till sig nya företag med föresatsen att det finns lediga lokaler och arbetskraft.   Bland de saker som framkommit i samtalen med kommunerna är att de båda har som ambition att öka sin befolkning. Befolkningsprognoserna visar på en positiv utveckling men det saknas ofta konkreta förslag till åtgärder på hur man ska lyckas vända den negativa befolkningsutvecklingen. Ingen av kommunerna talar om att ”krympa smart”.   Eric Båves arbete med begreppet krympa smart Eric berättade om sina insatser för att locka till exempel exjobbare att undersöka kommuner med minskande befolkning och hur de agerar i den situationen.En kommentar från Göran Deurell var att i hans kommun, Oxelösund, så har man rivit 600 lägenheter på grund av minskad efterfrågan.   Olles kommentarer om elförbrukning i kommuner med minskad befolkning Det naturliga vore att elanvändningen minskade i kommuner med minskande befolkning. Olle berättade att så inte är fallet och en förklaring torde vara att befintliga industrier ökar sin elanvändning.   Statliga finansieringsmöjligheter och regionala stöd Olle berättade att det finns olika bidrag från staten att söka. Viable Cities är ett strategiskt innovationsprogram inriktat på klimatneutrala och hållbara städer. Syftet är att bidra till Sveriges internationella konkurrenskraft och till hållbara lösningar på globala samhällsutmaningar. Klimatkontrakt 2030 består av en liten utvald grupp kommuner för närvarande, men tanken är att erfarenheterna ska spilla över på andra. Så det är bra om Hofors bekantar sig med satsningen.   ERUF-bidrag (Europeiska regionala utvecklingsfonden) som har till syfte att främja regional hållbar utveckling. Fyra strategiska områdena pekas ut i strategin: a) likvärdiga möjligheter till boende, arbete och välfärd i hela landet, b) kompetensförsörjning och kompetensutveckling i hela landet, till exempel utveckling inom området klimatsmart avfallshantering, c) innovation och förnyelse samt entreprenörskap och företagande i hela landet och d) tillgänglighet i hela landet genom digital kommunikation och transportsystem.   Samma gäller ERUF-Urban Hållbar Utveckling. Det kommer att bli en nationell utlysning i år där de som vill få stöd för att ta fram en så kallad ”territoriell strategi” kan söka stöd för det. Den är rätt liten sett till pengamängd men kan ju vara värd att hålla koll på. Tillväxtverket står för utlysningen. Där kanske Hofors, som brukar vara en framåt kommun, redan har kontakter med programkontoret för Norra Mellansverige? Annars är det lämpligt att de tar kontakt. Det är precis i början på en ny programperiod så tajmingen är bra.”   Klimatklivet är ett investeringsstöd som gör det möjligt att satsa på fossilfri framtidsteknik och grön omställning. För närvarande är läget oklart vad gäller årets utlysningar, dvs. vi vet inte när det kan bli. Information ges på webben så snart som man vet mer.   Hofors kommun Petra berättade om hur man i Hofors aktivt försökt att anpassa sig till de förutsättningar som en minskande befolkningsmängd innebär.   Två saker som man jobbat med är begreppen ”bygga kompetens” och ”trädgårdsstad”. I båda fallen utgår man från kopplingen till Ovako och den stora kompetens som finns där. Hur kan man ta tillvara och utveckla den kunskap som finns där och hur kan man dra nytta av närheten till industrin för att utveckla trädgårdsstadsidéen?   Hela kommunen  är engagerad, skola, vård, omsorg samt industrin. Kommunen söker också stadsbidrag för att få medel att utveckla sina idéer.   Fredrik berättade att förutsättningarna att arbeta hemifrån är mycket goda genom att fibernätet är utbyggt i kommunen.   Eric tackade deltagarna  på mötet och såg fram emot ett fortsatt gott samarbete med Hofors kommun även fortsättningsvis.   Petra instämde i detta och såg fram emot att å träffa oss i Hofors under slutet av 2023 eller våren 2024. Eric Båve avslutade därefter mötet.   Hans Larsson Sekreterare

Fastighetsvärdering och analys är den populära intensivkursen som ger deltagarna koll på hur en värdering och analys av fastigheter går till.   Kursansvarig är Henry Muyingo, doktor i bygg och fastighetsekonomi, samt adjunkt i fastighetsutveckling på avdelningen för fastighetsföretagande och finansiella system på Kungliga Tekniska högskolan.    – Fastigheter kräver stora investeringar. Det är därför viktigt att få en övergripande bild och att känna till värdet över tid, säger han.    Läs intervjun i senaste numret av Samhällsbyggaren – i print och digitalt!   Anmälan Anmälan till höstens kurs är öppen nu.  Kursstart 29 augusti. Tipsa gärna kollegor om möjligheten! Anmäl dig här .

Fastighetsvärdering och analys 7,5 högskolepoäng Nästa kursstart: 29 augusti 2023 Fastighetsvärdering och analys är en intensivkurs som ger dig gedigen koll på grunderna i värdering och analys av fastigheter:  Investeringsbedömningar Förvaltningssiffrorna bakom värderingen – vilka metoder finns det för att analysera detta? En djupare marknadsanalys – hur påverkar mikro- och makrofaktorer bedömningen?   Kursen ges av några av KTH:s bästa forskare i ämnet liksom övriga föreläsare från offentliga sektorn och näringslivet.    Detta – tillsammans med ett innehåll och upplägg som utgår från den senaste forskningen på området – bidrar till den unika kunskapsbas du kommer att få tillgång till genom kursen.    Fastighetsvärdering och analys är i dag den enda kursen i sitt slag som ger högskolepoäng!   Som medlem i Samhällsbyggarna får du 4000 kronor i rabatt på kursavgiften! Anmäl dig här Innehåll och upplägg Kursens 7 dagar delas upp i 3+2 dagar två veckor i följd för att cirka tre veckor senare avslutas under 2 dagar med bland annat tentamen för att säkerställa att deltagarna uppnått kursens mål.   Kursen följer följande upplägg:   Block 1: 29–31 augusti Inledning Investeringsbedömning  Fastighetsvärdering – olika metoder   Block 2: 5–6 september Stödkunskaper – juridik Fastighetsmarknaden Besiktning och praktisk värdering   Block 3: 10–11 oktober Presentationer av övningsuppgiften Djupare marknadsanalys Tentamen   Plats:  På KTH, eller i annan lokal i Stockholm (med reservation för ändring)   Litteratur:  Fastighetsvärdering - om värdeteori och värderingsmetoder av Ingemar Bengtsson, Studenttliteratur, ISBN: 978-91-44-08883-9  utgiven 2018. Ingår i kursavgiften.   Pris:  35 900 kronor för medlemmar i Samhällsbyggarna, 39 900 kronor för övriga. Priserna är angivna exklusive moms. Läs mer om  villkoren  som gäller för kursen (ombokning, avbokning, överlåtelse med mera) samt Samhällsbyggarnas  personuppgiftspolicy .   Hör gärna av dig till oss om du vill boka mer än en utbildningsplats!  Kontaktuppgifter Samhällsbyggarna info@samhallsbyggarna.org   Kursansvarig är tekn. dr. Henry Muyingo  henry.muyingo@abe.kth.se   Anmäl dig här

Nu är årets första nummer av Samhällsbyggaren ute. Om du inte redan har fått den i brevlådan så kommer den inom kort.  Några artiklar hittar du digitalt här . Läs hela tidningen: prenumerera, köp lösnummer, eller bli medlem i Samhällsbyggarna!  ★ Porträtt: Jonas Birgersson Jonas Birgersson tog täten under 90-talets internetboom. Nu kämpar han för det han kallar energisamhället – med mindre gemenskaper delar på el och värme. ★ Örebro delar energi Det nya bostadsområdet Tamarinden i Örebro är en unik energigemenskap i stadsmiljö. Fem byggherrar ska tillsammans bygga omkring 800 bostäder på 10 fastigheter som alla ska dela el och värme. Första spadtaget togs i oktober i fjol och hela området ska vara inflyttningsklart 2027.  Jonas Tannerstad ★  Joanna Messmer  om livslångt lärande  Det livslånga lärandet är viktigt för en individs konkurrenskraft och anställningsbarhet, men stärker också social integration, aktivt medborgarskap och personlig utveckling. Läs mer här ★ Säkrare vägar med geofencing Trafikverket och skogsbolaget SCA genomför under året ett försök med hastighetsstyrning av timmerbilar med hjälp av så kallad geofencing-teknik.  Jan Lindgren Lars Nolander ★Rymdobservatoriet i Onsala Vid Chalmers rymdobservatorium i Onsala bedrivs spjutspetsforskning inom astronomi –liksom geodesi. Den är dessutom en så kallad fundamentalstation i det nationella nätverket av fasta referensstationer, Swepos. Vilken betydelse har anläggningen för såväl forskning som för samhällsbyggandet?  Martin Lidberg   Jan Johansson ★  Aida Skåreby Kalaaji : Hurra för Norge! Hur attraktiv är en nyutexad civilingenjör inom trafikplanering i Sverige? Aida Skåreby Kalaaji skriver om kontrasten mellan de fagra löftena under studietiden och den krassa verkligheten efter examen.  Läs mer här ★   Robin, Rushdi Al-Sálehi : Teknisk livslängd går att förlänga Läs mer här ★ MÖD beslutar om förbud för nyanläggning av solcellsparker  Malin Håkansson Läs mer här ★ SEPREF:s konsensusprognos  Karin Witalis   SEPREF - the Swedish Property Research Forum Läs mer här ★ Risker med Nanopartiklar?  Johnny Kellner Läs mer här ★ Laddmöjlighet för elbil i gemensamhetsanläggning ★ Energi: Utbyggnad och effektivisering ★ Klart för mer avgiftsfri data ★ Skenande byggkostnader ★ Byggstart av bilfri stadsdel i Utrecht ★ Ny generation innovation

Nanopartiklar med särskilt framtagna egenskaper ingår allt oftare i byggmaterial. Nanomaterialet består av tillverkade mycket små partiklar. Forskare misstänker att långa nanofibrer kan ha samma påverkan och effekt på lungan som asbestfibrer. Studier hos Det nationale forskningscenter for arbejdsmiljø i Danmark (NFA) visar att kolnanorör* kan utgöra en hälsorisk eftersom dessa kan orsaka inflammation och fibros i luftvägar, lungor och lungsäck i relevanta djurförsök. För byggbranschen är detta en osynlig fara som väcker oro. På byggarbetsplatser kan hantering av produkter innehållande nanopartiklar göra att de vid bearbetning sprids via damm i luften. Branschen har sedan tidigare dåliga erfarenheter av tillsatser i vanligt förekommande material. Närstående exempel är PCB, asbest och flytspackel innehållande kasein applicerade på fuktiga betongbjälklag vilket gav upphov till 2-ethylhexanol, har kostat samhället stora belopp att åtgärda i efterhand. Jämförelsen visar hur väsentligt det är att i tid påvisa om det kan finnas minsta hälsorisk beroende av dos och exponering för människor. Hälso- och miljöeffekterna av nanopartiklar är till stora delar fortfarande okända men forskningen på området pågår, om än i en begränsad skala. En okontrollerad utveckling av nanotekniken skulle på sikt kunna medföra allvarliga följder för hälsa och miljö. Byggbranschen måste vis av tidigare erfarenheter inta en beredskap för att kunna ifrågasätta nya material kopplade till nanoteknik och kräva kartläggning om dess eventuella risker. Nanopartiklar finns i vanliga byggmaterial I byggbranschen kan nanopartiklar finnas i flera material som tillexempel tillsatser i cement och betong, målarfärg och underhållsfritt glas. Blandas nanopartiklar i byggmaterial som i betong, stål eller glas kan detta förbättra materialets tekniska egenskaper som att produkterna kan bli starkare, lättare och tåligare. När material bearbetas genom till exempel sågning, borrning eller slipning kan nanopartiklarna frigöras och spridas som fria partiklar eller via damm i luften. Tidiga forskningsresultat har visat att nanopartiklar även kan påvisas i det damm som uppstår vid deponering och krossning av betong. Titandioxid, som ingår i nästan all vit målarfärg, kan innehålla nanopartiklar. Att måla för hand med pensel eller roller innebär inga särskilda risker eftersom nano inte frigörs i vätska. Men damm vid håltagning, slipning av väggar och tak kan innebära risker. Det finns en oro för att nanopartiklar kan frisläppas inuti kroppen om dessa andas in under arbetet. Kartläggning saknas Problemet är att det ännu inte finns någon kartläggning var det kan finnas nanoprodukter i byggmaterial på svenska byggarbetsplatser och hur stora riskerna är. Det är därför nödvändigt att kartlägga i vilka byggprodukter tillverkade nanopartiklar ingår. Det är angeläget att vid forskning undersöka hur hälsorisker med nanomaterial förändras när det används i låga koncentrationer i ”vanliga” byggmaterial och när dessa slits och slutligen deponeras. Riskerna med asbest, PCB och kasein, felbedömdes länge av både byggindustrin och myndigheter. Till varje pris vill byggbranschen undvika så att vi inte får en hälsokatastrof motsvarande PCB och asbest. ”Det finns fortfarande en systematisk brist på kunskap om effekter på hälsan och miljön även bland forskarna.” EU-kommissionens rekommenderade definition av nanomaterial är: att den som tillverkar, importerar eller säljer varor och kemiska produkter har ansvar för att produkterna uppfyller kraven i kemikaliereglerna. Samma skyldigheter gäller för nanomaterial. Några globala gränsvärden för nanopartiklar finns inte idag, varför försiktighetsprincipen alltid behöver tillämpas. Teknik med nano kan stärka betong. Foto: F Muhammad/Pixabay Nanopartiklar är extremt små Nanomaterialets diameter är upp till 10 000 gånger mindre än ett människas hårstrå. De största nanopartiklarna har samma storlek som virus. Storleken gör dem värdefulla för alla typer av praktiska användningsområden. Eftersom partiklarna är så små kan de ge oväntade och okända effekter för människor och andra organismer. Nanotekniken har kommit för att stanna Samtidigt som det kan finnas potentiella hälso- och miljörisker, bör det understrykas att det finns stora fördelar med nanoteknik inom medicinsk användning och även inom byggteknik där det finns flera intressanta framtida användningsområden. Marknaden för kommersialisering av nanoteknik är outvecklad med undantag för medicinteknik. Nanotekniken har kommit för att stanna. I den snabba teknikutvecklingen har inte lagstiftning och forskning om riskerna hängt med. I dag vet vi helt enkelt alldeles för lite om vad som händer med kroppen och i miljön. Inom medicinen kan nanotekniken användas till att behandla krämpor med nya typer av målsökande läkemedel som minskar biverkningarna. Fördelarna som finns är med andra ord mycket stora. Men det är nödvändigt att veta och ha fördjupade kunskaper om hur tekniken inom byggindustrin kan och bör användas för att säkerställa hälsa och miljö. Var finns nanopartiklar på byggarbetsplatsen? Foto: Borko Manigoda/Pixabay Vilka regler gäller för nanoprodukter inom byggbranschen Byggbranschen är materialintensiv och omfattar stora flöden. Utveckling och implementering av nya material i byggprodukter kritiseras ofta för att gå för fort, samtidigt som branschen i andra avseenden uppfattas som konservativ. Lagkraven för byggnader regleras i huvudsak i Boverkets byggregler (BBR). Kraven i BBR innehåller inte vilka tekniska lösningar som ska användas för att uppfylla kraven, utan är i huvudsak enbart funktionskrav. Ytterst är det alltid beställaren som har ansvaret. Villkor för försäljning av bygg- och anläggningsprodukter inom EU regleras i Byggproduktförordningen. Efter den första januari år 2021 måste säkerhetsdatablad innehålla uppgifter om det finns nanomaterial i produkten och i vilken form det finns. Ytterligare forskning är nödvändig för användning av nanopartiklar inom byggindustrin. Än så länge finns det mycket begränsade studier som visar att människor har blivit sjuka på grund av nanopartiklar. Men i augusti år 2009 publicerades en rapport i tidskriften European Respiratory Journal , som hävdade att nanopartiklar har lett till dödsfall och sällsynta lungsjukdomar hos sju unga kinesiska kvinnor som arbetade inom färgindustrin. ”Det finns fortfarande en systematisk brist på kunskap om effekter på hälsan och miljön även bland forskarna.” I dag vet vi inte hur nanomaterial påverkar människor och miljö. I ett pågående forskningsprojekt i Sverige arbetar doktorand Camilla Abrahamsson vid Lunds universitet med att kartlägga användningen av nanomaterial inom byggbranschen och att undersöka vad det innebär att exponeras för tillverkade nanopartiklar när de ingår i olika byggmaterial. Målsättningen är att finna riktlinjer för hantering och införande av byggmaterial som innehåller nanopartiklar och föreskrifter och lagstiftning inom arbetsmiljöområdet. Arbetet dröjer och beräknas vara klart år 2024. Konklusion Behovet av forskning och metodutveckling för att bedöma hälsorisker för nanopartiklar inom byggbranschen är nödvändig för att undvika framtida bakslag för en teknik som i sig har stora möjligheter. Det krävs framför allt kunskaper om nanomaterialens egenskaper och inte bara hur materialen beter sig i laboratoriemiljö utan också i relevanta arbetsmiljöer. Det saknas fortfarande kunskap om hur nanopartiklar påverkar människan över tid samt i vilka koncentrationer de kan utgöra en hälsorisk. Lagstiftningen lägger samma ansvar på bolag när det gäller nanomaterial som för kemikalier och produkter. Företagen har en skyldighet att själva klassificera ämnen baserat på tillgänglig information. I de fall specifik kunskap saknas om hälso- och miljöfarlighet för ett ämne i nanostorlek skall befintlig klassificering av hälso- och miljöfarlighet gälla även för nanoformen. Livscykelanalyser av nanopartiklar är fortfarande sällsynta vilket innebär att det fortfarande finns en systematisk brist på kunskap om effekter på hälsan och miljön även bland forskarna. Det är därför väsentligt att säkerhetsforskningen görs parallellt med den tekniska utvecklingen. Det går inte idag att dra några säkra generella slutsatser om natotillsatser utgör ett hot mot hälsa och miljö. Nanomaterial är en ny grupp av tillsatser med en potentiellt stor användning även inom byggbranschen. Därför är det viktigt att säkerställa att dessa material används på ett sätt som är säkert för människors hälsa och för miljön. Byggbranschen besitter naturligtvis inte denna kompetens. Försiktighetsprincipen bör därför tills vidare alltid gälla. Johnny Kellner Energi- och klimatstrateg Tidigare verksam hos Sweco, JM och Veidekke Referenser [1] Vad vet vi om riskerna med nanomaterial, Focus forskning Lunds universitet, Tove Smeds. [2] Sex steg för att lyckas med säkra nanomaterial, Ny Teknik, Mattias Öberg, docent, Karolinska Ulrica Edlund, docent, KTH, Thomas Backhaus, professor, Göteborgs Universitet, Hanna Karlsson, med dr, Karolinska Institutet. [3] Hur farlig är nanopartiklar, SR Vetandets värld 2018. [4] Karolinska Institutet för Miljömedicin. [5] Dagens Arbete, docent Christina Isaxon med flera, 23 mars 2022.   Fakta: Nanopartiklar Nanopartiklar varierar i storlek, mellan 1 och 100 nanometer, nm. En nanometer är en miljarddels meter. Nanopartiklar kan också ha olika struktur och form. Några jämförelser: En DNA-sträng är knappt 10 nanometer på bredden. En röd blodkropp är cirka 7 000 nanometer i diameter. Ett hårstrå är cirka 80 000 nanometer brett. Nanomaterial framställs för att man vill utnyttja deras speciella egenskaper. Det kan till exempel vara elektriska, optiska, magnetiska, kemiska eller mekaniska egenskaper. De används i många olika typer av produkter såsom färg, kosmetika, textilier, sportredskap och elektroniska produkter. Den som tillverkar eller använder nanomaterial ska följa den lagstiftning som gäller för andra kemiska produkter. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker föreskriver principerna för hur risker ska bedömas och åtgärdas. Alla situationer där nanomaterial kan bli luftburna behöver särskild uppmärksamhet. För närvarande innehåller säkerhetsdatabladen lite eller ingen information om en kemisk produkt innehåller nanomaterial, deras karakteristika eller vilka skyddsåtgärder som krävs. För att få reda på detta kan man behöva kontakta leverantören. Arbeten pågår med att anpassa testmetoder och lagstiftning till nanomaterial. Källa: Livsmedelsverket, Arbetsmiljöverket

Våren 2021 blev jag äntligen färdig civilingenjör inom trafikplanering. “Ingenjörer får jobb”, har jag blivit drillad med hela studietiden, och med diverse sommar – och extrajobb i bagaget kände jag mig lugn inför framtiden. Nu, ett och ett halvt år senare, har jag haft tre olika jobb och varit arbetslös i totalt åtta månader. Hur blev det så här? Jag har hört att man inte ska vara så kräsen när man är nyexad. Mitt mål känns dock inte orimligt; att jobba som trafikplanerare på kommun eller region inom en timmes pendlingsavstånd. Mitt första jobb var ett kommunvikariat i Lund på ett halvår. Därefter hade jag två möjligheter: att pendla till Hässleholm för ytterligare ett vikariat, en och en halv timme en väg, eller inom Malmö för ett underkvalificerat jobb, 20 minuters cykling bort. Jag valde jobbet i Malmö och fortsatte att söka jobb inom en timmes pendlingsavstånd. Jag blev kallad till intervjuer, men arbetsgivarna gick alltid vidare med mer erfarna. På länstrafikbolaget jag sommarjobbat på sökte jag två tjänster; för vikariatet var jag för erfaren, för den fasta tjänsten för oerfaren. Av arbetsgivarna fick jag höra: “Ja, du är ju inte så erfaren om man säger så!”, “vi erbjuder våra nyutexade en lägre lön som de får jobba upp sen”, “vi förväntar oss att du lägger del av din fritid på att följa utvecklingen i branschen du jobbar i”. ”Det som förundrar mig är hur det kan vara sådan skillnad mellan sökprocessen i Sverige och Norge. Är det en engångshändelse eller början på en ingenjörsflykt, likt den för vårdpersonal, till vårt grannland i väst?” Flera av dem sa att de inte kommer att anställa fler juniora samhällsbyggare resten av året. På olika mässor stod sedan samma arbetsgivare och skrek “vi vill ha dig” via goodiebags och gratispennor till studenterna, samma budskap jag fått inpräntat hela min studietid, som nu visade sig vara av en annan betydelse. Du står och pratar med killen där som tar examen om några månader som om han vore viktig för dig, men samtidigt kan ni inte anställa honom förrän han har tio års erfarenhet. Kanske dags att byta ut slagorden på tygkassen mot något som stämmer överens med verkligheten? Jag var tvungen att inse att vad jag ville inte fanns i Skåne. Jag sa upp mig från mitt understimulerande jobb och började söka jobb i hela Sverige och hela Norge. Intervjuerna rullade in. Jag åkte upp till Trondheim för att gå på två andraintervjuer, och åkte hem med ett påskrivet kontrakt. Där fick jag höra att min kompetens var värdefull för deras fortsatta arbete med Trondheims hållbara resande. Jag blev erbjuden dubbelt så hög lön för att arbeta färre timmar. I en stad med norrsken, uteliv och fjordar. Betyder detta att den svenska arbetsmarknaden är pest och pina för nyutexade ingenjörer? Nej. Ser man till verkligheten så har ingenjörer faktiskt goda chanser till jobb idag. Arbetslösheten är oerhört låg och majoriteten har jobb inom ett år efter examen. Från arbetsgivarens perspektiv är det också rimligt att välja någon med mer erfarenhet i bagaget. Har man kombinationen av lite is i magen och jävlar anamma går det alltså bra för de flesta nyutexade. Men det som förundrar mig är hur det kan vara sådan skillnad mellan sökprocessen i Sverige och Norge. Är det en engångshändelse eller början på en ingenjörsflykt, likt den för vårdpersonal, till vårt grannland i väst? Nä, Sveriges arbetsgivare. Ni får nog skärpa er om ni ska locka mig tillbaka. När jag har tio års erfarenhet, då kanske det är för sent. Hurra for Norge! Aida Skåreby Kalaaji Trafikplanerare och samferdselsrådgiver på Trøndelag fylkeskommune

För att utvecklas i och utanför jobbet är det många av oss som sätter upp mål och löften. Ibland funkar det bra, ibland mindre bra, att uppnå dessa mål eller kanske måsten. Som det ofta blir när det gäller måsten, är de inte lika kul och man ger upp. För många har säkert måsten blivit förknippade med något negativt, men det kanske inte måste vara så? Som verksamma inom samhällsbyggnadsbranschen har vi många måsten som vi ställs inför dagligen i våra yrkesroller. Det går inte att generalisera dessa. Men det finns några måsten som jag vill hävda gäller oss alla oavsett vilken roll vi har inom samhällsbyggnadsprocessen. Måstet att vi alla strävar efter att bygga och förvalta ett samhälle som är långsiktigt hållbart både ur miljöperspektivet samt ur det sociala perspektivet. Med andra ord: att vi bygger integrerade samhällen med starkt miljöfokus. För att kunna uppnå detta viktiga måstet behövs bland annat innovationer och nya smarta hjälpmedel, modernare och klimatvänligare material eller andra fiffiga påhitt. Men för att kunna använda oss av dessa och utveckla samhället framåt i rätt riktning så behöver vi alltid aktivt sträva efter att bli bättre. Att kontinuerligt under hela yrkeslivet ständigt uppdatera oss, utbyta kunskap och vidareutbilda oss. Jag talar om livslångt lärande. Det är viktigt för en individs konkurrenskraft och anställningsbarhet, men stärker också social integration, aktivt medborgarskap och personlig utveckling. ”Detta ska vara vårt stora gemensamma måste, så att vi kan säkerställa att vi kan bygga och förvalta ett långsiktigt hållbart samhälle ur alla perspektiv.” I de sammanhang jag stöter på termen livslångt lärande har det ofta pratats om att vidareutbilda sig genom kurser, till exempel att man återvänder till sin högskola eller universitet för att fräscha upp sin kunskap och vidareutbilda sig eller att göra det vid något annat lärosäte eller genom annan ordnad kursverksamhet. Men vi utvecklas och stärks i vår kunskap även genom att engagera oss i olika sammanhang, kanske i ett ideellt eller politiskt uppdrag, styrelsearbete, i ett innovationsprojekt eller annat samarbete. Här delas det inte ut några högskolepoäng eller certifikat efter avslutad kurs, men resultatet blir ändå detsamma – att man har utvecklats och lärt sig något nytt. Oavsett om man väljer att vidareutbilda sig genom kurser, seminarier eller socialt engagemang eller kanske en kombination av dessa tre så vill jag uppmana till att detta ska vara vårt stora gemensamma måste, så att vi kan säkerställa att vi kan bygga och förvalta ett långsiktigt hållbart samhälle ur alla perspektiv. Inom Samhällsbyggarna tar vi denna utmaning på största allvar och strävar efter att genom all vår verksamhet upprätthålla och stärka det livslånga lärandet på bästa möjliga sätt. Framöver vill vi göra detta ännu mer genom fler aktiviteter och kurser som stärker oss som individer och som bransch. Detta är en nödvändighet för branschen nu och i framtiden. Låt detta vara vårt gemensamma löfte som faktiskt blir av. Joanna Messmer Vd Samhällsbyggarna

Installationerna av solceller på åkermark innebar enligt MÖD en ändrad användning av de aktuella markområdena. Foto: Los Muertos Crew/Pexels Hur ska samhällsintresset av anläggande av solcellsanläggningar vägas mot intresset att bevara brukningsvärd jordbruksmark? Frågan har aktualiserats genom två domar i mark- och miljööverdomstolen (MÖD) meddelade den 22 november 2022, mål nr M 15064-21 och M 1026-22. I de nämnda målen hade två privata företag, var för sig, anmält för samråd solcellsanläggningar som skulle uppföras på jordbruksmark; i det ena fallet i Ängelholms kommun och i det andra i Kristianstads kommun. Anmälningarna skedde enligt 12 kap. 6 § miljöbalken som anger att den som ska utföra en verksamhet eller vidta en åtgärd, som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt, men som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, är skyldig att göra en anmälan för samråd hos länsstyrelsen. ”MÖD fann i respektive mål att installationerna av solceller på åkermark innebar en ändrad användning av de aktuella markområdena” Länsstyrelsen har efter sådan anmälan möjlighet att förelägga den anmälningsskyldige att vidta åtgärder för att begränsa eller motverka skada på naturmiljö eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten. I de aktuella fallen beslutade Länsstyrelsen i Skåne län att förbjuda nyanläggningarna. Besluten överklagandes och hamnade så småningom i MÖD.  MÖD fann i respektive mål att installationerna av solceller på åkermark innebar en ändrad användning av de aktuella markområdena varför 3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken skulle tillämpas vid prövningen. Enligt denna bestämmelse får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för en anläggning endast om anläggningen (i) behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och (ii) detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.  Utifrån bland annat omfattningen på anläggningarna (4,5 hektar respektive 1,8 hektar), anläggningarnas utformning och deras uppgivna livslängd (ca 30- 35 år) ansåg MÖD att solcellsanläggningarna utgjorde anläggningar i lagens mening och att dessa kunde anses ta den aktuella jordbruksmarken i anspråk på ett varaktigt sätt. Anläggningarna bedömdes i och för sig, med hänsyn till produktionskapacitet och den omständighet att de avsågs att anslutas till elnätet, tillgodose ett väsentligt samhällsintresse, men för att avgöra tillåtligheten måste enligt MÖD utredas om en lokalisering av anläggningen på ett tillfredsställande sätt kan anordnas på annan mark som inte är brukningsvärd jordbruksmark. ”Det är oklart vilket geografiskt område utredningen ska omfatta. Ingen av domarna ger någon ledning i det avseendet och frågan är inte heller reglerad i miljöbalken” Detta innebär att en exploatör som vill ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk kan behöva genomföra en utredning som visar att det inte finns annan mark som är bättre lämpad för ändamålet. Hur omfattande lokaliseringsutredning som krävs beror på omständigheterna i det enskilda fallet. I inget av målen hade företagen lämnat in någon utredning om alternativ lokalisering utanför de egna fastigheterna. MÖD bedömde i båda målen därför utredningarna som otillräckliga och fastställde länsstyrelsens beslut att förbjuda anläggningarna. Syftet med en lokaliseringsutredning är att visa att samma behov inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk. När det gäller anläggning av solceller är det dock oklart vilket geografiskt område utredningen ska omfatta. Ingen av domarna ger någon ledning i det avseendet och frågan är inte heller reglerad i miljöbalken. De aktuella målen gällde två relativt små anläggningar. Gissningsvis är det ganska vanligt att en jordägare som vill installera mindre anläggningar endast överväger vilket som är den bästa placeringen på den egna jordbruksmarken. Även om MÖD inte tog ställning till vilken omfattning på utredning som krävs, kan domarna rimligen inte tolkas på annat sätt än att en utredning måste omfatta mer än endast den egna marken. Huruvida det för sådana anläggningar är tillräckligt att undersöka alternativa placeringar inom till exempel samma kommun eller om man måste titta på ett större område än så är dock än så länge oklart. Oklarheterna i anslutning till omfattningen av lokaliseringsutredningen och i viss mån hela samrådsförfarandet (bl a frågan om i vilka fall en MKB krävs) leder till att processen inför anläggandet av solceller blir oförutsebar. Detta i sin tur riskerar att leda till onödig tidsutdräkt och extra kostnader för den som önskar uppföra och driva solcellsanläggningar. Vi får därför hoppas att det stora intresset för solceller gör att det inom kort kommer domstolsavgöranden som klargör frågan. För vidare läsning se mål M15064-21 och mål M1026-22 . Malin Håkansson advokat, Advokatbyrån Sigeman & Co AB Foto: Los Muertos Crew/Pexels

Karin Witalis är ansvarig för SEPREF:s konsensusprognos. Kollage. Foto: Colliers Fler i branschen tror på sjunkande kontorshyror inom primesegmentet på ett års sikt. Det gäller framför allt i Stockholm, där andelen nästan fördubblades i den senaste mätningen jämfört med fjärde kvartalet 2022.  Det visar den senaste konsensusprognosen från SEPREF som gäller det första kvartalet 2023.   – När man gör prognoser är det viktigaste inte att hamna rätt i nivån på det man prognostiserar, utan det man strävar efter är att pricka in vändpunkter rätt i tiden, säger Karin Witalis, Head of Research Sweden på Colliers och ansvarig för SEPREF:s konsensusprognos.   – Jag tolkar den senaste konsensusprognosen som att branschen upplever att primehyran i storstäderna befinner sig vid eller nära en topp. Det är samtidigt en fortsatt stor andel som förväntar sig oförändrade hyror det närmaste året. Den höga indexuppräkningen baserad på rekordinflationen oktober 2022 bidrar också till att den allmänna hyresnivån i stocken stiger. Så bilden är ganska komplex.   Fler spår sjunkande  kontorshyror även i Göteborg (59 procent, +17 procentenheter) och Malmö (43 procent, +8 procentenheter). Däremot ökar också andelen i branschen som tror att hyrorna ökar i Malmö – upp 6 procentenheter från blygsamma 9 procent.   Avkastningskraven, prime office yield, väntas fortsätta uppåt det närmaste kvartalet i samtliga tre städer. Det är en trend som hållit i sig de senaste två eller tre mätningarna. Stigande avkastningskrav sammanhänger främst med att finansieringen har blivit dyrare.   Yieldprognosen på ett års sikt har legat på historiskt höga i de tre senaste mätningarna – runt 80 procent. I den senaste mätningen sjunker andelen något i Göteborg (från 89 till 86 procent) och Malmö (från 82 till 75 procent) men stiger något i Stockholm (från 79 till 86 procent).    Det som är nytt i den senaste undersökningen är att det nu finns en grupp som bedömer att avkastningskraven kan komma att sjunka det närmaste året. Det handlar om 10 procent av de svarande. – Transaktionsmarknaden har varit avvaktande en tid nu och det görs inte så många affärer.   Avkastningskraven har justerats upp senare hälften av 2022 och det ska bli väldigt spännande att följa konsensusprognosen framöver och se när i tiden branschen förväntar sig en stabilisering.   Den kortsiktiga prognosen för hyrorna bedöms ligga oförändrade i Stockholm (8 500 kronor per kvadratmeter och år) och Malmö (3 000 kronor per kvadratmeter och år), men öka något i Göteborg (3 800 till 3 900 kronor per kvadratmeter och år).   Den kortsiktiga yieldprognosen för kvartalet pekar uppåt upp i samtliga tre städer. Stockholm 3,33 till 3,50 procent, Göteborg 3,83 till 4,00 procent, Malmö 4,20 till 4,50 procent.   Läs hela rapporten här! Om SEPREF:s konsensusprognos Varje kvartal, sedan mer än tio år tillbaka, genomför nätverket the Swedish Property Research Forum (SEPREF), som är en sektion i föreningen Samhällsbyggarna, en konsensusprognos avseende kontorsmarknaden i Stockholm, Göteborg och Malmö.   Ett fyrtiotal bolag i fastighetsbranschen bjuds in att svara på enkäten. Frågorna handlar om kontorshyror (prime office rent) och avkastningskrav (prime office yield) på kort och lång sikt.   Inspirationen bakom konsensusprognosen i Sverige kommer från den Londonbaserade medlemsorganisationen Investment Property Forum (IPF) som sedan 1999 har genomfört en motsvarande undersökning för Storbritannien samt sedan 2015 för ett 30-tal storstäder i Europa.   Om SEPREF SEPREF – the Swedish Property Research Forum – är en sektion för fastighetsanalys och fastighetsmarknad inom Samhällsbyggarna.  Ordförande: Tiffany Strand  Styrgrupp: Katharina Lindskog, Christina Gustafsson, Jon Lekander, Karin Witalis och Birgitta Leijon.

Samhällsbyggarna är samarbetspartner till konferensen Stockholm Smart City Conference & Expo 3–4 maj i Kista. Vi är på plats med en monter. Medlemmar i Samhällsbyggarna får 50 procents rabatt på biljettpriset.   Konferensen har fem fokusområden: Digital transformation Smart byggnation och infrastruktur Säkerhet och trygghet Smart mobilitet Energi och hållbarhet   Bland talarna finns bland andra Theo Blackwell som utsågs till City of Londons första Chief Digital Officer, CDO, 2017. Han berättar om erfarenheterna av att digitalisera en storstad och vilka lärdomar andra storstäder kan lära av detta. Moderator under Stockholm Smart City Conference and Expo är Frida Boisen.   Parallellt med Stockholm Smart City Conference & Expo hålls också Nordic Mobility Conference & Expo samt Tech Show.   Läs mer och anmäl dig – ange kod Smart50