Ny upphandlingslagstiftning från EU
Vi har sedan år 2017 hunnit vänja oss vi att arbeta med lagen om offentlig upphandling (LOU), lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) och lagen om upphandling av koncessioner (LUK) men nu ser det ut som att ny upphandlingslagstiftning är på ingång. Mitt under industrisemestern, i juli, läckte nämligen ett helt nytt förslag till ny upphandlingslagstiftning ut från EU (vilket onlinetidningen Euractiv tidigare har rapporterat om). Även om det just nu bara är fråga om ett utkast, som mycket väl kan komma att ändras, finns det all anledning att stanna upp och se vart vindarna blåser.
Enligt förslaget ska de tre EU-direktiven som ligger bakom LOU, LUF och LUK slås ihop och ersättas av en enda förordning, som blir direkt tillämplig i samtliga EU-länder. Förslaget motiveras av att ett regelverk som ser likadant ut i hela EU både undanröjer komplexitet och motstridigheter som kan uppstå när 27 medlemsländer kan tolka upphandlingsdirektiv på 27 olika sätt. Förhoppningsvis ska en sådan sammanslagning av olika regelverk leda till förenkling vid framtida upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader.
Exempel på föreslagna förändringar
Såsom utkastet till ny upphandlingsförordning är utformat är stora förändringar att vänta. Nedan listas några förändringar som syftar till att främja förenkling och upphandling som strategiskt verktyg för att uppnå samhällsviktiga mål.
Förfarandena revideras och i det nya standardförfarandet blir förhandling alltid tillåtet. För innovationsupphandling tydliggörs att upphandlande organisationer kan formulera samhällsutmaningar istället för tekniska specifikationer som läggs till grund för vad som senare upphandlas.
Kvalificeringskraven begränsas till vad som är nödvändigt och proportionerligt och bl.a. förbjuds omotiverade krav på tidigare erfarenhet av att ha fullgjort kontrakt för upphandlande organisationer.
Förutsättningarna för miljöanpassad och socialt ansvarsfull upphandling förenklas. I det nya förslaget tydliggörs hur upphandling kan bidra till bl.a. cirkularitet, återvinning och energieffektivitet. Det klargörs också vilka sociala resultat som får eftersträvas vid upphandling, såsom social inkludering, integration på arbetsmarknaden, tillgänglighet, mänskliga rättigheter i leverantörskedjorna m.m.
I utkastet till ny upphandlingsförordning har vår nuvarande geopolitiska situation också fått ett tydligt genomslag.
Upphandlande organisationer ges möjlighet att hantera risker som gäller säkerhetsintressen som har samband med kritisk infrastruktur, känslig information, cybersäkerhet, skadliga strategiska beroenden, störningar i leveranserna och otillbörligt inflytande från tredjeländer.
Nya bestämmelser om motståndskraft och försörjningstrygghet införs.
Upphandlande organisationer får ställa krav på europeisk preferens för att främja europeiska leverantörer och europeiska varor, tjänster och byggentreprenader.
Dessutom ser det ut som att bestämmelser om uteslutning skärps, både genom att självsanering (så kallad ”self cleaning”) delvis tas bort samt genom att tiden för frivillig uteslutning utökas från tre till fem år. Bestämmelserna om ramavtal föreslås också ändras genom att ramavtal med en leverantör får löpa maximalt tre år och ramavtal med flera leverantörer får löpa maximalt fem år.
Konsekvenser för upphandlande organisationer och leverantörer
Om samtliga föreslagna förändringar blir verklighet står vi inför omvälvande förändringar. Det ser ut att införas en möjlighet att premiera europeiska leverantörer och produkter, krav på att ta säkerhetsrelaterade hänsyn och att beakta försörjningsberedskap. Dessutom införs ökade möjligheter att ta hänsyn till miljö och sociala aspekter. Detta är tydliga indikationer på att EU ser upphandlingslagstiftningen som ett verktyg för att främja strategiska mål, inte minst i den nya geopolitiska verklighet vi lever i med anledning av Rysslands krig mot Ukraina.
Förväntningarna på våra offentliga upphandlare/inköpare ute i Sverige är idag höga och ofta förväntas det att upphandlaren har djupgående kunskaper inom en stor bredd av ämnen. Upphandlaren förväntas navigera inom upphandlingsrätt, entreprenadrätt, avtalsrätt, kravställning, ekonomi, affärsmannaskap, dataskydd, avtalsuppföljning, Microsoft Excel med mera. Om förslaget till ny upphandlingslagstiftning blir verklighet blir kraven på upphandlarna ännu högre.
För leverantörer blir det också förändringar att vänta. Med ökade möjligheter att förhandla och med ökad transparens kring upphandlande organisationers behov borde fler affärsmöjligheter uppstå. Samtidigt ökar vikten av att ha ordning i sina leverantörskedjor och att ta säkerhetsfrågor på stort allvar. Ändrade löptider för ramavtal borde också vara något som kan komma att främja konkurrensen, inte minst inom försörjningssektorerna där den maximala ramavtalslängden minskas från åtta till tre eller fem år.
Att upphandlingslagstiftningen ser ut att gå från direktivform till förordningsform kommer också att innebära stora förändringar. Direktiv måste införlivas genom nationell lagstiftning och anpassas därför alltid efter varje medlemslands egna förutsättningar. Förordningar gäller däremot direkt. Det kommer bl.a. innebära att vi inte längre får svenska förarbeten att luta oss mot vid tolkningsfrågor.
Denna artikel skrevs den 17 augusti 2026, när EU ännu inte formellt hade publicerat något utkast till ny upphandlingslagstiftning. EU publicerade ett formellt utkast till ny upphandlingsförordning i september 2026. Denna artikel har kvalitetssäkrats i anslutning till publicering (november 2026) och innehållet är alltjämt aktuellt och korrekt.
Text: Gustaf Strand
Specialist Counsel
Moll Wendén Law
