Joanna Messmer: Beredskap i en digital tid där människan är nyckeln

När Samhällsbyggnadsdagarna gick av stapeln tidigare i år genomsyrades konferensen av högaktuella teman som beredskap och digitalisering. I våra nya samtalsarenor fick deltagarna diskutera specifika sakfrågor bland annat cybersäkerhet. Men kanske borde vi i stället tala om digital säkerhet, något som lyftes i samtalet.

För det handlar inte bara om tekniska system och skydd mot intrång, utan om människors beteenden och medvetenhet. Vi kan bygga hur höga murar som helst och sätta hur starka lås som helst, men det spelar ingen roll om någon sedan lämnar dörren öppen. Den enskilde individens agerande är ofta den svagaste länken men också vår största möjlighet till förändring. Men det pratas inte så mycket om det.

Digital säkerhet diskuteras ofta först när något har hänt, snarare än som en naturlig del av det förebyggande arbetet. Vi i samhällsbyggnadsbranschen behöver därför en beteendeförändring och ett nytt sätt att tänka kring hur vi hanterar och delar information och vi behöver skapa en medvetenhet kring dessa frågor.

"Transparens är en styrka, men total öppenhet skapar risker. Vi måste börja fråga oss vilken information vi delar, med vem och varför."

Under Samhällsbyggnadsdagarna fick vi lyssna till Anton Kindlund, som i sitt examensarbete om järnvägens betydelse för totalförsvaret visade hur öppet tillgänglig information kunde användas för att kartlägga våra sårbarheter. Rapporten kunde uppfattas som så känslig att det fördes diskussioner om att den skulle behöva hemligstämplas. Det väcker en viktig fråga: Behöver verkligen all information vara tillgänglig för alla?

I våra projekt delas stora mängder data, ritningar, modeller och uppgifter mellan beställare, konsulter, entreprenörer och leverantörer. Ofta vet vi inte ens var informationen tar vägen. Transparens är en styrka, men total öppenhet skapar risker. Vi måste börja fråga oss vilken information vi delar, med vem och varför. I synnerhet när det handlar om kritisk infrastruktur.

Samhällsbyggnadsbranschen är van att arbeta systematiskt med frågor som kvalitet, miljö och arbetsmiljö. Där har vi rutiner, uppföljning och ett tydligt ansvar. Samma tänk behöver genomsyra även vårt arbete med digital säkerhet. Skillnaden är att digitala skador inte känns omedelbart som en fysisk skada kan göra utan att man snarare upptäcker de först när det är för sent.

I slutändan handlar det inte om teknik, utan om människor. Om hur vi beter oss, hur medvetna vi är och hur vi tar ansvar i vardagen. För oavsett hur höga murar vi bygger kommer de aldrig vara starkare än den som står bakom dörren.

När året nu går mot sitt slut finns all anledning att stanna upp och reflektera över hur vi arbetar, vad vi delar och vilket ansvar vi tar, både som bransch och som individer. Digital säkerhet är inte en fråga vi kan lämna bakom oss när klockan slår tolv och vi går in i 2026, utan något som behöver följa med oss in i vardagen även framöver. Jag vill därför passa på att tacka alla er som varje dag bidrar till ett robust, hållbart och tryggt samhällsbyggande.

Med det önskar jag er en god jul och ett gott nytt år med tid för återhämtning, eftertanke och nya perspektiv inför det som väntar 2026.

Joanna Messmer

Vd, Samhällsbyggarna